Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Kulturpolitiken frånvarande i valrörelsen: ”Den har havererat sedan 1960-talet”

Kulturpolitiken har varit slående frånvarande i valrörelsen – trots att valet varit i högsta grad närvarande på landets kulturscener i teateruppsättningar, debatter och upprop.

Hösten 2017 intervjuades Roger Blomgren i DN, professor och ledare för Kulturpolitiskt centrum vid Högskolan i Borås, och spådde att kulturen skulle få en ytterst marginell roll i valrörelsen. Ett år senare verkar han ha fått rätt.

– Det pågår ju kulturpolitiska debatter som arrangeras på kulturhus och till exempel på Folkteatern i Göteborg – men den typen av debatter uppsöks av samma människor år efter år. Det är aktiva kulturutövare och företrädare för förbund och organisationer, säger Roger Blomgren.

För ett år sedan sade du att ”kulturpolitiken har totalhavererat”. Har du samma åsikt nu?

– Ja, den har havererat sedan 1960-talet, det har inte hänt någonting. Ett av de viktigaste målen har varit tesen om den demokratiska kulturen, att alla grupper ska bli delaktiga och besöka den subventionerade finkulturens verksamheter, men den statistiken har sett likadan ut i femtio år. Hade det gällt något annat politikområde där det främsta målet havererat på det här sättet, hade det instiftats kriskommissioner sedan länge, säger Roger Blomgren.

En av organisationerna som har försökt lyfta kulturpolitiska frågor inför valet är Konstnärernas riksorganisation, KRO, som bland annat ordnat konstpolitiska debatter och varit med och lanserat sajten Kulturvalet med en egen kulturpolitisk valkompass. Men det har varit svårt att nå ut brett, säger Katarina Jönsson Norling som är konstnär och riksordförande i KRO.

– Det har varit ganska svårt att få genomslag, och vi hade önskat mer. De frågor vi har lyft kommer fram inom kultursfären, men når inte ut till den breda allmänheten.

Få partier har själva lyft konst- och kulturfrågorna, säger hon.

– Partierna anser inte att de här frågorna är några röstmagneter. Men det är också ett samspel med medierna, jag har inte sett så många djupare analyser eller debatter kring partiernas kulturpolitik. I år har det handlat en del om konstnärlig frihet vilket är väldigt viktigt, men även den frågan skulle behöva fördjupas, säger Katarina Jönsson Norling.

Kristina Lindquist: Politikernas kulturval är mer avslöjande än man kan tro 

Folkets hus och parker har också gjort flera satsningar på att väcka kulturpolitisk debatt. Bland annat har man gett ut boken ”Kulturpolitikens liv efter döden” tillsammans med Arenagruppen, och anordnat kulturpolitiska debatter.

– Kulturpolitiken lyser alltid med sin frånvaro i politiska debatter i allmänhet, och i synnerhet inför val. Det är svårt att förstå, jag tror att väljaren vill veta vilket samhälle politikerna vill skapa, säger vd Calle Nathanson.

Även han välkomnade den debatt kring konstnärlig frihet och politisk styrning som varit under året, men efterlyser mer.

– Just nu är det väldigt mycket fokus på SD, vi är många som är oroliga för deras politik, som skiljer sig från andra etablerade partier i att de uttryckligen vill styra kulturen. Men vi kanske inte ska fastna för mycket på SD, utan även få höra de övriga partierna prata om sin kultursyn, säger Calle Nathanson.

Gunilla C Carlsson är kulturpolitisk talesperson för S, och håller med om att kulturen inte varit särskilt synlig i valrörelsen.

– Det brukar vara så, det är oftast de stora välfärdsfrågorna som kommer upp i en valdebatt. Gemene man är nog mer engagerad i de stora frågorna.

Är folk helt enkelt inte intresserade av kultur?

– Jo, jag vill hävda att folk är intresserade. Men man kanske inte alltid tänker på hur mycket man tar del av eller påverkas av kultur i sin vardag. Biblioteken tas nog för givet, men om det i en kommun blir en diskussion om att lägga ned biblioteket blir det mycket protester – även från dem som inte besöker biblioteket. Någonstans finns det en grundläggande syn att vissa kulturinstitutioner ska finnas, säger Gunilla C Carlsson.

