Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

”Wuthering heights” firas världen över

Moderna efterföljare i Brighton, England, 2013. Sedan dess har The Most Wuthering Heights Day Ever årligen samlat tusentals deltagare i minst 20 städer runt världen.
Moderna efterföljare i Brighton, England, 2013. Sedan dess har The Most Wuthering Heights Day Ever årligen samlat tusentals deltagare i minst 20 städer runt världen. Foto: David McHugh/REX

För fyrtio år sedan spelade Kate Bush in sin genombrottshit ”Wuthering heights”. I juli varje år firas, världen över, The most Wuthering Heights day ever där fans dansar utomhus klädda som Kate Bush i original-videon. Sara Martinsson vet precis varför.

Den är en väg till något större. Jag vet så många för vilka allt börjat med den. Själv var jag inte gammal. Tio kanske? I TV4:s fredagsunderhållning Sikta mot stjärnorna dök en kvinna i böljande, röd klänning upp i rutan för att framföra ett i sammanhanget apart bidrag. ”Wuthering heights” av Kate Bush. Jag minns fortfarande att jag satt med benen under mig i soffan, vid chipsskålen, rostbrödet, de gröna vindruvorna, blev som hypnotiserad. Scenen som utspelade sig framför mina ögon liknade inget jag sett eller hört förut. Hur tävlingen slutade har jag ingen aning om. Men jag vet ju hur det blev med mig. Tjugofem år senare och jag skulle fortfarande välja just den låten om jag bara skulle få lyssna på en enda, i resten av mitt liv.

”Wuthering heights” öppnade tidigt nittiotal nya världar för mig och för min förståelse av vad musik kunde vara. Jag har inga bevis. Men jag är ganska säker på att så sker fortfarande, varje dag, kanske exakt just nu, för andra, nya lyssnare. I år har fyra decennier gått sedan den här märkliga besten till låt såg dagens, eller snarare nattens, ljus. Berättelsen om hur den då blott artonåriga Catherine Bush i skenet av fullmånen skrev sin genombrottshit tillhör en av de mest envisa skrönorna i pophistorien. Genom den sattes bilden av henne som en mytisk, vild gestalt med inspiration i synk med vargens dygnsrytm. Så kopplar vi också gärna kvinnlighet till naturen. Jorden är en hon. Landet är en moder. 1977 fanns inte tjejer som skrev, producerade och framförde musik framgångsrikt. Så historien om Kate Bush var tvungen att bli den om en naturbegåvning som arbetade snabbt i skydd av mörkret. Hon kunde absolut inte få vara en målmedveten musiker med stark kreativ integritet.

Foto: Men i själva verket lär den unga brittiskan ha haft hundra låtar, minst, när hon kom i kontakt med skivindustrin. Peppad av David Gilmour från Pink Floyd hade hon vid mitten av sjuttiotalet spelat in sina första demos, och sedan drillats av storbolaget EMI i dans och performance.

Att just ”Wuthering heights” blev hennes första släpp berodde endast på hennes egen envishet. De många männen som omgav henne insisterade på att hon skulle satsa på den mer konventionella ”James and the cold gun”. Balladen om Emily Brontës romankaraktärer från Svindlande höjder var bra. Men lite väl originell, va?

Kate stod på sig. Och visade sig få rätt. När ”Wuthering heights” nådde skivdiskarna i januari 1978 blev låten en succé. Efter tre veckor toppade den Englandslistan.

Placeringen markerade en historisk milstolpe. Aldrig tidigare hade en singel skriven och framförd av en kvinnlig artist varit etta. På pressbilderna hade fotografen Gered Mankowitz klätt Kate i en rosa body. I intervjuer senare har han talat om hur bekväm den nu plötsligt berömda, upphöjda sångerskan var i sin kropp. Genom tyget såg man hennes bröstvårtor.

Så berättar man också gärna om kvinnligheten. Som naturlig i kroppen, eftersom våra sinnen och kroppar sitter ihop. Egentligen är vi bara kropp, bara natur. Fortfarande i dag, fyrtio år efter att Kate Bush slagit igenom, beskrivs ofta kvinnliga artister som ”urkrafter”. Genom att ta ifrån oss vår tankevärld, reducera oss till väsen, gör man oss också ofarliga.

Men ta ”Wuthering heights” som exempel. Är inte den egentligen hyfsat intellektuell? Att skriva en poplåt med utgångspunkt i en av världslitteraturens klassiker är om inte annat pretentiöst. Och gräver man i textens mening rymmer den djupa filosofiska frågeställningar om kärleken och livet. ”How could you leave me when I needed to possess you?” frågar Cathy. När Heathcliff vänder henne ryggen har hon uppgått så totalt i att älska honom att hon tycker sig vara han mer än hon är sig själv.

