Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-22 04:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/stahlis-ibland-far-det-bara-inte-bli-fel/

Kultur

Ståhlis: Ibland får det bara inte bli fel

Foto: Sandra Charina Lundin

Kåseri. Att köpa present till sitt ex eller inte köpa. Det är frågan. Ståhlis ger råd i realtid.

Det är reatider med lockande och listiga procentsiffror. Se här: 40 procent rabatt! Komsikomsi, lilla kunden.

Till reorna tycks butikerna ha krafsat fram allt vad de hittat i lagrens mörka skrymslen i tron att vi går på vad som helst. Ibland gör vi det. Ibland kommer man hem med någon märklig festskapelse i tyll som man blänger på en lång stund och omedelbart garderobsförvisar.

Ibland köper vi saker för ett liv vi längtar efter att leva i stället för det vi lever. Det är därför som jag har en paljetterad brakfestklänning (när?) och ett par sprillans nya långfärdsskidskor (snart!) i garderoben.

Strax innan jul stod jag med ett par rosa tofflor i handen på det stora varuhusets skoavdelning. Just som jag bad expediten att slå in tofflorna dök en ung man upp bredvid mig. I handen höll han ett par likadana rosa tofflor som jag just köpt. Han tittade på tofflorna, vände och vred på dem, tycktes ja, ängslig.

– Nää, jag ångrar mig, sa han plötsligt högt för sig själv och vände på klacken och gick.

Efter en stund var han tillbaka. I handen höll han tofflorna.

– Jag ångrade mig igen, sa han urskuldande.

Jag nickade fånigt bejakande. Vi stod tysta en stund när han plötslig sa:

– Det är till mitt ex och jag vet inte …

Så pekade han på en stor paket han hade i andra handen:

– Det här är till min nuvarande.

– Jahaja, sa jag med ett terapeutiskt frågetecken hängande i luften.

– Ja, jag vet inte, sa mannen igen, vad tycker du? Tänk om hon ger mig något och jag då inte har … Kan man ge sitt ex ett par tofflor?

Han såg vädjande på mig.

– Det beror kanske på vilken relation ni har, exet och du. Och nuvarande hustrun och du.

– Mmm … men det är ju inget diamanthalsband! Eller hur?

Här lyste mannen upp en smula.

– Nä, sa jag, och inte tjugo röda rosor. Det är ett par tofflor.

– Äh, jag tar dem!

Mitt paket var nu färdiginslaget och jag önskade mannen lycka till och gick.

En halvtimme senare skymtade jag honom i varuhusvimlet igen. Han stod under skylten ”Manlig depå”. I ena handen höll han julklappen till sin nuvarande partner. Det var inslaget i ett anonymt julklappspapper. I den andra det lilla vita paket, med illande röda band, vari de rosa tofflorna låg.