Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-22 19:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/tidningen-gazeta-wyborcza-bojer-sig-inte-for-nagon/

Kultur

Tidningen Gazeta Wyborcza böjer sig inte för någon

Adam Michnik i sitt arbetsrum i Warszawa. Foto: Adam Stępień/Agencja Gazeta

Våren 1989 grundade Adam Michnik tidningen Gazeta Wyborcza som blev en motor i Polens demokratisering. 30 år senare hotas tidningen av den högernationalistiska regimen. Inför parlamentsvalet om två veckor åkte DN:s Michael Winiarski till Warszawa och träffade en frihetstörstande publicist. 

Han tänder cigarett efter cigarett. Jag förflyttas tillbaka till hur det kunde se ut på den gamla tiden, då östeuropeiska demokratiaktivister samlades i rökfyllda rum för att dryfta nästa steg i frihetskampen mot den kommunistiska diktaturen.

Snart är cigarettpaketet tomt, och Adam Michnik, i nästa månad 73 år, säger att han måste gå ut och köpa ett paket till. 

– Ja, de klagar på mig, jag borde sluta, säger han, dämpar en hostattack och tänder en ny cigarett vid sitt skrivbord, som är överbelamrat med böcker, tidskrifter och brevpapper.

Arbetsrummets väggar är täckta av oräkneliga diplom, utmärkelser och journalistpriser från Adam Michniks många år som Polens ledande dissident – med sammanlagt sex års vistelse i kommunistiska fängelser som tvetydig merit – och hans verksamhet som landets mest tongivande publicist.

Hans rum är ett undantag i tidningshuset, en toppmodern byggnad i glas, ljust trä och betong i sydöstra delen av Warszawa, som utstrålar framgång och framtidstro.

Gazeta Wyborcza står också stark, särskilt efter de senaste årens lyckade on line-satsning, som nu är i nivå med DN med 190.000 digitala prenumeranter.

Men tidningens framtid framstår som allt annat än tryggad. Det högernationalistiska partiet Lag och rättvisa, PIS, som styr landet sedan 2015, är enligt Adam Michnik ute efter att ta kontroll över eller göra sig av med alla återstående fria massmedier, däribland vänsterliberala Gazeta Wyborcza, den främsta oberoende oppositionella rösten i Polen.

– När vi ser vad makthavarna gör med alla oberoende institutioner, som medier, museer, teatrar måste vi ställa frågan om de inte vill gå samma väg som Putin och Orban. Vi vet inte, men har en plikt att frukta det och vara beredda på det, säger Adam Michnik.

Därmed skulle cirkeln på något sätt vara sluten. Den tidning som skapades i samma ögonblick som den kommunistiska diktaturen föll, riskerar tre decennier senare att likvideras av ett nationalkonservativt parti med diktatoriska ambitioner.   

Tidningen Gazeta Wyborczas första utgåva den 8 maj 1989. Foto: Gazeta Wyborcza

När Gazeta Wyborcza grundades våren 1989 var det den första icke-statsstyrda tidningen i Polen som tilläts att komma ut sedan kommunisterna grep makten efter andra världskriget.

Den skapades som en valtidning för de kandidater som stöddes av folkrörelsen Solidaritet och dess ledare och galjonsfigur Lech Walesa.

1989 var ett genombrottsår i östra Europa. På sensommaren fick Polen med Tadeusz Mazowiecki den första icke-kommunistiske premiärministern i det Moskvastyrda östblocket (presidenten och kommunistpartiledaren, general Wojciech Jaruzelski, satt kvar ytterligare ett drygt år). En fredlig övergång från diktatur till demokrati, där Adam Michnik var en av arkitekterna, kunde inledas.

Regim efter regim i det socialistiska lägret föll som dominobrickor under denna dramatiska höst för 30 år sedan: efter Polen kollapsade i tur och ordning regimerna i Ungern, Tjeckoslovakien, Östtyskland och under julhelgen Rumänien.

Processen i Polen hade grundlagts under våren, med en serie rundabordssamtal mellan den demokratiska oppositionen – samlad kring Solidaritet – och den kommunistiska regimen. Följden blev ett avtal om att hålla de första – delvis – fria valen i efterkrigs-Polen. 

– Men vårt läger, Solidaritet, behövde också egna medier för att få ut vårt budskap, och det förhandlade vi till oss vid det runda bordet.

I maj 1989 var landet ännu styrt av Polens förenade arbetarparti, PZPR, och medlem av Warszawapakten. Statlig censur rådde fortfarande, men var vid det laget ganska mild.

– Vi kunde hamra på rätt kraftigt mot regeringen. Det som var känsligt var om vi skrev om allierade (det vill säga Moskva) och partiets historia, minns Adam Michnik.

Det var Lech Walesa som utnämnde honom till tidningens förste chefredaktör. Tanken var att tidningen – om än inte formellt – skulle vara ett organ för Solidaritet. 

