Att bära munskydd är inte bara ett (fåfängt) försök att skydda sig mot virus. Det är också en modern modeaccessoar.

Det är förstås skillnad på munskydd och munskydd.

De masker som just nu bärs av människor skräckslagna för att drabbas av det nya  coronaviruset, har mycket lite att göra med den typ av mask som den artisten Billie Eilish bar på den amerikanska Grammygalans röda matta – den var från Gucci, och gjord av grönt siden.

Men värt att inflika är att hon är långt ifrån ensam om att som artist dölja sin mun bakom mer eller mindre extravagant utformade masker under publika tillställningar.

2017 väckte till exempel den amerikanske rapparen Future viss uppståndelse då han, och hans unga dotter Londyn, anlände till en gala med matchande munskydd prydda med glittrande stenar som blänkte i strålkastarna.

Redan Michael Jackson dolde förstås ofta halva sitt fejs bakom mörka munskydd, men det betraktades kanske mest som ett uttryck för hans excentricitet, eller nojjghet. 

Men i dag är det annorlunda. Munskydd har blivit en vardagsvara på många ställen i världen, och blir det på allt fler. Och det oavsett vad expertisen säger om dess skyddande verkan, eller brist därpå.

Det är inte alltid det som är poängen.

Inte minst i Asien, där är användande av munskydd utbrett sedan länge. Att offentligt bära en mask för mun och näsa är på många ställen, som i Japan och Sydkorea, sedan länge ett sätt att visa respekt och hänsyn om man själv är förkyld. Efter utbrottet av sars 2003 blev de en ännu vanligare syn på gatorna. Och användandet minskade inte direkt då fågelinfluensan och svininfluensan dök upp några år senare.

Sedan mun- och nässkyddet hamnade mitt i en kombination av streetwear, musik och lyxmode har den fått en helt ny status.

I dag täcks även ansiktet av olika masker som ett skydd, om än klent, mot allt skitigare luft i storstäderna. Och efter att stora bränder härjat på flera ställen i världen så har anledningarna till att försöka sila luften man andas blivit än fler. 

Masker som kan täcka både mun och näsa har med andra ord blivit överallt förekommande i stora delar av världen, och därmed också väckt modemärkens intresse för att ge dem en lite roligare utformning, och färg. De måste ju faktiskt inte vara sjukhusvita, eller ljust väntrumsblå.

Populära artister och trendsättare i Japan och Sydkorea visade att de också kan vara svarta, och därmed bättre matcha mörka kläder. Med en mörk mask kunde man också bättre mörka (förlåt) att man gjort ett skönhetsingrepp som man kanske inte ville flagga öppet med.

Det var också i Asien som modemärken inom streetwear började erbjuda munskydd i olika färger och med mönster, inte sällan lätt skräckinjagande. Skydd med mönster av grinande käftar och vassa tänder var inte ovanliga. Inte heller kamouflagemönstrade.

Det förstärkte också den coolhet som munskydd också kan vara förknippade med, genom att de har förmågan att dölja ens identitet och skapa en mystisk persona med enkla medel. Det är ingen tillfällighet att munskydd uppskattas av demonstranter och graffitiartister.

Designer på större modemärken snappade förstås upp trenden.

Bland annat den amerikanske modeskaparen Virgil Abloh, som både ansvarar för herrmodet på det franska lyxmodemärket Louis Vuitton och driver sitt eget märke Off-White.

Han erbjuder sedan några år tillbaka just olika masker i sina sortiment av accessoarer. ”Det var en naturlig utveckling för att kunna relatera till en ny växande målgrupp”, som han säger.

Han är långtifrån ensam. Sedan mun- och nässkyddet hamnade mitt i en kombination av streetwear, musik och lyxmode har den fått en helt ny status, och ingår numera som en alltmer självklar del av modehusens utbud.

En på många sätt skrämmande accessoar.