Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-08 04:52

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/vannerna-om-beate-grimsrud-hon-hade-valdigt-valdigt-mycket-kvar-att-ge/

Böcker

Vännerna om Beate Grimsrud: ”Hon hade väldigt, väldigt mycket kvar att ge”

Beate Grimsrud när hon tog emot Sveriges Radios romanpris 2011.
Beate Grimsrud när hon tog emot Sveriges Radios romanpris 2011. Foto: Bertil Ericson/TT

Litteraturvärlden sörjer en författare med en helt egen stil. ”Beate Grimsrud är nog den mest oavbrutet kreativa människa som jag känt”, säger författaren och vännen Inger Alfvén.

DN:s biträdande kulturchef Åsa Beckman var en av de första i Sverige som läste Beate Grimsrud. Som redaktör för Bonniers Litterära Magasin (BLM) på 1980-talet gick hon igenom inkommande manus.

– Vi fick in stora högar av manus och det var väldigt sällan man hittade någonting. Men i en hög av säkert 200 manus hittade jag några noveller som genast fick mig att känna: herregud, vad är det här? Det var något helt eget, med en fantastisk svängning mellan vardagligt och poetiskt, berättar Åsa Beckman.

Åsa Beckman
Åsa Beckman

En av novellerna publicerades i BLM och Åsa Beckman kopplade ihop Beate Grimsrud med Hans Isaksson, som blev hennes förläggare. Till första mötet med Hans Isaksson anlände Beate Grimsrud i sin punkutstyrsel - tuppkam, Dr Martens, skinnjacka med nitar och illrosa, leopardmönstrade byxor. 

– Hon var verkligen en udda fågel på Bonniers. Och hon var lika originell som författare. Jag minns att hon berättade att hon hade en tvillingbrorsa, och att hon som barn var helt säker på att de hade kommit ur varsitt bröst på deras mamma. Även i sitt författarskap hade hon ett barns sätt att oförstört associera poetiskt, vilket gjorde att hennes texter var otroligt berörande. Hon gjorde vardagen poetisk och skapade fantastiska bilder som man aldrig glömmer, säger Åsa Beckman.

Inger Alfvén
Inger Alfvén Foto: Jonas Eriksson

 

Inger Alfvén, författare som tillsammans med Beate Grimsrud skrev tio barnböcker, bland annat serierna ”Alba och Adam” och ”Lydia”, har haft en nära kontakt sedan 1990.

– Det här är en omätlig förlust – och hon var inte så gammal heller. Hon hade väldigt, väldigt mycket kvar att ge. Vi träffades senast i början av maj. Sedan ville hon inte ha personlig kontakt därför att hon fick så dåliga besked om sin sjukdom. Därefter hade vi bara kontakt med sms.

Vad var hennes stora tillgång som författare?

– Hon är nog den mest oavbrutet kreativa människa som jag känt. Hon hade alltid fem, tio, bollar i luften och hade alltid idéer om pjäser, böcker och filmer. Hon hade en otrolig begåvning, en obändig kraft och fantasi. Man kan säga att hon var en gränsgångare i ordet bästa bemärkelse, hon hade både realism och fantasifullhet. Hon klättrade över hinder.

Suzanne Osten.
Suzanne Osten. Foto: Thomas Karlsson/DN/TT

Dramatikern, regissören och författaren Suzanne Osten poängterar att Beate Grimsrud hade en stark tro på sig själv – trots så många hinder.

– Hon hade ju handikapp, hon var synskadad och kom från en speciell miljö och speciell uppväxt. Kombinationen av så mycket motstånd och en obändig tilltro till sig själv … jag har faktiskt aldrig träffat någon konstnär med större självtillit. Hon flyttade från Norge - det var nog ett viktigt beslut för att bli en annan här, genom svenskan. En väldigt speciell och krävande bakgrund kan ju ge material till en fantasivärld som hon lyckades göra till konst. Hon föreföll opåverkad av andra trender och saker, men hade ju ett skrivande språk som var högst raffinerat och utvecklat, en elastisk prosa. Hon hade en fantastisk självkänsla, fast hon kämpade med depressioner och svårigheter.

Madeleine Grive.
Madeleine Grive. Foto: Hugo Lindkvist

Madeleine Grive, chefredaktör för tidskriften 20TAL, säger att hon följt Grimsruds författarskap sedan start.

– Jag känner mig helt skakad. Hon var en genial och egensinnig författare. Hon var så oerhört fantasifull och överraskande i sin stil. Ingen annan kunde skriva som hon gjorde, säger hon.

Grives tidskrift utnämnde på 90-talet Beate Grimsrud till tidningens gudmor. 

– Vi gör många evenemang och uppläsningar som hon ofta deltog i. Hon var en person som stod mig mycket nära och som jag hade stimulerande och roliga samtal med. Senast vi anordnade en klubb läste hon ur sitt nya verk, och då såg vi att hon hade på sig en rävsvans där bak. Hon gjorde alltid sådana grejer. Jag kommer minnas hennes oerhörda energi och påhittighet. Hon var aldrig tråkig, alltid intressant, säger Madeleine Grive.

Per Wästberg
Per Wästberg Foto: Eva-Karin Gyllenberg

Beate Grimsrud tilldelades 2002 Wahlström & Widstrands litteraturpris, som instiftats till Svenska Akademieledamoten Per Wästbergs 60-årsdag.

– Vi har bara träffats en gång, i samband med att jag delade ut priset till henne. ”Jag smyger förbi en yxa” sticker ut bland hennes verk. Det är hennes mästerverk, tycker jag. Hon skrev med en sorts inre vrede. Hon hade en speciell stil som var direkt och lite naiv, men samtidigt gömde sig mycket där bakom, säger Per Wästberg. 

Pelle Andersson, vd och förläggare på Ordfront, som nyligen skickade en bok till henne med en hälsning från förlagets danska författare Dorthe Nors, lyfter fram Grimsruds fria förhållningssätt till berättandet:

– Hon berättade otroligt unikt och brydde sig egentligen inte om regler. Det är väldigt få författare som är sådana. Utan att följa några regler blev det ändå inte experimentellt eller svårt utan realistiska berättelser som var väldigt livfulla och glädjerika. En språkglädje som jag inte har sett någon annanstans nästan. Hon hade det ganska tufft och svårt i livet, men i böckerna - även om de kan vara mörka ibland - så finns det en språkglädje som gör en på glatt humör, säger Andersson.

Vigdis Hjorth
Vigdis Hjorth Foto: Claudio Bresciani/TT

Den norska författaren Vigdis Hjorth har varit vän med Beate Grimsrud i 30 år, efter att först ha träffat henne på ett seminarium i Norge 1990.

– Det känns så underligt att hon är borta för hon var så vital och energisk i allt hon företog sig. Allt hon gjorde, oavsett om det var romaner, teater eller film, var präglat av hennes säregna uttryck och speciella blick på världen. 

– Vi pratade väldigt mycket om litteratur, om författarens ansvar och om etiska problem med skrivandet. Vi hade lite skilda ståndpunkter, men jag lärde mig alltid mycket av att diskutera med henne. Även om hennes litteratur är full av förunderliga händelser så var hon samtidigt en väldigt intelligent, reflekterande och analyserande människa.

Läs mer:

Författaren Beate Grimsrud är död

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt