Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-03-31 08:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/trots-mobbningstemat-ar-riksteaterns-nya-pjas-for-unga-ett-gladjepaket/

Scenrecensioner

Trots mobbningstemat är Riksteaterns nya pjäs för unga ett glädjepaket

Isabella Touma Pettersson som den unga Cynthia och Angelica Radvolt som den vuxna.
Isabella Touma Pettersson som den unga Cynthia och Angelica Radvolt som den vuxna. Foto: Foto: Maryam Barari

Pjäsen ”Du har ju hela livet, habibi!” är mer tankeväckare än snyftare. Skådespelarna fyller scenen med girlpower, skriver DN:s Pia Huss.

Du har hela livet, älskling! Säger Cynthias mamma gång på gång till sin oroliga, nedslagna, rasande dotter då hon förmedlar sina upplevelser från skolan. ”Currybomben” gastar högstadiekompisarna och när mellanstadiet trängs i duschen efter gympan, utpekas Cynthia som en luden fuling. Ingen annan har ett hårstrå för mycket. I desperation går Cynthia hem och plågar sin lilla barnkropp med mammas hårborttagningsvax tills huden blöder.

Mobbning, det vidriga fenomen som vidlåder varje tid men som, för den som har andra rötter än från bleksiktiga Norden, kan ta sig särskilda uttryck. Dramatikern och regissören Chantale Hannouch pjäs bygger på egna minnen av att ha vuxit upp i mellanförskap, det vill säga att ha flera identiteter. Något som gäller var och en som är född och uppvuxen i Sverige men samtidigt, genom sin familj, också har tillhörighet till en annan kultur.

Chantale Hannouchs pjäs är ett samtal mellan barn-Cynthia och den unga kvinna som lämnat mobb-träsket, men förstås bär minnen inombords. 15-åriga Cynthia skriver brev till sig själv att öppna om tio år. Vuxna Cynthia läser, återupplever och reagerar. Till och med hon själv har svårt att förstå att hon verkligen gått i elva skolor. Ständigt på flykt från oförstående lärare och trakasserande skolkamrater.

Men ändå! ”Du har ju hela livet, habibi!” är, trots vrede och sorg, ett riktigt glädjepaket. Isabella Touma Pettersson, som gestaltar den lilla Cynthia, förkroppsligar okuvligheten. Visst förtvivlar hon när den negativa särbehandlingen upprepar sig i snart sagt varje sammanhang. Men samtidigt är hon så full av energi att inget förefaller knäcka henne. Hennes vuxna jag, i Angelica Radvolts gestaltning, bevisar just det. Skådespelarna fyller scenen med girlpower, dans, lek, tankar och utstrålning. Scenografin, med gigantiska och olikfärgade persienner som kan fungera som snart sagt allt, är både vacker och smart.

”Du har ju hela livet, habibi!” är mer tankeväckare än snyftare. Tillhörighet, sammanhang, rädsla för vad som går utanför mainstream, idioter till vuxna. Ett pussel av små sekvenser som var och en berör mer än helheten, som trots allt känns väl mycket happy end. Fast kanske går det just så här bra, för den som får växa upp i en familj, där man aldrig upphör att säga det oundgängliga ordet habibi – älskling.

Läs fler texter av Pia Huss och fler av DN:s scenrecensioner