Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-26 15:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/tomas-von-bromssen-spelar-kontrabasen-pa-liv-och-dod/

Scen

Tomas von Brömssen spelar ”Kontrabasen” – på liv och död

Bild 1 av 2 Regissören Eva Bergman och Tomas von Brömssen har en tät relation. Båda älskar att ha mycket – och synlig – musik med på scenen.
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 2 av 2 Under våren 2020 spelar Tomas von Brömssen i ”Kontrabasen” på Göteborgs stadsteater. ”Vi skrattar åt texten, men mannen jag spelar kan bli farlig.”
Foto: Tomas Ohlsson

Det blir nog många skratt till Tomas von Brömssens version av enstöringen i ”Kontrabasen” på Göteborgs stadsteater, men själv vill han varna för sin rollfigur.

– Han sitter i mörkret, men vill bli sedd. Jag såg nyss filmen ”Joker” och det finns många likheter mellan den huvudrollen och den jag ska göra nu.

– Han är ju skriande ensam. Så till den grad att han skulle kunna bli farlig, säger Tomas von Brömssen om karaktären han spelar i ”Kontrabasen”.

En incel?

– Exakt!

Musikern som påminner Tomas von Brömssen om vår tids kvinnohatande terrorister sitter i ett orkesterdike och göder sitt martyrklingande utanförskap. Men i just det här dramat är den ensamme mannen alltings fokus. 

Det ska börja becksvart. Ur mörkret stiger så den surrande ouvertyren till Wagners Valkyria, och långsamt, långsamt tänds ljuset upp över scenens sju musiker. Sex är proffs, den sjunde är Tomas von Brömssen, som kämpar med stråken mot kontrabasen enbart på grund av rollen han spelar på Göteborgs stadsteater i vår. 

– Jag har aldrig spelat bas förr, men nu ska jag lära mig så mycket jag kan innan premiären, säger Tomas von Brömssen.
– Jag har aldrig spelat bas förr, men nu ska jag lära mig så mycket jag kan innan premiären, säger Tomas von Brömssen. Foto: Tomas Ohlsson

När DN möter ensemblen är det ljusan dag i repetitionssalen och första gången de prövar sitt samspel. Musiken tystnar, von Brömssen tar till orda – och helt utan manusstöd rinner kontrabasistens högdragna bitterhet ur honom. Han fäster blicken på den förbluffade regissören Eva Bergman, tar några steg mot henne och hamrar in vikten av just hans instrument. ”En orkester klarar sig utmärkt utan dirigenten, men inte utan basen.” Sedan stannar han upp, tyst, med blicken fortfarande naglad i Bergmans.

– Men Tomas! utbrister hon och bryter teatern. Vad långt du har lärt dig, det är ju helt fantastiskt! 

De sex musikerna skrattar och applåderar. Tomas von Brömssen nickar och mumlar att ”det blir roligare så här”, för honom också, att känna att han ”har något att visa upp”.

– Hängde ni med, frågar han DN:s team, och när vi svarar att vi starkt känner igen typen som ser sig som alltings centrum, svarar von Brömssen att ”Jo, han är ju lite...” Och så tar han sig åt näsan och trycker upp den i skyn.  

När ridån går upp den 28:e februari ska text, musik och gestaltning sitta ihop. Dramat av Patrick Süskind har framförts på Göteborgs stadsteater förr, som en enmansföreställning med Henric Holmberg. Nu har Eva Bergman tagit upp orkestern på scen och lagt in massor med ny musik. Är man en ”jazzgroda”, som hon uttrycker det, blir det kul att se hennes uppsättning. Tomas von Brömssen säger att det är på grund av Eva han är med. 

– Vi har samma längtan att bryta sönder mallarna. Det ska inte vara så högtidligt. På liv och död visserligen, men inte högtidligt. 

– Jag har aldrig skrattat så på en första genomläsning, säger Tomas von Brömssen om dramat Kontrabasen av Patrick Süskind. Pjäsen har premiär i Göteborg den 28:e februari.
– Jag har aldrig skrattat så på en första genomläsning, säger Tomas von Brömssen om dramat Kontrabasen av Patrick Süskind. Pjäsen har premiär i Göteborg den 28:e februari. Foto: Tomas Ohlsson

Musikerna spelar upp igen och Eva Bergman sätter sig tillrätta. Tomas von Brömssen sjunger nu på tyska: ”Herr ober, zwei mokka, für baby, und für mich”. Baby är sopranen Sara, som kontrabasisten drömmer om, men som aldrig ser åt honom där han sitter i diket.

Tomas von Brömssen minns själv hur han upptäckte både musik och tjejer på skoldanserna på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg. Att lära sig klarinett blev ett sätt att få kliva upp på scenen och bli ett blickfång. Den slutne musikern i ”Kontrabasen” har aldrig lyckats med det.