Lech Walesa tillsammans med Adam Michnik, 30 mars 1989. Foto: Alik Keplicz/AP

Att den nya tidningens namn blev Gazeta Wyborcza (”Valtidningen”) berodde på att den skapades som ett kampanjorgan. Men den blev en sådan framgång att den levde vidare. Redan det första numret den 8 maj 1989 blev en omedelbar succé, och inom en månad trycktes dagligen en halv miljon exemplar. Det var bara den statliga tilldelningen av tidningspapper som begränsade upplagan.

Efter några år försvann Solidaritets logga från förstasidan – ”Det finns ingen frihet utan Solidaritet” – på order av Walesa. Orsaken var den ökade politiska oenigheten med Michnik. Därmed lossades också det formella bandet mellan rörelsen och tidningen. Gazeta Wyborcza blev oberoende. 

30 år senare har det gamla slagordet ”Det finns ingen frihet utan solidaritet” – på grund av den politiska utvecklingen i Polen – blivit aktuellt igen och är tillbaka på tidningens förstasida. 

Adam Michnik vill inte gärna tala om sin egen insats, utan konstaterar bara att Gazeta Wyborcza blev den viktigaste fria tidningen i hela regionen.

– De andra östländerna tittade på oss med avund, vi blev snabbt den största tidningen i Polen, med ett helt nytt språk för att beskriva politiken och världen. Delar av den ryska pressen, inspirerad av perestrojka och glasnost, var vid den tiden mycket intressant. Det gav oss mer svängrum. Men i Ryssland fanns det inte någon dagstidning som gjordes av folk från den öppet antikommunistiska oppositionen, utan det var reformvänner inom etablissemanget som stödde Gorbatjov.

Gazeta Wyborcza har under sina 30 år – lika länge som som demokratin i Polen har existerat – manövrerat sig fram i växlande politiska landskap. Ibland har Polen styrs av liberala partier, ibland postkommunistiska, och i dag är det kristen högernationalism och populism som kontrollerar presidentposten, regeringen och parlamentet.

– Vi har alltid varit mycket måna om vårt oberoende. Vi stödde i princip de reforminriktade regeringarna, även om vi också kritiserade det som vi inte gillade. När nationalistiska, auktoritära, antieuropeiska och populistiska tendenser tog överhanden hamnade vi i opposition.

En sak som retade gallfeber på högernationalisterna var att Adam Michnik motsatte sig det han betecknar som ”fundamentalistisk antikommunism”.

Adam Michnik. Foto: Max Ardulf/Alamy

– Vi hade börjat bygga ett nytt Polen, och vi ville stryka ett tjockt streck över det förgångna, för att inte älta det gamla, utan fokusera på det som händer i dag. Därför var vi beredda till en dialog med det postkommunistiska lägret. För det angreps vi av våra motståndare med ren demagogi, att vi var rosa, om inte röda. Det var struntprat. Vår tanke var mycket enkel: kommunismen som idéprojekt var ett avslutat kapitel – ”den dödskallen kommer aldrig mer att le”, för att tala med Shakespeare.

I själva verket kan han se en bister ironi i att dagens högernationalister liknar kommunisterna i flera avseenden; i synen på demokratin, antisemitismen och den ekonomiska politiken.

– De är onekligen arvtagare till deras tänkande. De har samma auktoritära, nationalistiska, främlingsfientliga, populistiska och antieuropeiska mentalitet. Skillnaden är att de inte är underordnade Moskva, det finns inga sovjetiska trupper eller militärbaser i Polen, vilket förstås är bättre. Men nu bestämmer vi själva, så de kan inte förklara sig med att det är lika oundvikligt som då vi var tvungna att ta hänsyn till ryssarna.

Adam Michnik understryker att historien varken är slut eller avgjord, även om det ser ut som att den politiska tillbakagången – från liberal demokrati mot auktoritär populism – sker på bred front. 

– Inte bara i Polen. Vi har Ungern, Ryssland, Italien, Trump, Brexit... vi är inget undantag utan en del av ett riktigt dåligt sammanhang.

PIS-regeringen är till skillnad från andra centraleuropeiska högernationalister inte prorysk, utan profilerar sig främst som EU-fientlig och antitysk. 

Det är enligt Adam Michnik något som gynnar Ryssland.

– Självklart, det behöver man inte ens kommentera, det ser man med blotta ögat. Ryssland är ute efter att bryta sönder EU, en union som förhandlingsvägen lyckades organisera en gemenskap av stater och nationer med fredliga och demokratiska medel. Det kunde aldrig Ryssland göra. Moskva kan bara styra andra länder med piskan eller genom sin underrättelsetjänst.

– Så länge EU finns kommer unionen att vara en magnet för alla som inte vill leva i ett odemokratiskt samhälle i skuggan av den storryska imperialismen. Det var därför Ryssland satte igång konflikten med Ukraina. Ett Ukraina som går en proeuropeisk väg med utsikter att bli medlem i EU är ett dödligt hot mot den ryska regimen. För då ser ryssarna; om det är möjligt för Ukraina, så varför inte för oss? 

