Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-27 07:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/stahlis-fotterna-protesterar/

KULTUR

Ståhlis: Fötterna protesterar

Kåseri. Mina 37:or har blivit beroende av gymskor. Nu vill de inte ha något annat.

Vi är ett folk i gymskor. Vi inte enbart sportar och powerwalkar i gymskor, vi går omkring i dem hela dagarna. Vi bär dem till kostym, chicka små kjolar och trendiga klänningar. Skorna finns i ett otal -ibland alltför – uppiggande färger, men också i smygsvart för den diskret lagde.

Jag anar en psykologisk effekt av att bära gymskor. De är inte enbart sköna, vi känner oss också sportiga i dem; vi blir idrottare.

Och våra fötter ä l s k a r gymskor. Det är just det. De låter sig inte längre lockas in i ett par vackra smala italienska läderskor. Icke heller i ett par läckra högklackade snoffsskor som kvinnor i amerikanska filmer och serier ständigt tycks galoppera fram i utan att tappa fotfästet.

– Nu får ni skärpa er! röt jag till mina tassar härom morgonen. Ni måste ju fatta att jag ibland vill se er i något annat, era tråkmullar!

Fötterna förhöll sig neutrala. Inget invändande stamp i golvet men heller inget bejakande fotvift. Några timmars senare i skobutiken stoppade jag ner dem i ett par snygga boots. För spetsiga, meddelade de genast genom att sända ut ett gäng smärtsignaler.

Jag tog ett annat par. För höga, hojtade då hålfötterna som ansåg att den typen av tortyrstretching ville de icke vara med om. Nytt par och ytterligare en fossingprotest: För i h-e! Alldeles för låga på höjden framme i tårna!

Expediten tittade medlidsamt på mig. Jag blängde på mina fötter. Vad hade egentligen hänt? I en inte alltför avlägsen forntid struttade de glatt omkring i vad jag erbjöd dem: höga, smala eller platta skor och stövlar. De accepterade allt.

– Men vad sägs om de här, sa plötsligt expediten och gav mig fjärde paret boots. De är i mocka och ger med sig lite.

Jag kände mig som Askungens systrar medan jag utmattad bökade ner mina motspjärnande 37:or i stövlarna.

Men … vafalls? Inget fotklagomål. Mocka gillade de uppenbarligen. Eller var det löftet ”ger med sig”?

– Jag tar dem, sa jag snabbt.

På väg hem gick vi förbi en gymskoaffär. Eller snarare in i. Fötterna envisades med det, ville in, ville prova. Okej, de fick prova och visst var skorna ursköna men traktorlika. Jag plöjde fram och åter där i butiken som på en åker med dessa bandvagnspjäser på fötterna.

– Nästa gång, muttrade jag tyst till tassarna när vi gick ut. Kanske nästa gång.

Ämnen i artikeln

Kåserier

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt