Grattis säger vi denna vår till batik som i hög hastighet har börjat köra ifrån de nedsättande ord och sammanhang som detta färgglada mönster i psykedeliska former ofta, och oförtjänt, förknippats med – övervintrade hippies och politiskt engagerade kvinnor – och i stället lyfts fram med ord som ”vårens coolaste mönsterbild”.

Dagens populära batik (eller ”tie dye” som det heter på engelska) ser förstås inte likadan ut som den gjorde under Woodstockfestivalen 1969, då bland andra Joe Cocker uppträdde i en bjärt sladdrig t-tröja med sinnesvidgande mönster. Men nästan.

Batikmönstrens gränser flyter fortfarande fritt över tygerna och färgkombinationerna är udda, och inte sällan huvudvärksframkallande, men de tillverkas mer sällan för hand hemma, enligt gör-det-själv-principen.

I stället är det stora och etablerade modemärken, som bland annat Prada och Stella McCartney, som i dag anammat stilen och lanserat den i sina kollektioner denna vår och sommar.

Läs fler stilkrönikor av Susanne Ljung 

Numera är det också andra, och mer dyrbara, material än bomull som färgas in, som siden och kashmir. Och mönstret syns på långt mer än t-tröjor. Batik dyker i dag upp på blusar, klänningar, kjolar, kavajer. Det mesta faktiskt, även skor och väskor. Det är också populärt bland herrdesigners, inte minst bland märken inom streetwear.

Batik har kort sagt blivit mer exklusivt.

En lite otippad revival kan man tycka. I alla fall om man har 1970-talets vurmande för batik för ögonen och inte kan höra ordet utan att associera till lavalampor, brun bredspårig manchester och mer, men ofta mindre, lyckade textilmönster av hobbykaraktär. ”Knyt ett snöre om tyget, doppa det i färg, låt torka och se vilket roligt mönster det blev på din tröja”. 

Men det är just det unika, det särpräglade, i mönstren som gör dem populära i dag, menar somliga. Inga två mönster är lika, vilket ligger i linje med dagens strävan efter att hitta något eget och unikt i det enorma utbud av mode som finns.

Även om dagens batiktrend inte ser likadan ut som 1960- och 70-talets, så finns där paralleller. Batik kan, förstås, också bara betraktas som ett färgglatt mönster.

Att batikmönster även massproduceras av klädföretag som inte bekymrar sig om att upprätthålla den traditionen, utan i stället reproducerar ett och samma mönster in absurdum, är förstås en annan femma.

Andra menar att även om dagens batiktrend inte ser likadan ut som 1960- och 70-talets, så finns där paralleller. Även det var en tid där många unga radikala protesterade mot konservativa krafter i regeringsställning, inte minst i USA. 

Det kan förvisso vara svårt att föreställa sig batikbärande artister av i dag, som Justin Bieber på den typen av barrikader. 

Men kanske kan man betrakta den samtida batiktrenden som en hommage, en diskret hyllning till den tidens protestanter som bröt mot konventionella klädkoder och skapade ett mode som underströk längtan efter frihet och ett nytt samhälle utan hämmande normer. 

Det kan förstås också ses som en tyst och stillsam protest i tider där volymen i samhällsdebatten dragits upp till elva på förstärkaren (för att parafrasera Spinal Tap). Inte helt olikt det sätt som många under de senaste åren burit rosa mössor med kattöron och t-tröjor med feministiska budskap, som ”We should all be feminists”, för att manifestera och understryka kvinnlig handlingskraft.

Ett moderiktigt sätt att visa vad man tycker i en tid då det blivit allt mer populärt att med hjälp av kläder och färger visa vad man tycker, och var man står. 

Batik kan, förstås, också bara betraktas som ett färgglatt mönster.