Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-06 23:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/succeforfattaren-anklagades-for-plagiat-nu-kommer-boken-pa-svenska/

Böcker

Succéförfattaren anklagades för plagiat – nu kommer boken på svenska

Bild 1 av 4 Kate Elizabeth Russel
Foto: Elena Seibert
Bild 2 av 4
Bild 3 av 4
Bild 4 av 4 Wendy C Ortiz
Foto: Meiko Takechi Arquillos

I USA har den väckt uppståndelse med sina skildringar av sexuella övergrepp och anklagelser om plagiat och kulturell appropriering. Nu kommer den omtalade romanen ”Min mörka Vanessa” i svensk översättning.

– Titta, säger han, precis som ditt hår.

Den stränga men karismatiska läraren mr Strane håller upp ett höstlöv mot hennes ansikte. Den röda nyansen påminner om 15-åriga Vanessa Wyes hårfärg. Hon blir smickrad och lite skrämd. Det är hans första flörtiga närmande. 

I klassrummet trycker han sedan i smyg sitt ben mot hennes lår och håller kvar handen extra länge när han visar hur hon ska hantera datorns designprogram. Hon börjar plugga alltmer till hans öppna seminarier och snart ligger hon med bart underliv på den noppiga röda soffan i lärarens arbetsrum. Vanessa upplever det hemliga förhållandet som njutningsfullt trots åldersskillnaden och maktförhållandena.

Handlingen i ”Min mörka Vanessa” av Kate Elizabeth Russel, som nu kommer i svensk översättning, växlar mellan dåtid och nutid. 

Metoohösten 2017 publicerar en annan före detta elev från skolan ett inlägg där samma lärare anklagas för sexuella övergrepp. Vanessa är då 32 år och jobbar som receptionist på ett hotell, men har fortfarande kontakt med Strane och återkallar minnena av deras möten. Tusentals personer stöttar och peppar den andra kvinnan i sociala medier. I början står Vanessa på Stranes sida men så småningom tvingas hon omvärdera relationen. Vad var det egentligen hon utsattes för som tonåring?

Huvudpersonen har vissa likheter med författaren, till exempel växte båda upp i Maine och gick på privatskola. Men i förordet är Kate Elizabeth Russel noga med att påpeka att allt är fiktion:

”En del läsare som är vagt bekanta med min bakgrund kanske drar den felaktiga slutsatsen att detta är min hemliga berättelse från den tiden. Det är det inte. Detta är ett skönlitterärt verk; personerna och miljöerna är helt och hållet uppdiktade.”

Researchen till boken har enligt författaren pågått i 18 år, och den sista tiden var den en del av hennes doktorandstudier vid University of Kansas. 

– Jag försökte läsa så många olika skildringar av övergrepp som möjligt, för jag ville vara säker på att det blev rätt, sade hon nyligen i en intervju med The Guardian.

Kontrakt skrevs med ett stort förlag som erbjöd sjusiffrigt förskottsbelopp. Men när boken kom ut tidigare i år reagerade författaren Wendy C Ortiz på de ”kusliga likheterna” med hennes egna memoarer ”Excavation” från 2014, som handlar om när hon som 13-åring utsattes för övergrepp av en lärare som senare dömdes för sexbrott. Ortiz anklagade indirekt Russel för att profitera på hennes liv. I en artikel i amerikanska Gay Mag beskrev Ortiz, som har latinamerikanskt påbrå, hur svårt det var att få ”Excavation” publicerad på grund av vita ”grindvakter” och förlagsbranschens rasistiska strukturer. När Russel berättade ungefär samma historia fick hon däremot massiv marknadsföring och miljoner i arvode.

Diskussionerna eskalerade på Twitter och kom snart att handla om vem som får berätta vad. Är det tillåtet att skriva en roman om sexuella övergrepp om författaren inte själv har den erfarenheten? Nej, tyckte Ortiz fans. Russel medgav då motvilligt att boken delvis bygger på upplevelser från hennes egna tonår, men att hon i samråd med sin förläggare valt att inte prata om detta offentligt. 

Kritikerna krävde då bevis och ville att Russel skulle berätta om sitt trauma för att försvara sitt verk. Wendy C Ortiz påminde om att debatten hon ville föra handlade om vilka röster och berättelser som lyfts fram av en bokbransch där över 80 procent av medarbetarna är vit medelklass. Men påhoppen fortsatte och Kate Elizabeth Russel tvingades lämna offentligheten på nätet.

– Jag visste att det skulle bli tufft. Jag förväntade mig att det skulle väckas frågor och vissa antaganden, men jag kunde inte förutse det här, säger hon till The Guardian. 

Professor Frida Beckman
Professor Frida Beckman Foto: Ingmarie Andersson

Frida Beckman är professor vid Institutionen för kultur och estetik på Stockholms universitet med särskild inriktning på amerikansk litteratur. Hon tycker att kontroversen kring ”Min mörka Vanessa” är typisk för samtiden.

– Den viktiga diskussionen om strukturell ojämlikhet i bokindustrin överskuggas av individcentrerat bråk på Twitter om vem som har varit mest utsatt, det som kallas ”wound culture” i USA. Men att pressa någon att offentligt vittna om ett övergrepp kan bli ett övergrepp i sig, säger Frida Beckman.

Hon tycker att det är ”lite sorgligt” att se hur de inblandade inte kan finna stöd och tröst i att dela liknande erfarenheter.

– I stället för att säga ”metoo” ropar man ”plagiat!”. Det är ett uttryck för hur dagens identitetspolitik förvrängt solidariteten och fokuset på förändring som fanns i de amerikanska medborgarrättsrörelserna på 1960- och 1970-talen, säger Frida Beckman.

Hon ser också likheter med situationen som uppstod i Sverige i samband med att Lena Anderssons roman ”Egenmäktigt förfarande” kom ut 2013. 

– Även då väcktes impulsen att leta efter det som är ”sant” i fiktionen. Men de flesta berättelser är väl en bearbetning av mänskliga erfarenheter, sina egna eller andras. Det är så litteraturen fungerar.

”Min mörka Vanessa” utkommer i Sverige på Albert Bonniers förlag i översättning av Emö Malmberg.