Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 02:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/tva-generationer-konstuppror-pa-ystads-konstmuseum/

Konstrecensioner

Två generationer konstuppror på Ystads konstmuseum

Bild 1 av 4 Stillbild ur film med Art Bomba
Foto: Art Bomba
Bild 2 av 4 Ella Tillema, ”Himlen är blå”
Foto: Ella Tillema
Bild 3 av 4 Ella Tillema, ”Kärlek och uppror”
Foto: Ella Tillema
Bild 4 av 4 Ella Tillema ”Titanic”
Foto: Ella Tillema

Ystads konstmuseum visar den första separatutställningen med outsidern Art Bomba, två år efter hans död, parallellt med Ella Tillemas upproriska vardagsrealism. Ett lyckat drag, anser Dan Jönsson.

 

Ett alldeles äkta ”Luftslott” står och väsnas längst in i Ella Tillemas utställning på Ystads konstmuseum. Det skira genomskinliga tyget smattrar hysteriskt till luftpumpens blåsljud med en effekt som är både komisk och störig. Alldeles nyss stod jag en våning ner i ett mörkt rum och betraktade en rödvit ”Neutronbomb” med stubin och allt. ”Alla borde ha en” har konstnären Art Bomba skrivit på en tillhörande lapp.

Om inte annat för att spränga luftslott kanske.

Ella Tillema föddes ungefär med neutronbomben och Art Bomba, eller Åke Dahlbom som han hette i det civila, dog 2018 i en cirkusvagn utanför Tomelilla. Att ställa dessa båda konstnärskap bredvid varandra är ett lyckat drag. Tillemas punkiga konstuppror som i vår tid tycks stå för något slags antiestetik avtecknar sig här med nästan raffinerad elegans mot Art Bombas kompromisslösa outsiderskap.

Verk av Art Bomba
Verk av Art Bomba Foto: Privat

För Art Bomba är det här rentav hans första separatutställning någonsin. Det mesta i den stilrent anarkistiska presentationen kom till under några år på åttiotalet när han var aktiv i Malmös alternativa konstkretsar, bland annat som scenograf åt teatergruppen Darling Desperados. Han grundade sin egen konstriktning, funeralismen, och lär i alla år ha haft en likkista stående i vardagsrummet (som han till slut även blev begravd i).

Utställningen blir en tidsenlig kavalkad av ilskna punkaffischer, dekorativ menskonst, korsfästa poliser och foton från en pacifistisk måleriaktion på Berlinmuren. Sett som ett stycke underjordisk konsthistoria är det onekligen fascinerande. 

Men det som fängslar mig på allvar är några korta filmer från senare år där vi följer Dahlbom i hans vardagsmiljö – ibland besatt hamrande på ett piano, ibland mest strövande bland sina fallfärdiga cirkusvagnar som det livslevande konstverk han väl var.

Del av pamflett av Ella Tillema
Del av pamflett av Ella Tillema Foto: Ystads konstmuseum

Ella Tillemas utställning en trappa upp känns jämförelsevis nästan städad – byggd som den är runt en serie stora, realistiska målningar. Såväl stilen som de självbiografiska motiven leder tankarna till det svenska sjuttiotalsmåleri, med namn som Peter Tillberg och Gittan Jönsson, som på ett liknande sätt försökte formulera en sorts vardagens monumentalitet. Här ser vi konstnären posera med sina småbarn hemma i lägenheten, och i den ominösa sviten ”Himlen är blå” porträtteras familjen bakifrån medan en knivskarp mörkerbila sakta sänker sig mot deras huvuden.

Men här finns alltså också ett luftslott. Och en väldig målning av Titanic, som med bombastisk lågmäldhet förankrar oss i dystopin. Ett särskilt rum ägnas åt små fanzineliknande pamfletter i plånboksformat som Tillema producerat i en takt av en per år det senaste decenniet – och där hon enligt min mening är som allra bäst. 

Den senaste är en sorgsen vaggsång; en annan en liten telefonkatalog med numren till abonnenter som Säpo, John Ausonius och Främlinglegionen. Favoriten heter ”Handbok i att fucka systemet” och är just en samling praktiska tips på hur man slipper ur kapitalismens grottekvarn. För att citera några avslutande diktrader: ”upp med hakan och misströsta ej, fucka systemet innan det fuckar dig”. Jag tror Art Bomba hade nickat gillande.