Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-08 03:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/tva-spannande-och-intressanta-biografier-om-svensk-designhistoria/

Bokrecensioner

Två spännande och intressanta biografier om svensk designhistoria

Elsa Gullberg, mönstret ”Dyning”, 1953.
Elsa Gullberg, mönstret ”Dyning”, 1953. Foto: Jan Berg/Textilmuseet i Borås

Två nya biografier om Astrid Sampe och Elsa Gullberg ingår i Appell förlags serie Studier i textil- och modevetenskap. Båda faktaspäckade och intressanta böcker, tycker Lotta Jonson.

Två namn återkommer ofta i 1900-talets svenska designhistoria, Astrid Sampe och Elsa Gullberg. Båda ägnade sig främst åt textil, organiserade designutställningar i Paris, London, Köpenhamn, New York och skapade inredningsideal som höll sig flera decennier. Vilket driv. Nu har de tillägnats var sin biografi. 

Elsa Gullberg var äldst av de två. Hon började arbeta på Föreningen för svensk hemslöjd med uppgift att inventera allmogetextil runt om i landet. Lärde sig allt om bindningar, garn- och tygkvaliteter trots att hon inte själv vävde. Under stipendieresor i Europa kom hon i kontakt med bland annat Deutscher Werkbund och dess social-estetiska tankar. En av tidens stora frågor handlade om att försöka anpassa den framväxande fabrikstillverkningen till människan. En bärande tanke var att koppla konstnärer till produktionen. 

Elsa Gullberg anställdes 1917 på Svenska slöjdföreningens (nuvarande Svensk form) förmedlingsbyrå. Där lyckades hon förmå många av dåtidens stora konstnärer/formgivare att rita produkter för både glas-, keramik- och textilindustrin.

Bild 1 av 2 Elsa Gullberg, ”Liljor”, 1939. Mönstret användes i Svenska paviljongens restaurang på världsutställningen i New York 1939.
Foto: Jan Berg/Textilmuseet i Borås
Bild 2 av 2 ”Elsa Gullberg. Ett liv i textil” av Elisabet Stavenow-Hidemark.
Foto: Appell förlag

1927 startade Gullberg eget. Hon åtog sig stora inredningsprojekt: Konserthuset, Malmö stadsteater, Linköpings domkyrka, turiststationen i Abisko med flera. Hon komponerade mattor, gjorde mönster till vävda möbel- och gardintyger samt introducerade en ny tryckteknik. 

Parallellt gjorde Astrid Sampe detsamma; hon hade lärt sig block- och filmtryck på Royal Collage of Art i London. Bägge bäddade de på så sätt för den textila mönsterexplosionen på 60- och 70-talen. Tänk Tio-gruppen eller Sven Fristedt.

Under flera decennier var Astrid Sampe och Elsa Gullberg konkurrenter med kontor på samma gata. Sampe knöts till varuhuset NK som textilexpert 1936, året efteråt bildades NK:s textilkammare och hon blev dess chef. På kammarens vävstolar testades material och mönster, som sedan kunde gå i produktion i större skala. Astrid Sampe hade rötter i Borås och kände till industrins villkor. Samtidigt värnade hon om hantverksmässig kvalitet. Men hon var också modernist och konstintresserad vilket avspeglas i de egna mönstren; här finns reminiscenser från både Piet Mondrian och Jackson Pollack.

Genom åren höll Astrid Sampe i många prestigefulla statliga uppdrag utomlands. Hon möblerade hotell och restauranger, blev något av en svensk ambassadör i textil (inte minst i USA) med intresse både för bordslinne, gardiner och exklusiva mattor. Hon skapade också tyger i oväntade material (glasfiber till exempel) och samarbetade i början av 70-talet med IBM för att ta fram mönster med hjälp av datorer. På Artipelags pågående utställning ”Signature woman” ingår hennes kanske mest kända kökshandduk, ”Perssons kryddskåp” från 1955.

Bild 1 av 3 ”Persons kryddskåp”, 1955, Astrid Sampes mest kända tyg, fortfarande i produktion.
Foto: Jan Berg/Textilmuseet i Borås
Bild 2 av 3 ”Astrid Sampe. Förnyare av svensk industritextil” av Anne-Marie Ericsson.
Foto: Appell förlag
Bild 3 av 3 ”Tatoo”, ett av Astrid Sampes många modernistiska mönster från 1950-talet.
Foto: Designarkivet, Nybro.

Båda böckerna är faktaspäckade. Elisabet Stavenow-Hidemark har ett mer personligt förhållande till Elsa Gullberg, medan Anne-Marie Ericsson ibland förlorar sig i alltför många detaljer om Astrid Sampe. Det framgår dock tydligt att både Gullberg och Sampe levde för textilkonsten. Samt för en ”vackrare vardagsvara”, designbranschens slagord nummer ett under nästan hela 1900-talet. 

Intressantast med de bägge biografierna tycker jag ändå är något helt annat. De ger oss perspektiv på nuet och på den syn vi har på kvalitet och konsumtion. Idag finns knappt någon inhemsk industriell textiltillverkning kvar. Gullbergs och Sampes ambitioner var att utveckla och styra industrin utan att ge avkall på hantverkskunnandet. Vad hände? Elsa Gullbergs gardiner eller Astrids Sampes kökshanddukar kunde och skulle hålla i decennier. 

Det är möjligt att klimatdebatten öppnar våra ögon, det är möjligt att produktionen tvingas tillbaka. I så fall kommer Elsa Gullbergs och Astrid Sampes samlade kunskap att få en renässans.

Läs fler texter av Lotta Jonson och fler av DN:s konstrecensioner

Ämnen i artikeln

Mode
Konst
Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt