Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-15 04:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/svt-chefer-varfor-ar-det-sa-tyst-fran-vanster-i-debatten-om-public-service/

Kultur

SVT-chefer: Så tänker vi utveckla journalistiken i public service

Det finns en extremt viktig och spännande debatt att föra kring public service just nu. Från höger försöker man i alla fall. Foto: SANDBERG MAGNUS/Aftonbladet/TT

I debatten om public service är det som om medieutvecklingen stått still. Nu är det dags att inleda den viktiga och svåra diskussionen – den om utvecklingen av journalistiken, skriver Helena Olsson, beställare på SVT och Jan Helin, mediedirektör, SVT.

Betydelsen av att utveckla journalistiken är centralt i det nya sändningstillståndet för SVT. Det är rimligt i en tid av historisk förändring för oberoende medier. Debatten ångar dock på i gamla hjulspår om hur demokratin på något sätt skulle stärkas om SVT:s breda program skulle bli smala. I debatten är det som om medieutvecklingen stått still. Vi säger här i stället välkomna till den viktiga och svåra diskussionen om public service – den om utvecklingen av journalistiken.

Vi jobbar just nu intensivt med en utveckling av såväl det journalistiska berättandet som en omläggning av våra lokala nyheter på SVT. Vi ska ge bakgrunden och tankarna inför framtiden till det. Men låt oss klara av det lätta svaret först. Tv-program som förmår samla många människor kring gemensamma upplevelser samtidigt gör demokratisk nytta. Helt enkelt för att de skapar en gemenskap. I SVT:s fall skapar de dessutom en viktig ram för ett smalare utbud. 

Det är helt okej att inte gilla folkkära program. Men det är också helt ointressant som mediekritik ur ett demokratiskt perspektiv.

Brett samlande tv-program är det bara SVT och TV4 som förmår göra i Sverige i dag. Övriga tv-kanaler är nischade och drastiskt krympande och fullt upptagna med att transformera sig till streamingtjänster. Sådana kan heta Netflix eller Viaplay, men de har en sak gemensamt: de samlar inte till gemensamma upplevelser. Att samla är ett krympande fenomen också för SVT och TV4. Det är en demokratisk nytta som inte skulle växa om SVT av politiska skäl inte tilläts vara breda.

Tiderna för medier är andra, så låt oss ta oss an den viktiga debatten i en tid av historisk förändring för oberoende journalistik. Först några nyheter:

Från årsskiftet samlar vi alla lokala nyheter i den största kanalen, SVT1, och erbjuder publiken en lokal nyhetssändning klockan 22.00 i SVT1, följt av sena Rapport. Det är en uppvärdering av lokala nyheter som vi tror kommer att passa SVT1 publiken vid den tiden. 

De senaste åren har vi ökat vår redaktionella närvaro i landet från 27 till 37 orter, nästa tillskott blir Arvidsjaur som 38:e ort. Vår nyhetsdivision har jobbat hårt med omorganisation och omställning. Tack vare ny utsändningsteknik och effektiviseringar kan vi nu i ett andra steg öka antalet journalister och investeringarna i lokal journalistik. Vi analyserar med det nya tillståndet nu möjligheterna för att kunna göra ytterligare förstärkningar lokalt.   

Väldigt många identifierar sig starkt med sitt lokalsamhälle och beskriver ett behov av att få en saklig beskrivning av vad som händer på orten och hur det påverkar en i vardagen – arbetsliv, fritid, vård, livsstil, lokaltrafik, skola och så vidare. Vi kommer aldrig att kunna vara hyperlokala, men vi kommer att satsa ytterligare på områden där det just nu sker stora omvälvande förändringar. Det senare är viktigt i relation till begreppet ”vita fläckar” som blivit populärt i debatten om lokalmedia. Det är förvisso viktigt att rapportera från de områden som avfolkas och konsekvensen av att näringsliv, offentlig service och unga människor lämnar. Men lika viktigt är att bevaka de områden med inflyttning och tillväxt utanför storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. 

Nu kommer det svåra:

Vi är medvetna om att denna utveckling sker i ett medielandskap i dramatisk förändring.

I public services begynnelse var relationen till tidningslandskapet enkel. Public service rapporterade de nyheter som tidningarna dragit fram. I modern tid har Sveriges Radio och SVT utvecklat ett kraftfullt självständigt nyhetsarbete såväl lokalt som riks. Så länge distributionsformerna för nyheter var analoga och höll sig inom tryckt tidning och linjär broadcast rådde ett slags symbios mellan public service och kommersiella nyhetsbolag. I dag förändras medielandskapet i brutal takt. Globala teknikjättar slår sönder annonsaffären för svenska tidningar. Konsolidering och digitala prenumerationer är vägen framåt just nu. Parallellt har teknikutvecklingen inneburit att samtliga medieslag – text, bild, rörlig bild, ljud – konvergerar i nyhetstjänster. Ingen fungerande nyhetstjänst ägnar sig åt blott ett medieslag digitalt. Detta riskerar att skapa en alltmer ansträngd relation mellan SVT och lokaltidningarna.