Olof Lavesson, kulturpolitisk talesperson för M, tror inte heller att det handlar om ett ointresse.

– Nej, men jag tror inte alltid att man kopplar kulturen till politik. Det finns en bred kulturpolitisk debatt. Den kanske inte alltid är partipolitisk, men samtalet förs hela tiden tycker jag. Även när jag möter folk på gator och torg, man är orolig för samtalsklimatet i Sverige i dag med förenklingar och snabba budskap och undrar var rösterna finns som ifrågasätter och garanterar det civiliserade samhället – och det är just det konsten och kulturen kan göra.

Olof Lavesson säger att det finns två svar på frågan om kulturpolitikens synlighet i valrörelsen.

– Å ena sidan har kulturpolitiken som sådan traditionellt en väldigt liten roll. Men samtidigt har den här valrörelsen handlat väldigt mycket om precis de saker som kulturpolitik berör: vart samhället är på väg, vad som håller på att hända med Sverige – vi har aldrig pratat så mycket om de frågorna som nu.

Så skulle det kunna finnas ett större utrymme för kulturpolitik i en valrörelse? Roger Blomgren tror inte det.

– Det finns inga större skillnader mellan de politiska partierna när det gäller kulturpolitiken, det råder en konsensus. Och man vill heller inte gå in och ta strid på de här områdena. Hos en del politiker finns en rädsla att komma i konflikt med kulturlivets starka intresseorganisationer, man vill inte bli uthängd som kulturens dödgrävare. Det finns en liten beröringsskräck, och det kanske är så det ska vara – att kulturen inte ska regleras alltför mycket, säger Roger Blomgren.

Tvärtom borde kanske kulturutövarna och kulturorganisationerna – lite tillspetsat – vara glada över att politikerna inte gjort kulturpolitiken till sin hjärtefråga, menar Roger Blomgren.

– I så fall skulle politikerna också bli tvungna att redogöra för vad de vill, och då kan man få problemet att kulturlivet säger att det hotar dess autonomi. Ur kulturlivets synvinkel ska partierna helst bara vara eniga och ge dem pengar, säger Roger Blomgren.

Olof Lavesson (M): ”Jag blir mörkrädd av SD:s kulturpolitik”

Kulturpolitik är heller inte något man vinner val på, säger han.

– När det görs enkäter bland medborgarna om vad man ska spara och skära ned på, brukar kultur hamna väldigt högt. När kultur sätts i relation till sjukvård eller infrastruktur prioriterar medborgarna sjukvård högre än opera. Det är förståeligt. Och blir kulturen för politiserad riskerar man att hamna i sådana situationer, säger Roger Blomgren.

Men Katarina Jönsson Norling håller inte med om att kultur kan ställas mot välfärd, skola, omsorg och trygghet – snarare är det i stället där problemet ligger, menar hon.

– Kulturen borde ingå naturligt i alla de här områdena, och det kanske är det som är problemet. Vi har gjort konst och kultur till en särfråga i samhället, något som kan komma in när vi ordnat allt annat. Men tvärtom borde det vara den del av samhällssynen, säger Katarina Jönsson Norling.

Valrörelsen i kulturen

Örebro Länsteater ordnar valkvällar 30/8 och 6/9 där skådespelare läser scener ur pjäser som ligger till grund för ett samtal med politiker om frågor kring bland annat skola, landsbygd och integration.

Fotografiskas utställning Bildvalet låter varje partiledare/språkrör välja fem fotografier som representerar deras vision för Sverige. Utställningen öppnade 22/8.

”Projekt Simone Weil” sätts upp på Ö2 i Stockholm, en föreställning om demokratin och det parlamentariska systemet inspirerad av den franska filosofen, premiär 6/9.

Projektet Röst består av åtta kortfilmer som skildrar Sverige 2018. Filmerna visas i ett samarbete mellan SVT, Filminstitutet och Folkets bio på biografer, festivaler, skolor och kulturhus, med syfte att inspirera förstagångsväljare och öka samhällsengagemanget.

På sajten Kulturvalet.se har KRO, Konstfrämjandet med flera satt ihop en konstpolitisk valkompass.

Tidigare har bland annat Konstnärernas riksorganisation (KRO) och Folkteatern i Göteborg tillsammans med Göteborgs dans- och teaterfestival ordnat kulturpolitiska debatter.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.