Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-19 10:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/tracy-letts-gick-fran-homeland-till-dramaten/

Kultur

Tracy Letts gick från ”Homeland” till Dramaten

Dramatikern Tracy Letts har skrivit ”Mary Page Marlowe” som har premiär på Dramaten 6 december.
Dramatikern Tracy Letts har skrivit ”Mary Page Marlowe” som har premiär på Dramaten 6 december. Foto: Elin Åberg

Tracy Letts är mest känd för sin roll som Andrew Lockhart i Hollywoodserien ”Homeland” – men han skriver också sin egen dramatik. Nu sätter Dramaten upp hans pjäs ”Mary Page Marlowe”.

Mohamed Yussuf
Rätta artikel

Mary Page Marlowe, en medelålders kvinna, sitter i en amerikansk diner med sina två barn. Hennes tolvårige son ritar på bordsunderlaget. Hans tre år äldre syster är rasande – Mary Page och barnens far ska skilja sig och modern har precis berättat att barnen ska flytta med henne, från Ohio till granndelstaten Kentucky. 

”Jag tänker fan inte bo i fucking Kentucky!” ryter dottern. ”Jag tänker inte byta skola mitt i! Eller gå i en klass med en massa jävla Kentuckybönder!”

Så inleds ”Mary Page Marlowe” som har Sverigepremiär på torsdagen på Dramaten. Den drygt 90 minuter långa föreställningen, skriven av amerikanen Tracy Letts, gör elva nedslag i kvinnans liv. Scenerna presenteras inte kronologiskt – i stället kastas publiken fram och tillbaka mellan olika tidsepoker i hennes liv. Fram växer ett porträtt byggt på osammanhängande, till synes ordinära tillfällen. 

– Jag ville fånga hur livet känns. Livet upplevs sällan som en del av ett långt flöde. Det känns snarare ihoplappat av en massa olika händelser, säger Tracy Letts, där han sitter i en loge på Dramaten. 

– Sedan tyckte jag det var intressant hur människor beskriver sina liv utifrån händelser som bröllop, dödsfall, barnafödsel … Jag är mer intresserad av hur någon utomstående skulle beskriva ens liv. Jag tror att den personen skulle leta på helt andra ställen, och finna helt andra saker. Jag ville kapsla in en människas hela existens från ett slags utifrånperspektiv.

Kristofer Ahlström: De falska nyheterna gör ”Homeand” trovärdigt 

Det är inte första gången 53-årige Tracy Letts befinner sig i Sverige. Som tjugoåring var han del av en teatergrupp som turnerade i en gammal skåpbil och spelade Neil Simons ”Barefoot in the park” för svenska och norska skolklasser. Tracy Letts fattade tycke för en av gruppens kvinnliga skådespelare. De blev sedermera ett par och efter turnén flyttade han till henne i Chicago. Där inledde han sin professionella karriär på Steppenwolf Theatre Company, och blev kvar under elva år. 

Han skrev sin första pjäs 1991 och har ytterligare nio på sin verkslista. Bland de mest uppmärksammade återfinns ”August: Osage County”, som hade urpremiär i Chicago sommaren 2007 och sattes upp på Broadway ett halvår senare. New York Times recensent skrev lyriskt att uppsättningen förmodligen var ”den mest spännande föreställning Broadway sett på åratal”. Bedriften resulterade i att Tracy Letts året därpå tilldelades Pulitzerpriset i kategorin drama. 

Några år senare gjorde han Broadwaydebut som skådespelare i Edward Albees ”Vem är rädd för Virginia Woolf”. I publiken satt Alex Gansa, medskapare till Hollywoodserien ”Homeland” som vid det här laget var inne på sin andra säsong. Strax därpå fick Tracy Letts en förfrågan om att spela senatorn Andrew Lockhart i den hyllade tv-serien. 

– De skickade ett manus där Lockhart frågar ut CIA-chefen Saul Berenson. Jag tyckte senatorn verkade väldigt bufflig och stereotyp. Det intresserade mig inte alls, så jag tackade nej. Men Alex ville ta det på telefon och förklarade karaktären på ett imponerande sätt. Jag började gilla Alex, han framstod som en väldigt förnuftig person. Dessutom förstod jag hur serien hela tiden höll en fot i den riktiga världen, trots att det till stor del var en spionserie. 

Hans medverkan under två säsonger gav ringar på vattnet.

– Det ledde till att jag fick flera andra jobb framför kameran. Jag gjorde Spielbergfilmen ”The Post” förra året och det visade sig att han var ett stort fan av ”Homeland”. Han brukade se serien ihop med sin familj varje söndag. 

Läs mer: Inför säsongstarten – ”Homeland” från A till Ö 

När det kommer till Tracy Letts egenskrivna produktioner återkommer han flera gånger till hur mycket han litar på den regissör och ensemble som sätter upp föreställningen. Han har fram till denna stund varken talat med Dramatens regissör Alexander Mørk-Eidem eller skådespelarna. 

– Jag litar på att de tar beslut som gynnar föreställningen. För mig är detta en kollaborativ konstform. Om jag var beskyddande av mitt verk skulle jag blivit romanförfattare. Jag gillar tanken att andra bidrar med sina kunskaper och att vi skapar stycket tillsammans. 

Förhållningssättet går igen när Tracy Letts resonerar kring utmaningen med åtta skådespelare som porträtterar olika versioner av Mary Page. 

– Skådespelare är vana att spela ett tomt ark, att ensamma förkroppsliga rollen. Utmaningen här är att de endast har ansvar för en liten del av helheten. Det är som att säga till en operasångerska: ”Du ska bara komma ut och sjunga de allra högsta noterna, sedan lämnar du scenen.” I tidigare uppsättningar har skådespelarna arbetat tätt ihop, och observerat varandras kroppsspråk och tonläge för att hitta en enhetlig ton. 

Hur kommer det sig att du skrev en föreställning som huvudsakligen bygger på en kvinnas liv?

– Min mor, som jag stod väldigt nära, gick bort i samband med skrivprocessen. Det fanns något gåtfullt med henne som jag lockades av. Sedan skrev jag fram den här karaktären och började gräva i hennes identitet, trots att jag kände att det alltid fanns något över henne som inte gick att få kunskap om. Men alltså, jag vet ingenting om kvinnor. När jag sitter med skådespelarna säger jag det till dem: ”Berätta vad jag tagit fel”, säger jag. 

Tracy Letts svarar eftertänksamt på alla frågor. Det enda som tycks få honom ur balans är frågan om hans förväntningar inför premiären. Han funderar i några sekunder.

– Stor framgång. Sedan världsdominans, hasplar han ur sig och kontemplerar ytterligare. Nej, okej. Jag hoppas … Jag hoppas bara folk uppskattar den.