Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

”Underkastelse” av Michel Houellebecq på Göteborgs stadsteater: En djävulskt underhållande mardröm

Fredrik Evers i rollen som universitetsprofessorn i "Underkastelse" på Göteborgs stadsteater
Fredrik Evers i rollen som universitetsprofessorn i "Underkastelse" på Göteborgs stadsteater Other: Ola Kjelbye

Göteborgs stadsteaters uppsättning av Houellebecqs roman om ett muslimskt maktövertagande i Frankrike ställer avgörande frågor om lojalitetens pris och medborgerligt ansvar, skriver Tomas Forser.

”Underkastelse” av Michel Houellebecq

i översättning av Kristoffer Leandoer

Dramatisering: Lucas Svensson och Emil Graffman. 

Regi och scenografi: Emil Graffman. 

I rollen: Fredrik Evers. 

Scenografi och ljus: Tobias Hagström-Ståhl. 

Kostym: Jenny Ljungberg. 

Kompositör: Fredrik Möller.

Ljud: Jörgen Ericson. 

Mask: Ingela Collin. 

Dramaturg: Sisela Lindbloim. 

Scen: Göteborgs Stadsteater Studion. 

Speltid: 1 tim och 30 min.

Inför premiären på Michel Houllebecqs ”Underkastelse” läste jag romanen i Kristoffer Leandoers översättning. Den rev i det jag har av samtidskänsla och vad en humanist med gängse ambitioner kan känna igen. 

Huvudpersonen François har som litteraturprofessor ägnat sig åt Joris-Karl Huysmans som hörde till gänget av naturalister under sent 1800-tal fram till det att han bytte estetik. 

Satiren har moralitetens grova drag. Det handlar om identitetspolitik i muslimsk klädnad.

Berättarjaget i ”Underkastelse” kommer efter år av forskarumgänge med denne i nutid frånvarande författare att betrakta honom som sin vän, kanske den ende. 

François är en medelålders loser som dricker för mycket, fluktar på tjejer och knullar dem han med sin tjänsteställning kan komma över. Ensamheten dominerar hans sorglustiga tillvaro, porrsajter är hans stimulantia och Meursault hans exklusiva vinval. 

Romanen publicerades 7 jan 2015, samma dag som satirtidningen Charlie Hebdo attackerades och tolv medarbetare dödades. 

Skickligt dramatiserad av Lucas Svensson och Emil Graffman presenteras nu romanen  som studiostycke.

”Underkastelse” utspelas i en framtid av politiskt kaos och terror i Frankrike, höger och vänster men med en överlägsen segrare: Muslimska Brödraskapet med sin starke man, romanens fiktive Mohammed Ben Abbes som styr undan både kritiska reportrar och Marine Le Pen. 2017 blir en vändpunkt i pjäsens skeende. Därefter går Mohammed Ben Abbes mot seger, förbindlig och tveklös.

François intellektuella liv får en ny chans när han underkastar sig den nya ordningen och utlovas tre unga hustrur. I förmånerna ingår också välbetald tjänst på Nya Sorbonne. 

Satiren har moralitetens grova drag. Det handlar om identitetspolitik i muslimsk klädnad. François försäkras om att med lämplig uppfostran kan man övertyga om det mesta, till och med "om det höga erotiska värdet hos universitetsprofessorer". 

Att göra enmansteater av denna monolog är Fredrik Evers svåra uppgift i Emil Graffmans återhållsamma regi och geometriskt distinkta scenografi där två abstrakta trianglar ligger på varandra och stänger rummet om mannens ensamhet. I slutbilden tar han sig ut från sitt källarhål och ljuset hägrar för honom. Nu befriad från sitt tidigare liv. 

Det blir en arbetsseger för Evers och han tar hem den framför allt i föreställningens senare del där han med fin röst sordinerar sitt spel, dämpar uttrycken och lättar på anspänningen. 

Uppsättningen visar stor tillit till Houellebecqs mästerverk och djävulskt underhållande mardröm. Dess sexuella fantasier må vara något daterade i Metootid. Men monologen ställer avgörande frågor om lojalitetens pris, medborgerligt ansvar och civilisation.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.