Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Språkkrönika: Svårt att värja sig mot pratet

En ostörd lässtund.
En ostörd lässtund. Foto: IBL

Att inte tappa fokus när man läser eller skriver kan vara svårt när folk pratar runt omkring en, konstaterar Anders Svensson i språkkrönikan.

Om jag får en sittplats trivs jag nästan oförskämt bra i kollektivtrafiken. Att inte ta notis om stöket på ett fullsatt pendeltåg är sedan länge en del av min vardag. Bara jag har en bok att läsa eller en artikel att skriva kan jag avskärma mig på ett sätt som gör att jag ibland missar att kliva av på min station.

På jobbet är det ungefär likadant. Även om det är många som talar runt omkring brukar jag ganska enkelt kunna stänga ute prat som inte berör mig. Men helt ­opåverkad är jag inte. Om det pratas om något intressant är det svårt att inte börja lyssna – åtminstone med ett halvt öra. Och då är det knepigt att behålla koncentra­tionen.

En som har studerat hur bakgrundsprat påverkar dem som arbetar i ett kontorslandskap är Marijke Keus van de Poll. I en avhandling i miljöpsykologi vid Högskolan i Gävle fastslår hon att bakgrundsprat alltid är en störande faktor för personer som sitter och skriver.

Om konversationen dessutom gäller en själv är det så gott som omöjligt att värja sig.

Men det finns vissa situationer som stör mer än andra. Att inte tappa fokus är svårt redan när den som skriver kan uppfatta ord och meningar i det som sägs. Om konversationen dessutom gäller en själv är det så gott som omöjligt att värja sig. Lättare är det att behålla koncentrationen när det pratas på ett främmande språk. Då bildas en sorlande ljudmatta som inte är lika störande.

Gör veckans språkquiz: Vad betyder orden? 

Det är alltså det begripliga bakgrundspratet som ställer till det. Enligt Marijke Keus van de Poll är anledningen att samtidiga processer kolliderar. När ord och meningar kan urskiljas börjar hjärnan analysera det som sägs. Eftersom samma delar av hjärnan också är inblandade i skrivandet uppstår en krock. Och denna krock resulterar i att den som skriver blir distraherad.

I surret i kollektivtrafiken hör jag människor som blottar sina privatliv i inlevelsefulla telefonsamtal. Andra diskuterar allt från läxor och löner till fester och fotboll. Trots att det både kan vara högljutt och påträngande har jag i den här miljön lätt för att koncentrera mig på mitt skrivande. Det har alltså en naturlig förklaring. Sannolikheten för att någon av medresenärerna ska prata om mig är trots allt ganska liten.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen
anders@spraktidningen.se

2 frågor om språket – gemen/versal och full/fylld

Fritt val mellan gemen och versal

Vilken är er rekommendation för hur en e-postadress ska skrivas: endast med gemena bokstäver eller med stor begynnelsebokstav om det är ett egennamn? Det vill säga anna.andersson­@kommunnamn.se eller Anna.Andersson@kommunnamn.se?

Erica

Svar: Vi rekommenderar båda skrivsätten. Rent tekniskt spelar det ingen roll om man skriver e-postadresser med genomgående små bokstäver eller med stora begynnelsebokstäver.

Gabriella Sandström

 

Full behöver inte vara berusad

Jag undrar hur det ligger till i svenskan med användningen av orden full och fylld. Jag läser många dagstidningar och lyssnar på radio, och tycker mig där och i dagligt tal märka en förskjutning i användningen av ordet full som kan bero på påverkan från engelskan. Jag råkade själv skriva ”en full grupp” och menade då inte en grupp med onyktra utan en grupp som var fylld till maxantalet.

Jennie

Svar: Om man tittar på de betydelser som anges i Svensk ordbok, så är de närmast identiska för full och fylld. Ordet full beskrivs ”som innehåller allt som kan rymmas ...” medan fylld beskrivs som ”vars utrymme helt upptas av innehåll”.

Både full och fylld är adjektiv, men fylld knyter tydligare an till verbet fylla, eftersom det är en verbform, ett particip. Därför kan det uppstå en liten betydelseskillnad mellan glaset är fullt (det är vätska upp till kanten) och glaset är fyllt (någon har hällt saft i det).

En annan skillnad mellan orden, som du själv är inne på, är att full också kan betyda ”berusad”. Det gör ju att det ibland uppstår en tvetydighet som man kan undvika om man i stället använder fylld när man syftar på personantalet i en grupp. Men båda formerna är alltså helt riktiga så bruket behöver inte ha med påverkan från engelskan att göra.

Sofia Tingsell

 

Vill du också ha svar på en språkfråga?

Ring: Språkrådet 0200-295555, vardagar 9–12.

Eller mejla:

sprakfragor@sprakradet.se

Veckans språkfrågor publiceras i samarbete med Språktidningen och Språkrådet.

Läs fler frågor 

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.