Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-09 23:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/tragedins-namnlosa-vittnen-vet-att-det-ovantade-kan-handa/

Kultur

Tragedins namnlösa vittnen vet att det oväntade kan hända

Nya Karolinska i Solna.
Nya Karolinska i Solna. Foto: Anette Nantell

Ett samhälle under coronapandemin kan föra tankarna till antikens dramer. Där brukar kören fungera som tragedins anonyma vittnen. Leif Zern återvänder till de gamla verken och tycker sig se de utsatta människor som står kvar när experter, politiker och debattörer lämnat scenen.

1.

I århundrade efter århundrade har vi sett hjältarna och antihjältarna segra och gå under, älska och hata, krönas och begravas. Teaterscenen har varit platsen där vårt eget inre har utspelat sig inför öppen ridå. Vi har bytt namn med Oidipus och Medea, Hamlet och Ofelia, Hjalmar Ekdal och Hedvig, Jean och Julie, Vanja och Sonja, Estragon och Vladimir...

Alla försök att förklara teaterns uppkomst brukar ta sin utgångspunkt i riten. Det är först när kören lämnar plats för skådespelaren som handlingen övergår från kollektivet till den enskilda människan. Den vanligaste teorin är att någon – vi kan kalla honom Thespis – lösgjorde sig från kören och vände sig till publiken med egna repliker. Därefter tillkom ytterligare en skådespelare och snart en tredje. Kören har inget namn eller är uppkallad efter ett folk eller en grupp, till exempel ”Kör av thebanska åldringar” (”Herakles” av Euripides) eller ”Kör av friborna mykenska kvinnor” (”Elektra” av Sofokles).

Teatrarnas ovilja att spela det antika grekiska dramat förklaras i regel med att kören står i vägen för inlevelsen. Kören uppfattas som statister. Det är visserligen sant, som Ingemar Hedenius skriver om det tragiska i boken ”Fyra dygder” från 1955, att Sofokles ”Kung Oidipus” är ett av de ”största konstverk som någonsin har skapats”. Ingen kan med gott samvete påstå motsatsen. Oidipus har överlevt. Men antag att vi glömt något. 

2. 

Jag letar fram två tragedier av Euripides, båda med titlar efter kören, ”De fenikiska kvinnorna” och ”De skyddssökande”. Det som drabbar mig starkast är att jag inte känner igen mig. Det är som att komma in på scenen från sidan. Flera av personerna har vi mött i tidigare pjäser. I den första förekommer både Antigone och Kreon, liksom Oidipus själv, låt vara i skymundan där han sitter på rummet och deppar efter att stuckit ut sina ögon och dragit olycka över Thebe. Hans bön, riktad till Antigone när de närmar sig de döda bröderna, hör till de mest gripande i världsdramatiken: ”Jag ber dig – styr min hand till deras ansikten.” 

”De skyddssökande”, Kulturhuset Stadsteatern 2018.
”De skyddssökande”, Kulturhuset Stadsteatern 2018. Foto: Sören Vilks

Ändå är det någonting annat som tar över i upplevelsen av dessa korta och till synes odramatiska och vardagliga repliker: ”Jag hade mat ena dan – gick hungrig nästa.” Det höga och det låga som delar öde. ”Se så, se så – vi är på väg.” Förlusten och sorgen. Överallt kroppar på marken. Stupade och sörjande. ”Å, å! Landsflyktens elände – så gammal, och jagad ur fosterlandet!” Antigone hjälper sin blinde far:

Här, här kan du sätta foten.

Lik en dröm är din styrka...

Han, hjälten som en gång löste sfinxens gåta, får nu ropa ”Aiai!” och svara på frågan ”För vem är dessa suckar?” Han hittar bara ett ord:

Barnen...

