Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-03-28 10:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/susanne-ljung-kla-dig-som-pa-jobbet-fast-du-ar-hemma/

Kultur

Susanne Ljung: Klä dig som på jobbet fast du är hemma

Jobba hemma i mjukisbyxor är inget för den amerikanske författaren Gay Talese. Han går till hemmakontoret i kostym och slips. När arbetsdagen är slut firar han med en dry martini.
Jobba hemma i mjukisbyxor är inget för den amerikanske författaren Gay Talese. Han går till hemmakontoret i kostym och slips. När arbetsdagen är slut firar han med en dry martini. Foto: Clint Spaulding/TT

STILKRÖNIKA. Om du inte vill att ditt liv ska förvandlas till samma oformliga massa som dina mjukiskläder, behöver du anstränga dig. Även om du jobbar hemifrån. 

Det finns olika sätt att angripa frågan ”hur klä sig när man arbetar hemifrån”. Men en personlig favorit är den amerikanske författaren Gay Talese som bor och arbetar i samma hus i New York.

För några år sedan ställde tidskriften The Paris Review honom just den frågan på vilken han svarade ”jag klär mig som om jag ska till ett kontor. Jag bär slips”.

Och manschettknappar? frågade reportern.

”Ja”, svarade Gay Talese och förklarade att han klädde sig som om han skulle till ett kontor i Midtown Manhattan, eller på Wall Street, även om det enda han gjorde var att gå nerför trapporna till vad han kallade sin bunker, ett fönsterlöst rum på bottenplanet av sitt hus.

”Och där byter jag kläder igen”, sade han.

Igen? frågade reportern förvånat och fick till svar att väl på plats satte han på sig en mjuk tröja och bytte slipsen mot en ascot, eller scarf.

Författaren Robert Caro.
Författaren Robert Caro. Foto: TT

En annan favorit är författaren Robert Caro, också han amerikan, som bland annat skrivit en mycket prisad mastodontbiografi (fyra böcker på sammanlagt drygt 3.000 sidor) över den amerikanske presidenten Lyndon B. Johnson. Den femte och sista boken i serien är på gång.

Även han klär sig noggrant i kavaj och slips för att gå till ett kontor där han sitter ensam och skriver. Det har han gjort sedan början av 1970-talet.

Han hävdar att det är hans inneboende lathet som får honom att klä upp sig. Det är ett sätt att påminna sig själv om att han faktiskt har ett jobb att göra, varje dag. Skjortan och slipsen hjälper honom att komma ihåg den saken.

Förutom det imponerande sättet att dag in och dag ut klä upp sig för att utföra ett arbete där ingen ser dem jobba, har de åldern gemensamt.

Alla krislägen kräver en viss ordning och reda och att styra upp sin stil på hemmajobbet kan bidra till en känsla att ha viss kontroll över läget, som i övrigt ter sig kaotiskt.

Båda männen är 80 plus, det vill säga födda på 1930-talet (Gay Talese 1932 och Robert Caro 1935) och därför uppväxta under en tid då klädsel för alla tillfällen – inte bara kontorsarbete – var mer formell.

Men det vore ett misstag att avfärda dem som en sorts reliker från en svunnen tid, fjärran från dagens mjukismode med stretch i det mesta.

För i dag, när arbete hemifrån har blivit en realitet för långt fler än författare gäller det faktiskt att tänka till.

Och det gäller inte bara för dem som uttrycket ”videosamtal med kollegorna” injagar skräck och oro över hur man ter sig i hemmiljö på en flimrig skärm.

För det finns en poäng med att strama till sig, och inte bara när det är dags för att slå på datorns kamera för att kommunicera med sina arbetskamrater.

Många arbetar hemifrån just nu.
Många arbetar hemifrån just nu. Foto: Pontus Lundahl/TT

I en studie med titeln ”The impact of workplace attire on employee self‐perceptions” (publicerad i tidskriften Human Resource Development Quarterly 2007) fann forskarna att de deltagare som bar kontorskläder av mer formell karaktär kände sig mer kompetenta och trygga i sin yrkesroll.

Sitter man ensam hemma blir man förstås inte sedd och bemött på samma sätt som på en arbetsplats, vilket onekligen kan få det att kännas rätt meningslöst att köra den fulla Gay Talese-stilen med kostym fram till arbetsdagens slut (som han för övrigt firar med att ta sig en dry martini).

Men, alla krislägen kräver en viss ordning och reda och att styra upp sin stil på hemmajobbet kan bidra till en känsla att ha viss kontroll över läget, som i övrigt ter sig kaotiskt.

Man kanske inte behöver vara så drastisk som modeskaparen Karl Lagerfeld, en annan 30-talist med koll på kläders betydelse, som hävdade att mjukisbrallor bara är något man köper när man tappat kontrollen över sitt liv, ”de är ett tecken på nederlag”, som han sade. 

Men något ligger det i det. Mjukiskläder är förvisso underbara för sömn och såsande i soffan, men kanske inte det bästa att bära om man behöver styra upp sina tankar. Eller visa upp sig under videosamtal.

Karl Lagerfeld såg mjukisbrallor som ett tecken på nederlag.
Karl Lagerfeld såg mjukisbrallor som ett tecken på nederlag. Foto: Jan Bauer/AP