Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Triggervarning – men för vadå?

Den var ett skydd för människor med traumatiska erfarenheter. Nu anses den vara ett tecken på politiskt korrekthet. Triggervarningen är ett av årets stora samtalsämnen. Men vad handlar varningen egentligen om?

Kanske var det bara en tidsfråga innan ”trigger warnings” (triggervarningar) skulle användas som politiskt slagträ. Tjugotre minuter in i sitt Almedalental lade Ebba Busch Thor, partiledare för Kristdemokraterna, fram sin teori kring begreppet.

När varningsflaggor för verkens innehåll sätts på litteratur, konst och universitetens litteraturlistor är det följderna av en spökande identitetspolitik, menade Busch Thor. Sökandet efter ”trygga rum” innebär att människor bildar slutna gruppidentiteter.


Det är etablerat i USA att informera konsumenter om exempelvis grovt språkbruk på skivor.

Triggervarningar innebär att man förvarnar människor innan de tar del av exempelvis böcker, filmer eller internetforum, då innehållet kan uppfattas som stötande. Ett vanligt tillvägagångssätt är en fetad textrad som beskriver det eventuellt triggande innehållet.

Åsikterna om triggervarningar är splittrade. När studenter vid Uppsala universitet argumenterade för triggervarningar på universitetslitteratur gick framför allt liberala kritiker till hård attack. Triggervarningen, anser de, tyder på nymoralistiska strömningar och överdriven politisk korrekthet.

Men är det så enkelt? Vad är det egentligen man kritiserar?

Triggervarningen är i sin barndom knuten till omtanken om mental hälsa och började som en strategi för att moderera feministiska internetforum. Läsaren kunde med hjälp av varningen undvika diskussionstrådar där stötande material publicerats. Målet var en underlättad internetnavigering för personer med erfarenheter av sexuella övergrepp.

Denna typ av varningar påminde om den etablerade konsumentupplysningen för grovt språkbruk på musikalbum, våldsskildringar i filmer eller inför blodiga inslag i tv-nyheterna.

Kultur i sig har potentialen att trigga traumatiska minnen, säger Luis Ramos-Ruggerio, specialist i klinisk psykologi och verksamhetschef på Kris- och traumacentrum i Stockholm. Han möter ofta patienter vars minnen väckts till liv efter något de sett, läst eller lyssnat på.

– Ja, det är hur många patienter som helst. De har dubbla känslor, eftersom de gärna vill ta del av innehållet, men triggern väcker minnet och de tvingas återuppleva traumat, säger Ramos-Ruggerio.

Det kan finnas ett behov för den här typen av varningar, menar Luis Ramos-Ruggerio. Grafiska skildringar kan vara väldigt påträngande. Samtidigt är det omöjligt att skydda sig helt, menar han, då en trigger kan vara vad som helst. Skrik i ett klassrum, att handla i affären, ett spår i snön.

– Det blir en otroligt svår ­situation för de här människorna. Många väljer att isolera sig, men på lång sikt handlar behandlingen om att successivt exponeras för triggern, säger Luis Ramos-Ruggerio.

I dess ursprung var detta vad idén om triggervarningen handlade om. En viss förståelse för valmöjligheten och betydelsen av att i ögonblicket kunna undvika eller återuppleva trauman.

I dagens läge är dock triggervarningen inte begränsad till konsumtion och ett lättnavigerat internet. I takt med en ökad digital närvaro och de sociala mediernas framväxt har fenomenet fått spridning.

Internetanvändare har de senaste åren argumenterat för att triggervarningar ska appliceras på ett brett spektra av ämnen och personer.

De senaste åren har idén nått universitetsvärlden. Bland annat ansåg studenter vid Columbia-universitet i New York att en föråldrad och eurocentrisk litteratur prioriterades och att vissa verk innehöll övertoner av sexism och rasism som okritiskt lärdes ut.

Det är här, i samband med att triggervarningen når akademin, som förståelsen av begreppet kompliceras. Många har helt olika ingångar i vad idén egentligen går ut på. Är triggervarningen ett terapeutiskt skydd? Är den en strategi för politiskt rättighetsutrymme? Eller signalerar fenomenet en önskan om att skapa trygga rum?

Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia på Stockholms universitet, säger att det är viktigt att inte patologisera fenomenet.

– Genom en sådan argumentation görs detta till en fråga om individens svaghet och inte om samhällets strukturella problem, säger Paulina de los Reyes.


Amerikanska studenter har velat införa en varningsflagga för ”Den store Gatsby” på grund av misogyni och våld.

Hon har under våren argumenterat för studenternas rätt att kritisera sexism, rasism, trans- och homofobi i undervisningen, och är kritisk till skuldbeläggandet av studenter som vägrar underordnas ett etablerat kunskapsideal.

En kritisk blick mot litteraturlistan handlar inte om att undvika eller censurera texter. Det handlar om att förstå hur texterna ska läsas, säger Paulina de los Reyes.

– Jag tycker inte att mina studenter ska behöva läsa kvinnofientliga böcker som om de vore faktaböcker. Studenterna har all rätt att kritiskt granska och reagera på texter som de läser och föreställningar som vidareförmedlas.

Irene Molina, professor i kulturgeografi och vice ordförande i rådet för Lika villkor på Uppsala universitet, anser att debatten om triggervarningar har tagit fel riktning. Diskussionen som förs om studentlitteraturen ingår i ett långsiktigt arbete för jämlikhet, jämställdhet och normkritisk pedagogik på svenska universitet, menar Molina.

