Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-03 00:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/the-1975-vill-fa-med-sa-mycket-att-halften-vore-nog/

Skivrecensioner

The 1975 vill få med så mycket att hälften vore nog

The 1975 kommenterar samtiden och samplar Greta Thunberg.
The 1975 kommenterar samtiden och samplar Greta Thunberg. Foto: Jordan Hughes

The 1975 vill greppa över så mycket att varje låt är ett experiment i en ny subgenre och systemkritik varvas med metatetater. Och trots att de lyckas kunde halva tiden ha räckt.

The 1975 är popmusik i kvadrat. Albumen är timslånga och fyllda av allt som ryms mellan Earth, Wind & Fire, The Smiths, U2 och den poptrend som dominerar för tillfället. Frontmannen Matthew Healy lägger ut texten om hur relationer förändras av internet, om människans beroende av fossila bränslen eller annat som tål att tänkas på en betydligt längre stund än han ofta har gjort.

”Notes on a conditional form” fortsätter på den banan. Nästan varenda en av de tjugotvå låtarna är ett nytt subgenreexperiment: Refusedhardcore (”People”), triphop (”Shiny collarbone”), gospel (”Nothing revealed/everything denied”), techno (”Having no head”).

Den vaga samhällskritiken från förra skivan vässas på sina håll till radikal systemförändringspropaganda, bland annat med hjälp av ett brinnande Greta Thunberg-tal. The 1975 försöker kommentera vår snuttifierat släta och samtidigt grovt obarmhärtiga samtid genom att iklä sig och överdriva båda attityderna. Ett slags metateater där de blir vad de hatar för att göra en poäng.

De lyckas, men hade kunnat göra det på hälften så lång tid. Någon borde säga till Matthew Healy att självtillräckligt experimenterande i bästa fall distraherar och i värsta fall förstör popmusik. Det är nog inte så lätt att ge honom råd.

Bästa spår: ”Frail state of mind”

 

Läs fler musikrecensioner av Noa Söderberg, till exempel om hur bröderna Bennett vägt varje sekund på guldvåg.