Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-21 00:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/sprakkronika-svenska-plogga-ar-en-lyckad-sprakexport/

Kultur

Språkkrönika: Svenska plogga är en lyckad språkexport

Att plogga betyder att jogga och plocka upp skräp samtidigt. Ordet sprider nu ut sig i världen. Illustration: Alamy

SPRÅKKRÖNIKA. Vikingarna var bra på att lämna ett språkligt arv. Lite svårare är det för de moderna svenska exportorden. Ett lysande undantag är ordet: plogga.

Rätta artikel

Vikingarnas räder mot de brittiska öarna efterlämnade ett språkligt arv. Detta arv lever kvar i engelskan genom forn­nordiska lånord som window, law, sister och egg. Arvet märks också i en lång rad ortnamn – i synnerhet i norra England. Kirk i Kirkstall kommer till exempel från fornnordiskans ord för kyrka, kirkja, -gate i Briggate från gata, -by i Grimsby från by och -thorpe i Scunthorpe från þorp, ’torp’.

De moderna exportorden från svenskan till engelskan är mer sällsynta. Några ord som ganska nyligen har lånats in är lingonberry, orienteering, ombudsman, gravlax och smorgasbord.

Den senaste svenska exportsuccén är ett resultat av att allt fler ägnar sig åt att plogga. Ordet fanns med på Språktidningens och Språkrådets nyordslista 2017. Verbet är bildat till plocka och jogga – och den som ploggar plockar upp skräp under joggningsrundan. Det engelska verbet är plog. Substantivet plogging utsågs av Collins dictionary till ett av 2018 års ord.

Att plogga är ett fenomen som redan har fått stort genomslag. Verbet har lånats in i bland annat norskan ( plogge), tyskan ( ploggen), färöiskan ( plogga), isländskan ( plokka), nederländskan ( ploggen), italienskan ( ploggare) och danskan ( plogge).

Rörelsen har inte bara spridit sig över Europa. Ploggare har dykt upp också i avlägsna länder som Mexiko, Kanada, Australien, Sydafrika, Argentina, USA, Brasilien och Indien. Till skillnad från en vanlig joggare är ploggaren i regel utrustad med en påse att lägga skräpet i och kanske dessutom handskar eller en tång att plocka med.

Under vikingatiden var det nordbornas snillrikt konstruerade långskepp och näsa för affärer – eller kanske snarare plundringar – som bidrog till att sprida fornnordiska ord. Kanske är det tidstypiskt att det nu är plogga, en företeelse som spritter av hälso- och miljömedvetenhet, som ser ut att erövra världen.

I stället för vikingatåg kantade av invasioner och långa (om än miljövänliga) resor sprider rörelsen frön av grön inspiration. Att plogga tycks onekligen vara den perfekta hobbyn för fritidsmotionärer som rodnar av flygskam och plågas av klimatångest. Frågan är om ett ord kan kännas mer samtida än så.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen
anders@spraktidningen.se

 

Läs fler frågor om språket