Foto: Youtube

Kate Bush i original­videon till ”Wuthering heights”. Foto: Youtube

Jag tror att delvis är ”Wuthering heights” så magnetisk just på grund av Bushs skickliga skildring av det här glidandet mellan jaget och den andre, Cathy och Heathcliff. I drygt fyra och en halv minut kan lyssnaren välja vem den vill vara. Båda på samma gång. Eller ingen. Över huvud taget erbjuder Kate Bushs artisteri en mängd projektionsytor för alla möjliga sorters lustar och drivkrafter.

I boken ”Adventures in Kate Bush and theory” valde Deborah M Withers 2010 att kalla de många gestalterna som figurerar i katalogen för ”BFS”, ”The Bushian female subject”. Hennes analys visar hur jaget i texterna genom Bushs karriär hela tiden ändras, kan vara en man eller kvinna, svart eller vit. Som metod skiljer sig detta berättande drastiskt från den patriarkala stereotyp där poplåtskrivande alltid förväntas ha den som sjunger som avsändare. Kate däremot kan vara någon annan. Den queera Kate. Den perversa Kate. Kate, häxan. Kate kan vara alla. Kate kan vara du och jag. Alla kan vara Kate.

Kanske är det just fantasin om att även själv få växla mellan identiteter som varje år lockar tusentals världen över att den här helgen i juli klä sig i rött, att för en eftermiddag få lämna sitt eget gråa jag, och i stället få uppgå i Kate Bush. The Most Wuthering Heights Day Ever är en global manifestation för en fyra decennier gammal popsingel. ”Att få uttrycka sig med dans tillsammans med andra likasinnade och uppleva ren glädje och positiv energi. Det är vad hela evenemanget går ut på”, beskriver Karolina Larsson och Linn Liljemo tjusningen med konceptet. De har i år tagit över arrangemanget av den årliga hyllningen i Uppsala från initiativtagaren Camilla Dunér.

När Kulturnytts Amanda Rydman berättade om Wuthering Heights Day i en krönika nyligen ställde hon frågan om musikhistorien kan visa upp någon annan låt som firas på ett så omfattande sätt. Efter att nu själv sett filmerna på Youtube där män och kvinnor i stora grupper synkroniserat dansar precis som Kate i den allra första ”Wuthering heights”-videon funderar jag över detsamma. Jag känner i vart fall inte till något som ens kommer i närheten av omsorgen och passionen med vilken fans från Uppsala till Köpenhamn till Dublin till Brisbane till Atlanta en gång om året ger sig hän till låtens ära.

Personligen tycker jag ju förstås att detta att delta i lajv är att ta allt minst ett steg för långt. Och om jag ska vara ärlig är jag som vuxen mer en ”Hounds of love”-person. För mig är albumet från 1985 som helhet i det närmaste så perfekt som en popskiva kan bli. Men den hade jag nog aldrig hittat utan ”Wuthering heights”. Och kanske hade jag inte heller förstått att omfamna gränslöshet och banbrytande utan Kate Bush. Hennes betydelse även för samtiden kan inte överskattas.

Så sent som för bara några dagar sedan talade tonårsidolen Lorde här i DN om hur hon alltid spelar den nästan fyrtio år äldre förebilden i PA-högtalarna inför sina konserter. ”En dag. EN DAG, kanske jag kan nå en sådan nivå.” Sa hon och satte ord på en dröm som varje dag driver många, fler än henne, till större platser, större mod. Högre höjder.

The Most Wuthering Heights Day Ever.

Startades 2013 i Brighton av performancegruppen Shambush som The Ultimate Kate Bush Experience. Målet var att slå rekord i antal lookalikes på samma plats, vid samma tillfälle. Arrangemanget blev en succé med trehundra medverkande, har sedan dess spridit sig världen över och blivit en årlig tradition 15–16 juli. Alla eventuella pengar som samlas in doneras till arbete för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Andra pophistoriska dagar som firas.

20 januari: Komikern Donovan Strain hade en så bra dag när han lyssnade på Ice Cubes ”It was a good day” att han fick lust att ta reda på när upphovsmannen själv hade sin toppendag. En avancerad textanalys och matteövning senare kom han fram till datumet: 1992 20 januari.

12 april: Sedan sångerskan Selena Quintanilla-Perez mördades 1995 har Texasborna hedrat minnet av henne på hennes födelsedag, med festivalen Fiesta del flor.

16 maj: Många är albumklassikerna med egen födelsedag som regelmässigt firas av fansen. För den som vill slå två flugor i en smäll föreslås detta datum. Beach Boys ”Pet sounds” och Bob Dylans ”Blonde on blonde” släpptes nämligen samma dag 1966.

22 maj: Indievärldens mest firade dag är antagligen denna, Morrisseys födelsedag. Inte minst i Stockholm anordnas årligen festligheter till popikonens ära.

Helgen vecka 48: Sedan Bob hund 1998 skrev en låt om årets kanske tråkigaste helg har den här grå novemberveckan fått en helt annan, mer färgstark betydelse i svensk rockkontext. Fester anordnas av fans runt om i landet.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.