Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-04 03:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/ulrica-hydman-vallien-visas-i-ny-utstallning-pa-liljevalchs/

Konst

Ulrica Hydman Valliens älskade konst i största utställningen hittills

Konsthallschefen Mårten Castenfors är nöjd med att ha fått till denna extra-allt-utställning utan gränser.
Konsthallschefen Mårten Castenfors är nöjd med att ha fått till denna extra-allt-utställning utan gränser. Foto: Josefine Stenersen

Ulrica Hydman Valliens omfångsrika konstnärskap visas på ett försiktigt öppnat Liljevalchs konsthall med start 15 maj. Utställningen ”En paradisattack” rymmer hennes välkända glasverk, men också målningar, erotiska teckningar, textilier.

Redan i Liljevalchs takhöga entré sätts tonen. Högt upp på de vita väggarna hänger sex ullmattor i det större formatet. De bär alla Ulrica Hydman Valliens välkända ansiktsprofiler och färgval och ramar in pop up-kaféet som byggts upp på golvet.

– De här mattorna har ett väldigt starkt uttryck och kan ge besökarna en injektion när de stiger in i konsthallen, tänker utställningskommissarien Staffan Bengtsson högt. Kulturjournalisten, författaren och tv-producenten har följt konstnären från Åkersberga i över tjugofem år. Ett intresse som senast resulterade i den egna filmen ”Ulrica HV” som nu visas på SVT Play.

Ulrica Hydman Vallien
Ulrica Hydman Vallien Foto: Suvad Mrkonjic/TT

Ulrica Hydman Vallien gick bort i mars 2018 i en hjärtattack, tre dagar före sin 80-årsdag. Hennes ateljébord och färgfläckade penselsamling har nu fraktats upp på lastbil till Stockholm från hemmet i Åfors. Den småländska orten och glashyttan där hennes arbeten i glas skapades jämte tavlor, grafik, textil och keramik. Över fem hundra verk visas på Liljevalchs.

Foto: Josefine Stenersen

– Hon var otroligt produktiv och var först uppe på morgonen och lämnade glashyttan sist, men var också väldigt hemkär – hon kunde samtidigt ha en gryta långkok på spisen, sitta vid sitt drejbord, amma ett barn och ha telefonkontakt med något galleri i USA. Hon var den piggaste människa jag någonsin har träffat, säger Staffan Bengtsson.

Själv sammanfattade hon sitt skapande som drivet av lust, energi och passion: ”Jag älskar och hatar på samma gång. Jag är både bråkig och engagerad. I glaset är allt möjligt.”

I en av Liljevalchs salar visas också mindre kända sidor av hennes konstnärskap. Till exempel utställningen som hon gjorde tillsammans med kollegan Åsa Jungnelius, född 1975 – den erotiska utställningen ”Fun, fearless, female” som visades på Smålands museum 2005.

Hydman Valliens glasarbete uppskattas ha genererat uppåt fyra miljarder totalt för de bägge glasbruken som hon arbetade i. Ändå visades hennes konstverk aldrig på någon riktigt stor, samlande, utställning. Utställningskommissarien Staffan Bengtsson.
Hydman Valliens glasarbete uppskattas ha genererat uppåt fyra miljarder totalt för de bägge glasbruken som hon arbetade i. Ändå visades hennes konstverk aldrig på någon riktigt stor, samlande, utställning. Utställningskommissarien Staffan Bengtsson. Foto: Josefine Stenersen

– Vi har rekonstruerat hela den utställningen, det kommer se ut som ett väldigt feministiskt eldorado med lite Konstfackkänsla.  

I salen intill hänger delar av hennes omfattande, men mindre kända, tecknade blyertskonst. I näst sista rummet väntar glaskammaren, konstglaset som aldrig serieproducerades och som samlarna fick upp ögonen för redan på 1980-talet efter hennes debututställning i USA. 

Hennes styrka är ju den enorma energin. Det osvenska. Och konstvärldens snåla syn på hennes skapande

Ulrica Hydman Vallien höll sin allra första konstutställning redan 1965. Staffan Bengtsson beskriver hennes skapande vid den tiden som påverkad av tidens utåtriktade popkonst. DN:s kritiker skrev uppskattande: ”Äntligen någon som är trött på terrakotta” om verken. Fyra år senare, hon är nu 31 år, gör hon ett dovt självporträtt i duvblå oljefärg. Det sticker ut med sitt allvar och sorgsna ögon. 

