Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-21 16:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/sprakkronika-the-art-of-att-byta-sprak-mitt-i-en-conversazione/

Kultur

Språkkrönika: The art of att byta språk mitt i en conversazione

Känd kodväxlare. Lucia Joyce, dotter till författaren James, lär ha växlat mellan fyra europeiska språk när hon talade. Hon var – vilket förklarar bilden – professionell dansare. Foto: GL Archive/Alamy

SPRÅKKRÖNIKA. Att kunna växla sömlöst mellan olika språk kallas kodväxling och kan vara identitetsstärkande, och ett sätt att komma runt att det ena språket saknar ett ord med just den betydelse man är ute efter.  

Rätta artikel

Jag håller på att läsa James Joyces ”Ulysses”. Eller, det gör jag inte alls förresten. Jag har ärligt talat kanske läst de första fem sidorna, eftersom jag envisas med att läsa den i kollektivtrafiken och hela tiden blir distraherad. Senast härom dagen blev jag distraherad av ett extra intressant samtal. Kvinnan mitt emot mig talade med någon i telefon på spanska, men slängde då och då in några svenska ord och språken gick sömlöst in i varandra så som det bara gör när någon behärskar två språk riktigt flytande. Exempelvis sa hon ”Estoy en el tunnelbana”, jag är i tunnelbanan. Kodväxling heter fenomenet – att byta språk mitt i ett samtal – och lite olika teorier finns om varför flerspråkiga personer ibland gör det. Kodväxling verkar på samma gång vara en fråga om identitet, som ett sätt att förstärka det man vill säga eller komma runt att ett ord inte finns på ett visst språk eller är kulturspecifikt.

Läs fler av DN:s språkkrönikor här   

En annan person som ska ha pysslat en del med kodväxling är James Joyces dotter Lucia Joyce. Detta vet jag eftersom jag vid ett annat lästillfälle låtit mig distraheras från Ulysses genom att googla lite på James Joyces familj. Enligt en essä i The New Yorker ska en vän till familjen ha beskrivit Lucia Joyce som ”illiterat på tre språk”. Men hon talade faktiskt fyra: tyska, franska, engelska och den speciella dialekt som talas i Trieste i Italien (och som för övrigt ska ha inspirerat James Joyce språkligt när han skrev både ”Ulysses” och ”Finnegans Wake”). Att Lucia Joyce talade, växlade och kanske inte fullt ut behärskade de fyra språken skulle kunna förklaras av att familjen Joyce ständigt flyttade runt i Europa under hennes uppväxt.

Innan den kodväxlande kvinnan på tunnelbanan gick av hörde jag henne fråga personen på andra sidan luren: ”Tienes el ljudbok?”, har du ljudboken? Och i och med detta tror jag mig ha löst mitt Joyce-problem.

Nu har jag nämligen laddat hem ”Ulysses” som ljudbok. Inga överhörda samtal och ingen kodväxling i världen kan stoppa mig längre! Däremot skulle den avskräckande längden på ljudboken (32 timmar) kanske kunna göra det.

Karin Skagerberg är redaktör på Språktidningen.

karin@spraktidningen.se 

Veckans språkfrågor publiceras i samarbete med Språktidningen och Språkrådet.

Läs fler frågor om språket