Å ena sidan vill vi på SVT kunna nå de generationer av nyhetskonsumenter för vilka en nyhetstjänst som kombinerar alla medieslag är den självklara plattformen framför sändningar på klockslag i en tv-apparat. Å andra sidan finns tidningarna som nu befinner sig i intensivt utvecklingsarbete för att kunna ta betalt för sina tjänster för att finansiera sin journalistik. Hur ser den symbiosen ut? Vi vet ärligt talat inte ännu. Men vi vet att det inte finns något som helst allmänt intresse av att SVT konkurrerar ut lokaltidningar. Vi vet också att de politiker som formulerat SVT:s sändningstillstånd försökt tillfredsställa både vår vilja att nå ut till nya generationer och tidningars nödvändiga affärsintresse. Resultatet är ett tillstånd där skrivningarna delvis är motstridiga, men där det ostridigt står att SVT inte bör förhindras att leverera en ”multimedial nyhetstjänst”.

Vi kommer att jobba vidare med utveckling i fortsatt samtal med branschen i syfte att ta ansvar för en mångfald på den svenska nyhetsmarknaden. 

Det omfattande strategiska arbete med SVT:s nyhetsutbud som vi inledde för tre år sedan grundade sig i en omvärldsanalys som identifierade tre extremt tydliga utgångspunkter som fortfarande gäller:

✓ Globala teknikbolag har i grunden förändrat förutsättningarna för att finansiera journalistik genom annonser. Osynlig övervakning och datainsamling av dina beteenden på nätet har de skapat affärsmodeller kring annonsering så starka att mediebolag som producerar journalistik måste utveckla produkter som användarna vill betala för.

✓  Sociala medier har gett alla möjlighet att nå ut till en masspublik utan att begränsas av redaktionell etik. Algoritmerna gynnar samtidigt starka känslor och polariserande budskap, det har skapat nya publicistiska och demokratiska problem för vilka ägarna av plattformarna inte vill, eller klarar att ta ansvar för. Men det har också skapat nya offentligheter och fördjupat gemenskaper kring intressen och sammanhållningar mellan vänner och familjer som medieaktörer aldrig kunnat erbjuda.

✓ Ett politiskt skifte där sanningskriterier ifrågasätts liksom värdet av oberoende medier som fundament i en demokrati. Åsikter har, oavsett om de är korrekt underbyggda eller inte, allt oftare kommit att likställas med verifierbara fakta. Det har skapat en politisk retorik där medier utnämnts till opposition och anklagas vara partiska för liberala värderingar.

Våra slutsatser av detta är tre:

En transparent och noga övervägd användning av data som ännu är i tidig utvecklingsfas. Vi för dialog och marknadsför, men distribuerar inte vårt innehåll i sin helhet på plattformar som gör användardata till annonsprodukter.

Vår roll som en stor samlande leverantör av saklig, opartisk och oberoende journalistik behöver framtidssäkras för generationer som har digitala tjänster som första val för nyheter. 

Vårt svar på politisk retorik ska vara faktabaserad journalistik, inte retorik.

Utifrån detta positionerade vi vår digitala nyhetstjänst med löftet att med oberoende och engagemang snabbt ge hela bilden. Vi har byggt en tjänst med ett brett upptag av nyheter ur hela SVT:s utbud – kultur, vetenskap, sport, lokala nyheter, granskning, riks och utrikes. Den positioneringen har gjort SVT Nyheter till den snabbast växande nyhetstjänsten senaste åren och vi har lyckats stärka relationen till den yngre nyhetspubliken. Vi la ner Gomorron Sverige och startade det mer nyhetsintensiva Morgonstudion och förtydligade uppdragen för Rapport som fick en mer sammanfattande och överblickande roll och Aktuellt som fortsatt har i uppdrag att fördjupa och engagera. 

Just nu har vi flera spår i vilka vi utvecklar vårt journalistiska berättande. Det dokumentära, fördjupande berättandet har fått en renässans i SVT Play genom seriella publiceringar och tydliga premisser. Vi utökar nästa år resurserna till den undersökande journalistiken som också framgångsrikt tillämpar helt nya publiceringsstrategier och når i dag fler digitalt och fler yngre grupper. Vi ställer just nu om opinionsjournalistiken genom att värna verkliga möten där kontrahenterna inte bara åskådliggör konfliktlinjerna utan också måste bemöta motståndarens bästa argument.

Men vi har mycket kvar. Vi har ett jobb att göra med utvecklingen av nyhetsformat från den ofta svartvita dramaturgin till en mer konstruktiv journalistik. Vi behöver utveckla det innehåll som bejakar komplexiteten med fördjupande perspektiv på vad som händer i världen. Sådana program måste inte ta en stor publik, de spelar ändå en roll genom den journalistiska nyttan i form av kunskap, evidens och intressanta insikter som bidrar till en större förståelse för vår omvärld. Och det är inom ramen för ett brett uppdrag som SVT gör verklig nytta även med de smala programmen. 

Så trots att den senaste tidens debatt om public service inte till alla delar känts uppfriskande känner vi både optimism och tillförsikt framåt. Det finns en extremt viktig och spännande debatt att föra kring utvecklingen av journalistik just nu. Varför är det så tyst från vänster och mitten? Från höger försöker man i alla fall. Och vad betyder egentligen samsynen hos KD, M och SD i följdmotionerna om att granskningen av sakligheten och opartiskheten måste stärkas? Åsikterna är många, känslorna är starka men faktabaserad kritik om dessa adelsmärken för public service är påfallande tafatt. Det är lätt att få intrycket att det som pågår inte bara är ett uppriktigt intresse för mediefrågor, utan snarare ett prövande om det går att göra politik av medier också i Sverige. Vad är i så fall den demokratiska nyttan med det?