Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-09 20:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/varlden-ar-storre-an-google-maps/

Bokrecensioner

Världen är större än Google maps

Bild 1 av 2 Finns du på Google? Annars existerar du inte.
Foto: TT
Bild 2 av 2

I datorernas, gps-ernas och den artificiella intelligensens epok svajar bilden av världen och människan. I ”Världen själv” skriver fysikern Ulf Danielsson fascinerande om sken och verklighet. Lars Linder läser en befriande essäbok.    

 

Härom veckan skulle jag beställa en hemkörning av varor till stugan där vi sitter i coronakarantän. Det gick tyvärr inte, förklarade det levererande företaget. Det existerar nämligen ingen sådan adress.

Det spelade ingen roll hur mycket jag förklarade att platsen och huset verkligen finns, att jag just då satt där och ringde och att posten bevisligen hittar hit varje dag.

Felet, visade det sig, var att postnummer och gatuadress inte matchade i Google, som företaget använde för sina utkörningar, och att då helt simpelt förklara vägen för en chaufför var inget alternativ. Först efter att jag själv gått in och korrigerat i Google –som sedan tog ett par dagar på sig att godkänna och uppdatera – så kunde vi få våra saker.

Det är så sant som det är sagt: finns du inte på Google så finns du inte. 

Och lite förvånas man ju fortfarande, trots att vi fått vänja oss – och trots att det på sitt sätt stämmer väl med en tanke som i olika varianter föresvävat filosofer i årtusenden. Det är modellerna – kartan, matematiken, de rena idéerna – som bär på sanningen om världen. Själva är vi hjälplöst vilseledda av sinnenas bedrägerier.

För en tid sedan varnade professorn i teoretisk fysik Ulf Danielsson här på sidorna (DN 21/5) för övertro på alla de sinnrika smittskyddsmodeller som ska ge oss trygghet i coronapaniken. Det hopp om kontroll de bär på är bedrägligt, menade han, en katastrof är en katastrof och innan vi skaffat oss verkliga erfarenheter av den bör vi lära oss att leva med ovissheten snarare än låta oss invaggas i matematiska spådomars falska säkerhet.

Och det där, förhållandet mellan verklighet och modeller, är något han funderat på långt innan pandemin slog till, förstår man av hans nya bok ”Världen själv”. I själva verket är det grundläggande för hela hans yrkesblick på livet, universum och allting.

Han har ett viktigt budskap till samtiden. I datorernas, gps-ernas, onlinespelens, sf-filmernas och den artificiella intelligensens epok har det ju blivit allt lättare att få för sig att verkligheten mest är ett störande brus i alla tillrättalagda bilder vi gjort oss av den. Kanske till och med att världen egentligen bara är en ren illusion (även det en idé med lång historia).  

Men den är alldeles på riktigt, hävdar Danielsson, och alltid större än våra modeller av den. Både du själv och föremålen du ser omkring dig är verkliga. Och ditt medvetande bedrar dig inte, det är självt en del av den fysikaliska världen och inte något som står vid sidlinjen och tittar på.

Med andra ord finns det knappast heller något rött piller som plötsligt kan uppenbara en annan och mycket sannare verklighet bakom den vi tror oss leva i.

Den populära idén att kroppen bara är en maskin ger Danielsson inte heller mycket för. Eller ens hypotesen att datorer är medvetna och att artificiell intelligens därför en dag kommer att döda eller förslava oss. Allt det där är tankar som ytterst går tillbaka på gamla dualistiska föreställningar om ande och materia, med rötter i Platons idévärld och Bibelns Gud. 

Foto: Jeff Chiu

Själv kallar Ulf Danielsson sin filosofiska ståndpunkt för realism, intern realism närmare bestämt. Den säger ungefär att allt är fysik, inget annat, och om vi famlar i vår förståelse av världen så beror det mest på att våra modeller av den inte är bra nog, och kanske aldrig blir det. Men det betyder inte att de är falska, eller onödiga, bara otillräckliga.

Till det roligaste i boken hör den skarpa polemiken mot hans berömde kollega Max Tegmark, som är en ivrig förespråkare för den spöklika idén om ett oändligt antal parallella universum som i varje mikrosekund föds ur materiens grundläggande obestämbarhet på kvantnivå. Danielsson menar att även den bygger på en orimlig tilltro till modellernas allmakt. För allt som är möjligt är ju inte sannolikt – och inte ens den mest imponerande matematik kan bevisa allt, konstaterar han i Kurt Gödels efterföljd.

”Världen själv” är en rätt kort, men sympatisk och befriande essä. Ulf Danielsson framstår som en sann upplysningsmänniska, folkbildare och humanist: en lugn och sansad röst för människans mått och sunda förnuft i en cyberförvirrad tid. Han vill återge oss tron på våra sinnen – ett slags fysikens Agnes Wold, om man så vill.

Och allt det där köper man ju gärna, även om det finns en lite störande hake. För det inte ens vetenskapen riktigt kan veta tvingas ju paradoxalt nog även en rationalist välja att just tro på; eller i alla fall hålla för troligt. Men – är det sant också?

Allt i boken är inte heller helt lättuggat, och på vana föreläsares vis är Danielsson lite väl förtjust i tillspetsade exempel och små tankeexperiment. Men han är framför allt en god, naturvetenskaplig pedagog med stor respekt för läsarens intelligens. På en gång kaxig och ödmjuk: för lika bergfast som han tror på fysikens förklaringskraft, lika försynt erkänner han forskningens ofullkomligheter. 

Det biologiska livet är gåtfullt, skriver han, och ska vi en dag förstå det fullt ut krävs förmodligen inget mindre än en ny och bättre fysik. För människan och medvetandet är inga slutna och lätt uppmätta system utan djupt komplexa och vidöppna mot universum. 

Som i sin tur är och förblir större än Google. Tack och lov.

Läs fler texter av Lars Linder och fler av DN:s bokrecensioner 

Läs mer:

Matematiska modeller är inte samma sak som verkligheten 

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt