Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Språkkrönika: Versmått som hjärnan gillar

Terzinens mästare visste hur man talar direkt till hjärnan.
Terzinens mästare visste hur man talar direkt till hjärnan. Foto: IBL

Språkkrönika. Riktig lyrik kommunicerar med läsarna redan innan de hunnit förstå den. Så skrev poeten T S Eliot 1929 i en essä om Dantes Den gudomliga komedin. 88 år senare ger walesiska forskare honom rätt.

Dante använde versmåttet terziner när han diktade Den gudomliga komedin. Det är ett italienskt versmått som består av tre rader som rimmas enligt mönstret aba/bcb/cdc/ded. Den första raden rimmar alltså med den tredje medan den andra raden kopplas ihop med den första raden i följande strof. På så sätt flätas stroferna in i varandra. Lite knepigt, men långt ifrån lyrikens motsvarighet till raketforskning.

Betydligt kämpigare är det medeltida walesiska versmåttet cynghanedd. Här ställs diktare och översättare inför komplicerade mönster för rim och allitteration. Det var också cynghanedd som testpersonerna ställdes inför när forskare i psykologi vid universitetet i walesiska Bangor testade omedvetna reaktioner på poesi.

Forskarnas slutsats är att det inte är nödvändigt att förstå poesi för att uppskatta den. Och det är inte ens nödvändigt att vara medveten om den för att hjärnan ska göra små frivolter av glädje över välkomponerad lyrik.

I testet fick deltagarna lyssna på en rad meningar på walesiska. Vissa meningar var komponerade enligt cynghanedds regler, andra inte. De meningar som följde versmåttets mönster fick genomgående högre betyg. Meningar som bröt mot reglerna fick för det mesta sämre gensvar.

Samtidigt studerade forskarna deltagarnas hjärnaktivitet. När de fick höra meningar på regelrätt cynghanedd svarade hjärnan med en elektrofysiologisk respons som uteblev när meningarna inte följde versmåttets mönster. Responsen var dessutom helt självständig. Hjärnan svarade nämligen på tvättäkta cynghanedd även i de fall då deltagarna gav meningarna låga betyg.

I poesi finns alltså versmått som hjärnan gillar – utan att innehavaren är medveten om det. Det är säkert en slutsats som T S Eliot hade nickat åt gillande. Att han själv skapade helt egna regler för sitt diktande är förstås en helt annan historia.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.