Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-20 21:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/stahlis-tillbaka-till-den-barbenta-sommaren/

Kultur

Ståhlis: Tillbaka till den barbenta sommaren

Foto: Adam Ihse/TT

Kåseri. Med hjälp av årstidsteleportering kunde jag förflytta mig till en klapperstensvit badstrand vid havet.

Sommaren kan fortfarande lura oss men rätt som det är under cykelturen blir tassarna mycket kalla och näsan lite snörvligt röd.

Om man då gör en årstidsteleportering och beger sig ungefär 230 mil söderut hamnar man åter i den barbenta och ärmlösa sommaren. Det gjorde jag och satte mig ner på en klapperstensvit badstrand och glodde förnöjt ut över havet.

Knappt hade jag gjort det – som det står i sagorna – förrän en man uppenbarade sig och la sig onödigt nära min filt. Han var på äldre fransmäns vis lagom elegant fritidsklädd med en viss omsorg om färg och form.

Mannen började klä av sig. Kläderna vek han med en revisors noggrannhet ihop och la i små prydliga högar på sitt medhavda badlakan. Hans badbyxor var modellmässigt inte från det här decenniet, ej heller förra, men till min lättnad var resårerna intakta.

Mannen trädde med en viss möda på sig ett par badskor på sina långa fötter och tog därefter fram en badmössa. Den hade ett hakband som knäpptes med en tryckknapp vid ena örat.

När all utrustning var på plats stegande han ner till vattenbrynet. Han tycktes tveka, en meningslös tanke eftersom klapperstenarna förflyttar en vare sig man vill eller inte när vågorna frasar in. Så vipps var han i, till knäna vill säga.

Nu vidtog en så kallad raggartvätt, ett skvättande under armarna, ett blaskande runt halsen. När det var avklarat såg han sig omkring.

Ungefär här trodde jag att han, efter alla dessa ritualer och procedurer och den gedigna utrustningen, skulle vinka farväl till oss andra där på stranden och påbörja om inte en kanalsimning så ett lopp utmed franska kusten.

Men han började istället rulla runt i det 24-gradiga vattnet, runt, runt, ungefär som när man grillar en kyckling på spett. Det pågick ett tag. Därefter la han sig på rygg och fäktade med armarna i en vid bakåtbåge – men kom ingenstans. Ryggsim hann jag tänka, stillastående ryggsim.

Efter ytterligare oändligt många obestämbara vattenrörelser tog sig mannen upp på stranden. Han knäppte upp badmössan och skakade ut de begynnande grå lockarna.

När han gick förbi min filt log han nöjt. Jag log ett blekt leende tillbaka.