– Jag har arbetat med mångfaldsfrågor sedan inledningen av 90-talet och jag har aldrig sett en triggervarning. Det är klart att det skapar en moralpanik när arbetet beskrivs som ett hot mot demokratin.

Vid Uppsala universitet driver studentkåren en genomgång av institutionernas litteraturlistor. Syftet har aldrig varit att uppmärksamma verk som bör flaggas, berättar Irene Molina.

– Det är ett arbete för att säkerställa att litteraturen följer svensk diskrimineringslagstiftning. På många lärosäten har man inte tagit sig besväret att undersöka varför vissa verk hänger kvar i kunskapsreproduktionen, säger Irene Molina.

Är det aktuellt att använda triggervarningar när granskningen är genomförd?

– Det kan absolut vara aktuellt. Jag gillar inte ordet triggervarning, men jag välkomnar dess innehåll. Jag vänder mig emot amerikaniseringen av detta. I en historisk kontext är Sverige ett land som kännetecknas av att arbeta med mänskliga rättigheter, även om det fortfarande är mycket kvar att göra.


Artisten Chris Brown dömdes 2009 för misshandel på exflickvännen Rihanna. Fler privatpersoner på nätet har argumenterat för att artisten ska beläggas med en triggervarning, skriver New Republic.

Jenny Westerstrand är forskare vid Centrum för genusvetenskap och doktor i juridik vid Uppsala universitet. Hon ser inga problem med att sätta universitetslitteratur i ett sammanhang, men anser att sökandet efter trygga rum är problematiskt. Enligt Westerstrand är detta ett tydligt tecken på en rådande samhällstrend där allt fler driver en agenda om att enskilda personer inte ska kränkas av politiska åsikter.

– Detta skapar föreställningar om att ”orört är bäst”, att den som inte fått en törn av texten också har det bäst, säger Jenny Westerstrand.

En sådan ambition, att ingen ska uppleva lärandeprocessen som obehaglig, innehåller en auktoritär och anspråksfull syn på vad kunskap innebär, menar hon.

–  Självklart ska vi sträva efter att synliggöra och förstå orättvisor, men det gör man genom att diskutera och utmana. Om man sätter den typen av redskap i händerna på universiteten, då riskerar det att bli ett städredskap mot kontroversiella åsikter, säger Jenny Westerstrand.

Historikern Heléne Lööw vid Uppsala universitet har förståelse för viljan att slippa konfronteras med vissa faktauppgifter i den historiska undervisningslitteraturen. Men hon varnar för att bortplockandet av stötande litteratur är kontraproduktivt för förståelsen av vår historia.

– Om vi plockar ut påstått kränkande litteratur ur undervisningen, då plockar vi naturligtvis också bort kampen för rättigheterna och hur den stegvis har förändrats, säger Heléne Lööw.

Snarare än att öppna debattkorridoren tror Heléne Lööw att triggervarningar och liknande strategier kan avbryta diskussionerna om artiklar, litteratur och källmaterial innan de har påbörjats.

Här, bland vitt skilda vinklar på vad fenomenet egentligen innebär, har debatten om triggervarningar kommit att landa. Det som tidigare handlade om den enskildes mentala skydd har blivit en debatt om nymoralistiska strömningar och möjliga strategier för utvecklat jämställdhetsarbete.

– Jag skulle inte nödvändigtvis säga att triggervarningen är en följd av en dogmatisk identitetspolitik. Det är ett komplext och intressant fenomen, men det är lätt att debatten blir väldigt låst, väldigt snabbt, säger Heléne Lööw.

Våldsamma skildringar, exempelvis på filmer och i nyhets­inslag, kan ha potential att väcka traumatiska minnen till liv, enligt Luis Ramos-Ruggerio vid Kris- och traumacentrum.

Fakta. Triggervarning

Idén innebär att människor på förhand informeras om potentiellt stötande innehåll i exempelvis artiklar, böcker, filmer, humor och internetforum.

Det finns många exempel på verk som ansetts vara i behov av en trigger­varning. Studenter på amerikanska universitet har bland annat velat flagga för verk ur grekisk mytologi och romaner som ”Den store Gatsby” (för misogyni och våld), ”Huckleberry Finns äventyr” (rasism), ”Allt går sönder” (kolonialism och religiös förföljelse) och ”Köpmannen i Venedig” (antisemitism).

Andra exempel är tv-serier som ”Downtown Abbey” och ”Scandal”, samt filmerna ”Antichrist” och ”Mad Max: Fury Road”. Dessutom har vissa velat belägga enskilda personligheter som artisten Chris Brown och sexkolumnisten Dan Savage med en varning.

Källa: New York Times, The Guardian, New Republic

Hur vanliga är de?

Triggervarningar är i första hand ett internetfenomen. I Sverige finns ingen kartläggning över hur vanlig efterfrågan på triggervarningar är på nätet eller inom universitetsvärlden.

I USA publicerades nyligen resultaten från en ovetenskapligt genomförd online-enkät med 808 collegeprofessorer, som alla är medlemmar i College Art Association och Modern Language Association. Resultaten gav signaler om att få (1 procent) av professorerna arbetade på ett lärosäte som infört en policy för triggervarningar.

Källa: Huffington Post

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.