Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-19 23:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/stahlis-det-galler-att-fa-hela-bilden/

Kultur

Ståhlis: Det gäller att få hela bilden

Foto: Hampus Lundgren

Kåseri. Nu sitter folk och gonar sig och sorlar på uteserveringarna. Hör man bara lösryckta meningar kan det låta förfärligt.

Nu har vi klivit in i sorl-perioden; uteserveringstiden. Knappt har termometern masat sig upp till 15-20 grader förrän alla människor tycks ha blivit hemlösa. De sitter och gonar sig på kaféernas och restaurangernas uteserveringar.

Lojt och avstressande på ett provocerande sätt bligar de på människor som slokaxlade av blytunga matkassar, två blodsockersänkta skrikande barn i släptåg plus en never ending nosandes hund, stretar förbi.

Somliga köar nervöst utanför stamlokuset några minuter innan fem, oroliga att någon annan ska ta deras favoritplats med perfekt utsikt över gatans teater. De beställer in ett litet glas vitt eller en kall öl, kanske ett glas ljust rosé för sommaren är väl här, eller hur?

Det är märkligt det där med beställningen av öl. Män säger nio gånger av tio sig vilja ha ”en kall öl”. Som tjuvlyssnerska funderar man på den intressanta motsatsen.

Sitter man tillräckligt länge på en uteservering, ja det räcker ibland med någon timme, så har man garanterat stoff till minst två dramaserier för HBO eller Netflix. Man hör brottstycken som:

– … och då slutade hon plötsligt att andas … de bar ut kroppen … allt var kaos ...

Eller:

– … hur länge har det …? Varför har du inte sagt någonting? ... Där vi brukar sova!!

Och hade inte buss 61 dundrat förbi, och en kungspudel som slumrat till under ett av uteserveringens bord väckts av vad som först såg ut att vara en anfallande after-ski-stövel men visade sig vara en skyeterrier med maxad självbild, så hade jag hört vad som egentligen sades, nämligen:

– Men då slutade hon plötsligt andas, mormor, hon hade varit sjuk länge så det var inte så konstigt. De bar ut kroppen sedan, läkaren skötte det där. Helt odramatiskt. Men som det såg ut hos lilla mormor, allt var kaos, stökigt.

Och:

– Hur länge har det, eller de, funnits där? Gud vad äckligt! Varför har du inte sagt någonting? Anticimex? I går? Men vägglöss! Där vi brukar sova!

Att vara servitör eller servitris på en uteservering är ett slit noterar jag i ögonvrån. Folk flyttar bord (ibland till serveringen bredvid), matar fåglar, söläter och söldricker och halvligger i stolarna.

De kopplar av, tänker jag. De – det vill säga vi – vill sorla och glo, och kanske äta en liten bit mat också. 

Ibland med en kall öl.