Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-15 04:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/syrlig-men-lattviktig-slavhistoria-i-the-long-song/

Filmrecensioner

Syrlig men lättviktig slavhistoria i ”The long song”

”The long song”
”The long song” Foto: SVT

Den brittiska miniserien ”The long song” vill berätta slaveriets historia och skiftande maktförhållande med episk styrka, men fastnar lite i banal romantik och lekfullt formspråk.

När den nigerianske författaren Chinua Achebe 1958 valde titel till vad som skulle komma att bli en av de främsta afrikanska romanerna genom tiderna fångade han med kirurgisk precision den koloniala erfarenheten från ett afrikanskt perspektiv i en enda mening; ”Allt går sönder”. 

För när de vita kolonisatörerna mötte Ibo-folket i östra Nigeria i slutet av 1800-talet mötte de en flertusenårig högkultur som de, med förbluffande hastighet, lyckades krossa på bara några år. Dagens Black lives matter-rörelse är naturligtvis bara ett av många efterskalv efter detta brutala folkmord och civilisationskollaps. 

I romanen ”The long song”, som nu blivit en miniserie i tre delar från brittiska BBC, beskriver den brittiska författaren Andrea Levy de afrikanska slavarnas öde på andra sidan Atlanten. Det handlar om slavflickan July (Tamara Lawrence) som under sin livstid går från livegenskap till fri kvinna på ett jamaicanskt sockerplantage. Eftersom hon är Amity plantagens egendom separeras July tidigt från sin mor och blir uppasserska till Caroline, ägarens hustru (Haley Atwell från ”Avengers”-filmerna). Den unga slaven tilldelas raskt ett nytt förnamn, Margarethe, som ett av alla de lättvindiga övergrepp hon utsätts för. 

July blir så småningom handlöst förälskad i den idealistiske abolitionisten Robert och får barn med honom. Samtidigt förbjuds slaveriet i de brittiska kolonierna (1834) och över en natt tvingas de lokala plantageägarna förhandla med sina före detta slavar om deras arbetsförhållanden. 

I ”The long song” finns ett embryo till något intressant i beskrivningen av spänningen mellan de slavar som tvingades arbeta ute på fälten och de som hade en något drägligare tillvaro i hushållet. 

Här finns också en nerv i själva normuppluckringen, den där känslan av att allt flyter, när maktförhållandena på ön drastiskt förändras. Tyvärr överskuggas allt detta av en kärleksintrig som närmast för tankarna till tv-serien ”Nord och syd” (från 1985 med Patrick Swayze i en av rollerna). 

Behållningen är i stället att historien återberättas på ljuvlig jamaikansk patois av den åldrade July (Doña Croll) som sitter på sin sons veranda och ser tillbaka på sitt liv. Att sonen lyckats bli jurist är bara ett av många uttryck för vilken omvälvande tid denna afrikanska 1800-talskvinna fått uppleva. 

Berättartonen är syrlig. Herrskapet framstår genomgående som löjliga i sina spetsklänningar med överdimensionerade puffärmar och kackerlacksskräck i det tropiska klimatet. 

Slavarna är fräcka och öppet hånfulla mot sina ägare. Det är svårt att veta ifall det är menat som en historiskt korrekt återgivning eller om det är utslag av något slags önsketänkande. Konsekvenserna av den typen av uppträdande är ju väldokumenterat. Berättelsens våldsamhet ligger snarare i slumpens godtycklighet. 

Hade barnet July inte tvingat sin mor att stanna upp på landsvägen för att betrakta en blomma hade plantagens ägarinna aldrig fått syn på henne och således inte tagit henne med sig hem. Men den lekfulla formen är hela tiden där och skapar distans till det förflutna. 

Scener spolas tillbaka och spelas upp igen med ett annat perspektiv som till slut får dramat att kännas lättviktigt. Också anslaget, som utlovar en episk berättelse men slutar besynnerligt tvärt, ställer till det så att ”The long song” fastnar i sitt eget kluriga tilltal och banala romantik på bekostnad av en intressant berättelse med en betydligt mörkare klangbotten. 

Ämnen i artikeln

SVT
BBC

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt