Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

”Vårsalongen är som en motkraft mot oron”

På onsdag öppnar årets Vårsalong på Liljevalchs – men precis som i fjol får utställningen husera i tillfälliga lokaler på stan. Just hus och interiörer är ett ovanligt kärt motiv för årets konstnärer.

2016 var ett dramatiskt år, vissa skulle kalla det deprimerande, olycksbådande och fruktansvärt. Men sett genom de 127 vårsalongskonstnärernas ögon är Sverige ganska lugnt – om inte tryggt så i alla fall inbäddat bakom robusta väggar.

– Nej, här finns inga tecken på att förra året präglades av till exempel flyktingkatastrofen. Årets urval skulle snarare kunna ses som en motkraft till den oro som vi känner. Det är väldigt mycket hus, interiörer och människor i rum, säger Liljevalchs konsthallschef Mårten Castenfors.

Han lyckades till slut, efter mycket nagelbitande, fixa en lokal till salongen. Ett före detta kontorskomplex på Malmskillnadsgatan 32 har snabbt och tidspressat förvandlats till konsthall. Liksom förra året tvingas Liljevalchs hålla sig borta från den ordinarie konsthallen. Länge var det planerat att den traditionsrika utställningen dit alla som vill kan sända in sin konst skulle vara tillbaka på Djurgården i år. Men grundförstärkningen av det gamla huset drog över tiden. Att det inte skulle bli någon vårsalong var otänkbart.

– Det fick inte hända. Jag var nervös men har lärt mig att om man har is i magen löser sig allt. Vårsalongen är en tradition sedan 1921. Sådant kan man inte ta lätt på. Nästa år är jag i alla fall bombsäker på att vi är tillbaka ute på Djurgården. Den gamla kåken blir klar i november, säger Castenfors.

Nu får de snabbt uppsmällda och gråmålade väggarna i huset mitt emot Riksbanken duga. På en av väggarna hänger 150 nycklar. I var och en av nyckelringarna är ett porträtt av en person monterat. Nycklarna är hängda så att de bildar den svenska kartan. Ulf Rehnholms installation ”1 nyckel” är kanske det enda verket på utställningen som skildrar ett mångkulturellt Sverige av i dag.

Mårten Castenfors tycker egentligen att en vårsalong ska ha en rejäl käftsmäll. Ett verk som får alla att om inte chockas så i alla fall haja till. Något sådant kan han inte erbjuda i år. Årets styrka är i stället en ovanligt hög och jämn kvalitet.

– Det finns inget extatiskt med årets vårsalong. Man kan tycka vad man vill om det. Kanske försöker konsten hitta alternativ, men man kan konstatera att vi inte lever i en tid när konsten tar ställning. De stora frågorna ställs inte. Utställningen är i stället väldigt sammanhållen, den får ett malande tryck, säger han.

Sedan ska man komma ihåg att när verken skulle lämnas in hade inte Trump hänt ännu. Reaktionen på det kommer att komma nästa år, tror konsthallschefen.

Sållningen från 2.505 till 295 gjordes av Castenfors tillsammans med konstnärerna Charlotte Gyllenhammar (”skarp, hård och enveten” enligt Castenfors), Ernst Billgren (”klockrent omdöme”) och artisten Magnus Uggla (”ödmjuk och lyssnande”). Varje år försöker några konstnärer smöra för juryn på något sätt. I år har åtminstone två lyckats. Trots ett visst motstånd från Uggla själv finns han med som ful gubbe i en pastisch på en Zornmålning. Ernst Billgren är porträtterad av en annan konstnär.

Bland de antagna verken finns också en sommaridyll med ett hopptorn vid en sjö.

– Ett trevligt landskap, jag gillar den, det finns en skön värme i den. När vi väljer ut verken vet vi ju inte vem som har gjort dem, men i det här fallet kom konstnären faktiskt fram till mig på en tillställning och sa att ”Vi ses snart på en vernissage nära dig”.

Foto: Nicklas Thegerström

Stina Gunnarsson vann nyligen SVT:s ”Konstnärsdrömmen”. Nu får hon vara med på Vårsalongen med ”Hopptornet”.

Möjligen kunde Castenfors anat vem konstnären var utifrån stilen. Tavlan är målad av Stina Gunnarsson, som nyligen vann tävlingen i SVT:s program ”Konstnärsdrömmen”, där Castenfors och Billgren satt i juryn.

Om en käftsmäll saknas så är i alla fall äckelchocken på plats. Vackert placerade i en liten monter ligger en handfull konstfullt tillverkade praliner. Verket heter ”Sweet me”, och konstnären har låtit en konditor tillverka praliner som består av fett som konsnären lät suga ut ur sin egen kropp för detta ändamål.

Är inte detta väldigt motbjudande?

– En vårsalong ska innehålla högt och lågt.

Foto: Nicklas ThegerströmUlla Anderssons broderi ”Rosa stolen”. Verket är beskuret.

Vi vandrar bort till en tryggare konstupplevelse. Ulla Andersson har på ett stort textilt verk med imponerande tålamod broderat tablåer ur den svenska kvinnokampens historia.

– Den här kommer att glädja våra äldre besökare! utbrister Mårten Castenfors. Det är viktigt att vi ger något för alla. För många är det den enda utställning de ser under året.

På senare år har besökssiffrorna för Liljevalchs stora publikdragare legat runt 70.000. I början av 2000-talet ville Vårsalongen bli ”fin”. Konstnärer bjöds in och den allmänna nivån skulle höjas. Mårten Castenfors fnyser åt det där, han tycker att det ska vara lite folkfest.

Inte desto mindre gläds han åt att även några etablerade konstnärer finns med. Malin Erixon är internationellt hyllad för sina filmer, nu kan besökarna köpa hennes märkliga film ”Sömnincidenter” för knappt 200 kronor i butiken. Lite längre bort hänger en målning av Inger Edelfeldt. (”Det var skönt att hon kom med. Juryn vet ju inte vem som är konstnär.”) Och allt har ett pris, även om de inte får nämnas här. Varje år rusar de första besökarna in efter att ha fått en kölapp för att förhoppningsvis paxa ett fynd. Förra året började tvåan gråta. Det visade sig att hen hade bespetsat sig på samma verk som ettan valde.

Vi vandrar vidare och Castenfors har en kommentar till vart och vartannat verk.

– Det där är en konsthögskoleelev. Det syns på långt håll.

– Den som har gjort den där måste vara över 70 år.

– Han som målade de där kallar vi ”Svärfar”. Han deltar varje år och vi trodde att det var en svärfar till en av våra anställda. Det var det inte men vi kallar honom fortfarande för Svärfar.

På ett av Morgan Stenmans akvarellkollage står en man och balanserar på en banan.

– Man skulle nog kunna se den som en bild som symboliserar den svenska konstnärens känsla i dag. En viss svårighet att hitta balansen.

Vårsalongen i siffror.

Foto: Nicklas ThegerströmMårten Castenfors personliga favorit är Catherine Trägårdhs serie med fem oljemålningar på skiffer. ”Enen i vår” är titeln på den närmaste.

2 505 konstnärer sökte årets Vårsalong.

295 verk av 127 konstnärer antogs.

50–50 var könsfördelningen.

49 år är genomsnittsåldern på de antagna. 52 år bland dem som inte fick vara med.

20 år är årets yngsta deltagare, 91 år den äldsta.

112 av de antagna verken är måleri, 17 är textila, bara 10 fotografi.

1921 hölls den första Vårsalongen.

Vårsalongen visas i lokaler på Malmskillnadsgatan 32. Utställningen öppnar den 11 januari och pågår till den 5 mars.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.