Staffan Bengtsson och Mårten Castenfors samtalar om Ulrika Hydman Valliens verk på Liljevalchs.
Staffan Bengtsson och Mårten Castenfors samtalar om Ulrika Hydman Valliens verk på Liljevalchs. Foto: Josefine Stenersen

– Hon förlorade ett barn vid den tiden, en tvååring som gick igenom isen, och det finns efter det en tematik i hennes skapande som följde henne hela livet, Hon återkommer till döda barn och kors i sin konst, men det var inget som hon talade om förrän på 1990-talet.

Hydman Vallien gick ut från Konstfack redan 1962 – hon hade bland annat Stig Lindberg som lärare – och flyttade till Los Angeles med blivande maken Bertil Vallien. Hon arbetade där med keramik, men försörjde sig som klädsömmerska åt privatpersoner. Året därpå återvände de till Sverige och köpte ett blygsamt hus i Åfors för fem hundra kronor. I ett decennium arbetade hon med måleri, teckningar och keramik innan hon erbjöds att skapa glaskonst i ortens hytta. Ett material hon förblev trogen.

Foto: Josefine Stenersen

Hon blev omåttlig populär för sina färgstarka glasvaser med påmålade ansikten, mönster och blommor. Men inspiration hämtade från vitt skilda håll:

Radions P1 stängde hon aldrig av, radioapparater återkommer i hela tjugosju målningar på utställningen. Bestående avtryck gjorde vidare resandet och boendet i Mexiko på 1960-talet. Sin serie med stram och sotigt svarta keramikverk var samtidigt resultatet av en resa genom Senegal på 1980-talet. De många djurporträtten som hon gjorde för att ”ha sällskap i ateljén” bidrog hennes barn till genom att kånka hem upphittade ödlor, ormar, fåglar och småkryp.

På 1990-talet växte Ulrica Hydmans Valliens rykte allt snabbare. Hon gjorde stora kommersiella serier, bland annat ”Caramba”, ”Open minds” och de många och spridda blomformernas ”Tulipa”.

Utställningskommissarien Staffan Bengtsson.
Utställningskommissarien Staffan Bengtsson. Foto: Josefine Stenersen

– Hon älskade också affärsdelen av sitt konstnärskap och skötte all försäljning själv. Men hennes produktivitet handlade också om trakten och människorna. Hon hade kanske uppåt tjugofem glasbruksarbetare som hon försökte förse med jobb, vilket till slut nästan blev något av en rävsax som hon inte kunde ta sig ur, säger Staffan Bengtsson.

Den rastlösa växelverkan mellan material och tilltal tycks gå igen i hennes konst genom decennierna?

– Så var det, hon hade en oerhört tillåtande estetik – hon satte inga gränser.

– Hon slängde heller ingenting – hon ägde bokstavligen inte ett suddgummi har Bertil Vallien berättat. Hon var helt enkelt ointresserad av att värdera. Det intresserade inte henne att göra en ”bra bild”, utan hon var driven av att berätta om sitt liv genom sitt skapande. 

Foto: Josefine Stenersen

Själv gillade han tidigt hennes driv, självständigheten.

– Men jag var också fascinerad av att hon var den utstötta lite grann. Att hon aldrig släpptes in i de fina salongerna och klädde sig i stickade second hand-tröjor från Emmaus. Hon var inte ett dugg glamorös.

Publikresponsen blev ändå allt starkare – och intäkterna. 

Hydman Valliens glasarbete uppskattas ha genererat uppåt fyra miljarder totalt för de bägge glasbruken som hon arbetade i. Ändå visades hennes konstverk aldrig på någon riktigt stor, samlande, utställning.

– Det här är faktiskt den första. Hennes konst finns ju både på Moderna museet och Nationalmuseum, men ligger i arkiven. Hon var öppet ledsen för det, till och med förbannad, konstaterar Staffan Bengtsson.

Konsthallschefen Mårten Castenfors är nöjd med att ha fått till denna extra-allt-utställning utan gränser.

– Mitt budskap inför utställningsarbetet var ”MYCKET!”. Jag har inte velat göra någon ... estetisk presentation. Ulrica Hydman Vallien var aldrig någon Ingegerd Råman utan gillade att kötta på, påpekar han.

– Hennes styrka är ju den enorma energin. Det osvenska. Och konstvärldens snåla syn på hennes skapande, liksom Lars Lerins, gör det särskilt kul att kunna visa de här verken.