3

Under ett veckoslut i augusti 1961 passade diplomaten Sture Linnér på att i samband med ett FN-uppdrag besöka Dag Hammarskjöld på dennes lantställe nära Brewster norr om New York. Med sig hade han Emil Zilliacus översättning av Aischylos ”Perserna”. Både generalsekreteraren och Linnér blev starkt gripna av denna tragedi och hade inga svårigheter att se paralleller mellan slaget vid Salamis och efterkrigstidens Kongo. 

Om ”Perserna” heter det ofta att den mer liknar en kantat än ett levande skådespel. Den tyske filologen Ulrich von Wilamowitz-Moellendorff och den finlandssvenske översättaren Emil Zilliacus är överens om att kompositionen är alltför löst sammanfogad för att bilda en helhet. Den saknar dynamik och stegring. ”Vi bevittna hur fjärilen håller på att frigöra sig ur puppan”, som Zilliacus skriver om en annan av Aischylos tragedier. Först i ”Orestien” tar Aischylos det avgörande steget från körverk och sorgespel till scenisk handling, action.

Sture Linnér delar inte synen på ”Perserna” som ett odramatiskt och ofullgånget verk. Aischylos, resonerar han i boken ”Lans och båge” (1992), använder i själva verket kören för att klarlägga bilden av den persiska storkonungens invasion av Grekland. Körens roll ligger inte enbart i att den fördjupar den mytiska och moraliska bakgrunden till händelserna utan också i sättet på vilket den reagerar på och engagerar sig i dem. Kören förbinder därigenom teatern och tragedin med folket, fria medborgare, samlade till fest. Kören är teaterns ”vi”, står både på scenen och sitter i salongen. 

4.

Låt oss återvända till ”De fenikiska kvinnorna” och den suck Oidipus utandas på väg till Kolonos tillsammans med Antigone: ”Förbi – på samma dag kom lyckan och fördärvet.” Jag vet ingenting som sannare och skoningslösare beskriver den kunskap som är tragedins egen, den vi förtränger medan vi lyssnar till vapenskramlet, lider med hjältarna, skrattar åt narrarna och älskar med skådespelarna, överlåter problemlösningen på experterna, gör avbön och upprepar våra misstag, lägger livspussel och skriver testamente, försäkrar oss mot olycka och död, skakar av oss nattens drömmar och planerar för morgondagen.

Ingen behöver ta vägen över Aristoteles, Hegel och Freud för att förstå de grekiska tragedierna, även om det är ett svåröverträffat nöje. Man kunde lika gärna svara som poeten och klassicisten Anne Carson: ”Varför finns tragedin? För att du är full av vrede. Varför är du full av vrede? För att du är full av sorg.”

I de flesta fall är det kören som får säga det, här i Euripides ”Backanterna”:

I många gestalter tar gudomen form

och ofta vill gudarna gäcka vårt hopp

ty ingenting blir som vi väntade oss:

det oväntades väg beträder en gud.

Det var detta vårt spel vill visa.

Ett eko av ”Medea” med sin lika självklara coda: ”Och så gick det också med detta.” Även i Sofokles ”Ajax” tvingas huvudpersonen konstatera att ”det oväntade händer alltid” och tar därefter sitt liv: 

Allt möjligt skall de dödlige röna 

i livet; på förhand vet ingen 

vad han kan komma att utstå.

Anne Carson gör det med ett leende i sin översättning av Euripides ”Alkestis”:

God found a way

to be surprising.

Kören är tragedins namnlösa vittnen. Den står kvar på scenen när de andra lämnat den. All annan kunskap förtvinar i mötet med detta efteråt. Teorier och bortförklaringar, diagnoser och expertutlåtanden. Kanske är det därför vi återvänder till de grekiska tragedierna – för att bli påminda om det vi inte vill veta om oss själva. Oidipus, det är jag. Nu står vi där igen.

Texten ingår i antologin ”35 röster om covid-19” som utkommer på Förlaget Korpen i slutet av juni.

Läs fler artiklar av Leif Zern här, till exempel ”Jag börjar bli trött på talet om att Sverige skulle vara fredsskadat”.

Ämnen i artikeln

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt