Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Text om glesbygd väcker starka känslor

Författaren Sara Lidman växte upp i Missenträsk i Västerbotten.
Författaren Sara Lidman växte upp i Missenträsk i Västerbotten. Foto: TT/Arkiv

Kritiken är hård mot författaren Jack Hildéns text om Sara Lidmans hemort Missenträsk. Lokala röster menar att den aldrig borde ha publicerats.

– Jag är förvånad över att man läser den så ogeneröst, säger Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet.

Jack Hildén, författare och skribent på Aftonbladet Kultur, skrev i veckan en text om sin vistelse i Sara Lidmans hus i Missenträsk i Västerbotten. Texten, som gick under rubriken "Missanpassad i Missenträsk", har väckt starka reaktioner. Hildén kritiseras för att ha skrivit texten utan förkunskaper om vare sig Sara Lidman, hennes författarskap eller den region han valt att skildra.

Hildéns text väcker nytt liv i diskussionen om klyftan mellan storstäderna och det övriga Sverige. DN har tidigare uppmärksammat frågan i en artikelserie. Texten har också fått många att ifrågasätta den bild av landsbygden som sprids av skribenter och journalister från storstäder i allmänhet och Stockholm i synnerhet. Är det möjligt att ta sig an rollen som den tillresta observatören som beskriver hur ett samhälle egentligen ser ut?

Erik Jonsson, koordinator vid Littfest i Umeå och tidigare chefredaktör vid tidskriften Provins, ställer sig frågande till varför Aftonbladet publicerade Jack Hildéns text.

– Det är det underliggande felet med den här texten. En redaktör borde ha klivit in. Jack Hildén ger sig ut på okänt område. Han har inte ens läst Sara Lidman och han gör sig skyldig till flera missuppfattningar och en skev beskrivning, säger Erik Jonsson.

Konsekvenserna av publiceringen är på kort sikt allvarliga för de orter som skildras i texten, säger Erik Jonsson. Han menar att följden blir att människor inte kommer att vilja flytta dit.

Enligt Erik Jonsson reproduceras föreställningen om Norrland som det ociviliserade, mörka och tomma samhället reproduceras ofta i storstadspressen, både i morgon- och kvällstidningar. Han säger att ett strukturellt problem är alla de texter som inte skrivs. Det kulturella engagemang som faktiskt finns bevakas inte alls.

– På så sätt bygger man en föreställning om att inget existerar. Det bidrar till en skev resursfördelning och försvårar för alla de kulturutövare som finns här, säger Erik Jonsson.

Pär Hultgren, medieproducent i Skellefteå och en av krafterna bakom det autonoma kulturhuset Rivhuset, säger att Jack Hildéns text är ett tecken på att Sverige faller isär. Bilden av ett ociviliserat samhälle utanför storstäderna förstärks, säger han.

– Texten är märklig och en undra vem Jack Hildén egentligen har skrivit texten för. Han kanske bemästrar ord men hans skildring är kolonial. För att förstå Norrland måste en applicera postkoloniala teorier, landsänden målas upp som en bidragstagande region, när det i själva verket är gödande för Sverige och resurser flyttas söderut, säger Pär Hultgren.

Han reagerar när Hildén kontrasterar den egna tillvaron i Stockholms innerstad mot livet och människorna i Missenträsk. Enligt Pär Hultgren visar skildraren en oförmåga att kliva ur den egna storstadsidentiteten, göra en maktanalys av sin journalistroll och placera skildringen i en större kontext.

– Under de närmsta åren kommer vi sannolikt att få se en tydligare spricka mellan  storstadsregionerna och det övriga landet. Ju fler skildringar som görs av den ociviliserade människan på landsbygden desto lättare blir det att rättfärdiga att storstaden är viktigare. Det blir en kamp om verkligheten, vilket kommer att göra människor förbannande, säger Pär Hultgren.

Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, säger att Jack Hildén skrivit en fin litterär text som hakar fast i hans författarskap. Den vaktmästare som förekommer i texten har läst och godkänt publiceringen.

– Jag är förvånad över att man läser den så ogeneröst. Det är en djupt självironisk text om en Stockholmare som kommer till Missenträsk och inte ens vet hur man ska hantera en snöskyffel.

Hur ser ni på att person utan förkunskaper om den plats han skildrar får skriva den här typen av text?

– Det är en protektionism att bara den som bor i Missenträsk har rätt att skildra Missenträsk. Det är något väldigt märkligt att det bara skulle finnas en sann historia om en plats som kan monopoliseras. Allt handlar om våra personliga erfarenheter. Jack Hildén blir nu en symbol för den Stockholmscentrerade journalistiken, men vi kan inte avstå att publicera den här texten för att all journalistik är Stockholmscentrerad. Hur många skildringar av Södermalm finns det inte, men vilken är mest "sann" för den som bor där?

Har det någon betydelse att det här blir den enda bilden som sprids av Missenträsk i tidningen?

– Jag skulle kunna hålla med om det när gäller nyheter som har ett ansvar för att skildra nyanserat, men det här är litteratur och kulturjournalistik. Vi har de tre senaste åren haft många artiklar om Norrland signerade av Po Tidholm. Jack Hildén åker till Missenträsk och berättar hur det är att vara malplacerad Stockholmare, och så blir det nästan lika starka reaktioner som i vargfrågan. Det blir en symbolfråga som egentligen handlar om konflikten mellan stad och land.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.