– Det finns ett parti där han laddar för ett slags utfall mot Sara. Han ska skrika hennes namn och ingen i hela världen ska kunna undgå att se hans storhet och kärlek. 

Tomas von Brömssen kopplar direkt till de män som kallas – eller kallar sig – incels. Män som lever i ofrivilligt celibat och ser sitt öde som orättvist, så till den grad att en del tar ensamheten som intäkt för våld mot kvinnor. 

– Jag är själv ingen ensam person, men jag har lätt för att gestalta den här typen av ensamhet. ”Kyparen”, som jag gjort i mina revyer sedan 1990, behöver jag aldrig kämpa med – han tar över. Sparkar neråt, slickar uppåt och är skriande ensam, även han. En flane.

Ser du nåt hopp för den ensamme mannen?

– Nej.

Nej?!

– Alltså det får vi ju hoppas i stort, men i det här dramat är det väldigt ovisst hur det går.

Män som uppfattar sig själva som orättvist ensamma kan bli farliga, tror Tomas von Brömssen. Musikern han gestaltar i Kontrabasen är en sådan man.
Män som uppfattar sig själva som orättvist ensamma kan bli farliga, tror Tomas von Brömssen. Musikern han gestaltar i Kontrabasen är en sådan man. Foto: Tomas Ohlsson

I verkliga livet tycker Tomas von Brömssen att det är märkligt att vissa män fått för sig att de kan ställa sådana här rättvisekrav på tillvaron. Han minns skoldanserna igen.

– Där gick vi runt och värderade tjejerna och det var omöjligt för en tjej att bjuda upp. Men tog de till våld när de ratades? Nej.

Det gnisslar skarpt av Eva Bergmans kraftiga tuschpenna när hon ändrar i låtlistan på det stora vita blädderblocket. Pianisten provar ”Haitian fight song” och träblåset hakar på. Stadsteatern i Göteborg har ovanligt många musiker anställda och Eva Bergman har gjort det till sitt signum att göra uppsättningar med dem – synliga – på scen. 

Texten i ”Kontrabasen” är som en påse smågodis för musiker visar det sig. Referenserna haglar. När kontrabasisten berättar om hatet han känner mot sitt instrument, som tvingar honom att nöta nya noter, då vet alla precis hur det är. Eller instrumentet som står i rummet och liksom övervakar också de mest intima kärleksmöten, det verkar alla i orkestern också ha känt av. Tomas von Brömssen har dock aldrig hatat sin klarinett. 

– Nej, för jag är inte yrkesmusiker. Jag kan bara spela halvtaskigt – men å andra sidan gör jag det glatt.  

När han bjuds in bland proffsen ber han oftast om b-dur, för det är den tonart som är lättast att spela på von Brömssens favoritklarinett. Men när Håkan Hellström tog upp honom på scen framför 70.000 människor på Ullevi fick han byta instrument, för det krävdes a-dur i ”En midsommarnattsdröm”.

– Håkan låg ner med sin gitarr och jag spelade klarinett böjd över honom. Och så gör jag liksom en stegring och publiken följer med och då vet du...

Tomas von Brömssen fånler och flaxar med händerna i axelhöjd som ett litet änglabokmärke.

Då flög du?

– Då. Flög. Jag.

Ett liknande självsväng, fast i mycket mindre skala, inträffade vid första genomläsningen av ”Kontrabasen”. Tomas for fram med en tajmning och frasering som fick alla i rummet att bryta ihop. 

– Många yrkesmusiker kan känna hat till sitt instrument, men jag är inget proffs, jag är bara glad att få spela, säger Tomas von Brömssen.
– Många yrkesmusiker kan känna hat till sitt instrument, men jag är inget proffs, jag är bara glad att få spela, säger Tomas von Brömssen. Foto: Tomas Ohlsson

– Jag har aldrig skrattat så på en kollationering. Det var som om ”Kyparen” hoppade in i mig, fast ändå en helt ny sort. ”Kyparen” är absurd, men den här mannen är liksom... förbjuden! Herregud, tänkte jag, är det sån variant som är på gång nu igen? En roll som tar över mig? 

I sådana lägen är det tryggt att spela med Eva Bergman. De två litar fullkomligt på varandra säger Tomas von Brömssen. 

– Vi kan hoppa i det djupa vattnet tillsammans. 

Eva Bergman säger att hon är så gammal nu att hon kan unna sig att jobba med endast de bästa. Och dit hör von Brömssen.

– Det roligaste med Tomas är att det blir bra med en gång.

 

”Kontrabasen”, Göteborgs stadsteater, premiär 28/2