Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 02:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/sprakkronika-landgranser-blir-ofta-sprakgranser/

Kultur

Språkkrönika: Landgränser blir ofta språkgränser

Ofta är det gränser mellan länder som fungerar som gränser mellan språk och dialekter. Foto: Ola Torkelsson/TT

SPRÅKKRÖNIKA. Om Sverige, Danmark och Norge fortfarande hade varit i union hade det knappast talats om svenska, danska och norska som egna språk. I stället hade de betraktats som dialekter av ett gemensamt nordiskt språk. 

Rätta artikel

Skillnaderna är trots allt inte större än att de flesta skandinaver med lite god vilja kan förstå varandra.

Vad som är ett språk och vad som är en dialekt är i allmänhet snarare en fråga för politiker än för språkvetare. Ofta är det gränser mellan länder som fungerar som gränser mellan språk och dialekter.

I det forna Jugoslavien betonades de språkliga likheterna. Efter splittringen har politiker tagit fasta på skillnaderna för att understryka särarten. Det språk som tidigare kallades serbokroatiska har nu delats upp i serbiska, kroatiska, bosniska och montenegrinska.

Språk används ofta som redskap för självständighetsrörelser. Tankesättet går tillbaka på föreställningen om att ett eget språk bör talas i ett eget land. Så argumenterade exempelvis många islänningar när unionen med Danmark skrotades. Och så resonerar många av dagens separatister i kanadensiska Quebec.

Under arbetet med Gustav Vasas bibel skällde han på översättare som använde former som han uppfattade som danska.

Den mellannordiska språkförståelsen har länge varit på nedgång. Sverige, Danmark och Norge har inte varit enade sedan Kalmarunionen upphörde 1523. Då var det ingen som hade någon tanke på att skapa gemensamma normer för stavning och grammatik. När motsättningarna mellan länderna växte efter unionsupplösningen vidgades också det språkliga gapet. Under arbetet med Gustav Vasas bibel skällde han på översättare som använde former som han uppfattade som danska. När den utkom 1541 hade danismerna rensats ut.

Fortfarande tycker svenskar i regel att norska är ganska lätt att förstå. Fler har problem med danska. Samma mönster finns i Norge. En undersökning från norska Språkrådet visar att 83 procent av norrmännen anser att talad svenska är enkel att begripa. Bara 35 procent säger att danskt talspråk inte skapar några bekymmer.

Den språkliga samhörigheten lever alltså kvar. Men den mår sisådär. Var femte norrman talar helst engelska i Danmark. I Sverige är det en norrman på tjugo som föredrar engelska. Och det är framför allt unga som väljer engelska. Utan politiska initiativ i motsatt riktning är det ett språkbyte som kommer att bli allt vanligare.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.

anders@spraktidningen.se 

Veckans språkfrågor publiceras i samarbete med Språktidningen och Språkrådet.

Läs fler frågor här