 

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj vinkar åt sina anhängare i Kiev, 21 april 2019. Foto: Starostenko/TT

Adam Michnik menar att när PIS partiledare Jaroslaw Kaczynski underblåser konflikten med EU och Ukraina gynnar det Putin, och hans politik leder till att Polen isoleras. 

– Han inbillar sig att USA ska lösa allt åt honom. Men för Trump är Polen ingen strategisk partner. I dag är Polen isolerat i Europa, tillsammans med Ungern. Polen har blivit en paria, Europas sjuke man.

För honom är det inget mysterium att PIS har 40 procent av väljarna bakom sig. Han pekar på flera orsaker, gemensamma på flera håll i världen. 

– En stor del av medborgarna anser inte att omvandlingen gav dem vad de hade rätt till, och de ekonomiska klyftorna ökade. I USA ledde det till att demokraterna inte längre vann i rostbältet. En annan orsak är en naturlig anti-elitär reflex mot folk i Washington och Warszawa som lever gott – och det betraktas som orättvist. Och så finns det de som känner sig marginaliserade. Andra ser moderniseringen som ett hot mot nationella traditioner, och mot kyrkan. 

För Michnik är den katolska kyrkan ett särskilt kapitel, och uppenbarligen ett smärtsamt sådant. Flera av hans böcker har behandlat just kyrkans potentiellt positiva roll. Under de långa åren av kommunistisk diktatur var kyrkan en symbol för polackernas motstånd och frihetslängtan. 

– I dag har den till stor del blivit en del av det antidemokratiska lägret. Majoriteten av biskoparna står för en intolerant inställning till oliktänkande och andra religioner, och accepterar hatiskt tal. Ovanpå det denna märkliga besatthet av att bekämpa homosexualitet. Man kallar ”lgbt-ideologi” för den nya bolsjevismen, men någon sådan ideologi existerar inte!

En annan faktor som Adam Michnik pekar på är att under kommunismen var polackerna uppfostrade i en övertygelse om att de är en hjältemodig nation, som aldrig hade gjort någon annan någonting ont, utan alltid offrade sig för andra. En egenskap som författaren och Nobelpristagaren Czeslaw Milosz kallade för att vara ”sjuk av den egna oskulden”. 

– Sedan kom plötsligt friheten för alla, även för dem som ville diskutera de mörkare sidorna av den polska historien, som de polsk-ukrainska och de polsk-judiska relationerna. Det blev en konfrontation, för det fanns de som gick till försvar; ”vi gjorde inget ont, det var de andra som skadade oss”.

Han kallar denna historiefejd för ”en förfalskad strid om värdighet”.

I september 2016 deltog Adam Michnik i en demonstration mot det högernationalistiska partiet Lag och rättvisa, PIS, som styr landet sedan 2015. Foto: Pacific Press Agency/Alamy

– Ta Förintelsen. Det var ju inte så att alla polacker räddade judar, det var mer komplicerat än så. Det förekom ju pogromer där polacker mördade judar, som den i Jedwabne, eller i Kielce efter kriget, men om man tar upp det höjs genast rop om att det är opatriotiskt eller antipolskt. För mig är det tvärtom patriotiskt att inte vara rädd för sanningen om den egna historien. Det är bara då man kan försvaga det som är ont och stärka det goda.

I en sådan strid är det mycket enkelt att åberopa konservativa värden; ”så har jag alltid lärt mig att det var. Och det vill de förbannade liberalerna och kosmopoliterna ta ifrån mig”. 

Parlamentsvalet den 13 oktober blir avgörande. Om PIS behåller sin majoritet, vilket opinionsmätningarna tyder på, väntar sig många en förnyad offensiv för att krossa de oliktänkande fria medierna.

Hur kan ni förbereda er på hoten mot Gazeta Wyborcza?

– Det finns många olika sätt. Och vi utnyttjar alla existerande sätt. Men fråga mig inte hur, för jag säger inget, säger Adam Michnik med ett skratt.

Är ert bolag så konstruerat att det inte ska gå att bryta upp?

– Det hoppas jag. Men hittills har varken lagen eller författningen hindrat dessa människor. De lyckades bryta upp författningsdomstolen, ta kontroll över säkerhetstjänsterna och ta över domstolarna och public service-medierna. Och de har med en mängd olika metoder försökt komma åt oss. Det enda som kan stoppa dem är folkliga protester.

Är opinionen stark nog för att vända utvecklingen?

– Det kommer att visa sig. Jag tror på det. 

Läs ett upprop som redaktionen för Gazeta Wyborcza skrev när högerextrema grupper attackerade den första prideparaden i polska Bialystok den 20 juli 2019.

Polen: Så monterar man ned en demokrati