Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-25 11:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/trey-edward-shults-jag-vill-skapa-debatt-om-osakra-killar/

Film

Trey Edward Shults: ”Jag vill skapa debatt om osäkra killar”

Trey Edwards Shults
Trey Edwards Shults Foto: MediaPunch Inc / Alamy Stock Photo

Efter ”Krisha” och ”It comes at night” fortsätter Trey Edward Shults fortsätter att gräva i familjelivet. Nya ”Waves” kretsar kring en svart medelklasskille med prestationsångest som under ytan försöker att hantera omgivningens högt ställda krav. 

Texasfödda Trey Edwards Shults måste vara den unga amerikanska indiegenerationens mest familjebesatta regissör. Han spelade in sin stökiga debut ”Krisha” i föräldrarnas vardagsrum. En äldre biologisk faster (Krisha Fairchild) gör huvudrollen som en före detta alkoholist som passar på att ta ett rejält återfall under den heliga familjehelgen Thanksgiving. Den dystopiska smittorysaren ”It comes at night” återkallar i sin tur en traumatisk familjehändelse i Shults eget liv, som även återkommer i hans nya film.

– Det finns en hel del missbruk i min familj och det har påverkat mig mycket. ”Krisha” handlar delvis om en kusin som knarkade och senare dog av en överdos, konstaterar Shults sakligt på telefon från ett vintergrått London – en stark kontrast till det sommarheta Florida där ”Waves” utspelar sig. 

Själv förlorade han tidigt kontakten med sin hårdsupande och våldsbenägna biologiska pappa. De två återförenades först på faderns dödsbädd, tack vare Shults flickvän. Hon övertalade honom att besöka fadern och videofilmade det känslosamma avskedet, ett material som han senare använt sig av. Först i ”It comes at night” där Shults låter en person använda exakt samma ord som han själv tröstade fadern med: ”Du behöver inte kämpa längre. Du kan släppa allt.” Händelsen återberättas också på något annorlunda sätt i ”Waves”.

– Jag behövde förmodligen någon slags blandning av exorcism och terapi som filmerna möjliggjorde, för att kunna gå vidare. Men det har varit fruktansvärt jobbigt båda gångerna, på gränsen till sammanbrott för mig.

”Waves”
”Waves” Foto: UIP

”Waves”, som har visst samband med ”Krisha” kretsar kring en ung svart sportkille från en medelklassfamilj i Florida som verkar vara på topp, men som i hemlighet kämpar med omgivningens högt ställda krav. ”Vi har inte råd att vara medelmåttiga, vi måste vara bäst för att duga bland vita”, förklarar hans prestationsinriktade far som blundar för att sonen håller på att duka under.

Shults berättar att hans nya film ”Waves” började med en grundidé, en tudelad film som skulle gestalta dels ett sorts problematiskt maskulinitetsbygge som han själv tyckte sig ha upplevt som ung, dels innehålla ett moment av försoning. 

– Jag utgick nästan helt och hållet från Kelvin Harrison Jr som spelade huvudrollen i min förra film. Manuset växte fram i mötet med honom och genom att vi jämförde erfarenheter av att växa upp i Södern. Vi skickade mejl och mess fram och tillbaka under en lång tid. Det hela var en extremt organisk och kollektiv process.

– Kelvin kom med sitt bagage och med sina erfarenheter av att komma från en svart familj i en vit miljö. Men det finns en hel del av mig också i huvudrollen, jag var också brottare som hans rollfigur och var i perioder väldigt arg, berättar han.

Shults tillägger att egentligen hela filmen, såväl tematiskt som visuellt, har pratats fram.

– Inspelningen föregicks av oändliga diskussioner mellan mig, min fotograf Drew Daniens som jag jobbat med tidigare och som plåtat tv-serien ”Euphoria”, och så förstås skådespelarna. Vi repeterade också väldigt mycket för att allt skulle bli rätt.  

”Waves”
”Waves” Foto: UIP

På frågan om han inte var rädd för att göra publiken förbannad genom att låta filmen byta spår på ett dramatiskt sätt mitt i, svarar han:

– Det var verkligen läskigt. Tudelade filmer funkar sällan. Jag skrev alldeles för mycket först, det fanns material för två hela långfilmer. Det handlade om att hitta rätt balans, att få tittarna att köpa att delarna hänger ihop och att hjärtat i filmen fortsätter slå även i andra delen, säger Shults som är lycklig över att stjärnskottet Taylor Russell, som spelar huvudpersonen Taylors lillasyster Emily, fått mycket beröm för sin insats i andra delen av filmen.

– Min dröm är att första delen ska väcka debatt om varför många unga killar inte klarar av att bli vuxna, och andra delen ska kännas som en tröst.

Det viktigaste jag lärde mig av Terrence Malick var nog att man måste hitta sin egen röst och våga stå för den.

 

Trey Edward Shults har ingen formell filmutbildning, men hade chansen att som mycket ung få praktisera hos den enigmatiska särlingen Terrence Malick, främst Guldpalmsvinnaren ”The tree of life”. Han har uppenbarligen tagit med sig en smak för att uttrycka känslor med hjälp av en slags poetisk, dröjande ton från Malicks filmer. 

– Det jobbet ändrade allt för mig. Det viktigaste jag lärde mig av Malick var nog att man måste hitta sin egen röst och våga stå för den. Att förstå att det bara är man själv som kan göra en viss film. Och att frihet och estetik hänger ihop.

Kanye West är en av Trey Edwards Shults inspirationsällor och hörs på ljudbandet till ”Waves”.
Kanye West är en av Trey Edwards Shults inspirationsällor och hörs på ljudbandet till ”Waves”. Foto: Cindy Barrymore/Shutterstock,

Den största estetiska inspirationskällan kommer dock från musiken värld. Liksom titeln antyder finns Kanye West på ljudbandet, liksom Kendrick Lamar men det är framför allt Frank Oceans sånger som är hjärtat i filmen med låtar som ”Siegfried”, ”Mitsubishi Sony”, ”Florida” och ”Rushes”.

– Utan de låtarna så hade det kanske inte blivit någon ”Waves”. Jag lyssnade och lyssnade samtidigt som jag drömde om att göra den här filmen, säger Shults, som blev chockad över att alla artister han skrev till gick med på att låta honom använda deras musik för ett resonabelt pris. 

Om de uppskattar filmen vet han inte, däremot att han själv är färdig med att göra självbiografiskt färgade familjefilmer. Men vad det ska bli har han ingen aning om.

– Jag måste bara leva livet och få lite nya perspektiv innan jag kan fortsätta.

 

Riley Keough i ”It comes at night”.
Riley Keough i ”It comes at night”. Foto: AF archive / Alamy Stock Photo