Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-10-07 18:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/anita-goldman-karnkraftsbussen-har-stannat-vid-regeringskansliet/

KULTURDEBATT

Anita Goldman: Kärnkraftsbussen har stannat vid Regeringskansliet

Ulf Kristersson anländer till Moderaternas valvaka på Clarion hotell på Norra bantorget på söndagen.
Foto: Roger Turesson

Fiktion om den säkra och ”rena” kärnkraften har framförts av så gott som alla svenska politiker under denna skamliga valkampanj. Och nu förbereder sig valrörelsens Chamberlain – som försäkrat att ingen livsstilsomställning behövs – för att inta Rosenbad, skriver Anita Goldman.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
VAL 22

I den svenska valkampanjens slutspurt inträffade något exempellöst, något alldeles utan motstycke, i ett land så närbeläget att till och med den mest insulära av våra partiledare kallar det ”vårt närområde”. Vid Europas största kärnkraftverk pågår ett modernt storkrig. Personalen – som behöver vara minst lika vakna som piloter eller hjärnkirurger – arbetar under vapenhot och vem vet under vilken stress.

Under den svenska valkampanjens sista veckor var brännpunkten Zaporizjzjas kärnkraftverk, men vid krigets början var nyhetsfokus inställt på kärnkraftverket i Tjernobyl, där en civilisatorisk mardröm av det apokalyptiska slaget utspelade sig när förvildade ryska soldater tog med sig radioaktiva substanser som ”souvenirer”. Jag befarar att vi innan detta förbannade krig är slut, kommer att lära oss namnen på ytterligare ukrainska kärnkraftverk.

Kärnkraften kräver rigorösa säkerhetsrutiner även i den fredligaste av tider, varje dag och alltid. Det som nu sker rakt framför våra ögon och i varje nyhetssändning borde väcka hela vårt politiska etablissemang, som ju är så rörande ense om att vi befinner oss på ett säkerhetspolitiskt sluttande plan. Kärnkraften är helt enkelt för farlig i en farlig värld.

Samtidigt, och som om detta inte vore nog, drabbas Europa av exceptionell torka. Kärnkraftverk kräver två råvaror utan vilka de inte kan fungera: uran och extrema mängder vatten. Anläggningar som ligger vid Europas uttorkade floder måste stängas. Med klimatförändringarna kommer också översvämningar och stormar, vilket innebär faror för driften, det gör även den fortsatta uppvärmningen av haven, som bland annat professor Per Högselius skrivit utmärkt om på DN Debatt (11/8).

Stoppet för Ringhals 4 förlängs och reaktorn kommer inte att återstartas förrän tidigast i början av nästa år.
Foto: Jonas Lindstedt/TT

Krigföring och klimatkatastrofer vid kärnkraftverk rasade alltså samtidigt som Sverige skulle välja väg, som det heter. Men fiktion om den säkra och ”rena” kärnkraften har framförts av så gott som alla svenska politiker under denna skamliga valkampanj. Om den groteska slutförvaringen av avfall som kommer att vara livsfarligt radioaktivt under tidsepoker som vi inte kan greppa med vårt förstånd talade ingen. Och frågan är sannerligen inte ”löst”.

Kärnkraften är själva urbilden för vad som gått fel i moderniteten; en storskalig utvinning av naturens resurser utan tanke på att de är ändliga eller vad en sådan rovdrift kommer att leda till. Inte enbart för de där ogripbara framtidsmänniskorna, utan också för de hundratusentals människor och naturområden som redan skadats vid brytningen av uran.

Ett par veckor före valet medgav den socialdemokratiska näringsministern Karl-Petter Thorwaldsson utan omsvep att det är en uppenbar dubbelmoral att fortsätta att förbjuda uranbrytning i Sverige. Förbudet innebär ju att den smutsiga hanteringen av det radioaktiva uranet lämpas över på andra. Samtidigt som jag skriver dessa rader kommer rapporter om ett förlängt stopp för Ringhals 4 fram till årsskiftet. En gigantisk tryckhållare felar. Man måste alltså bygga upp en liknande grotesk tingest och öva på den, innan man vågar sig på den radioaktiva anordningen. Ringhals 4 byggdes 1972, men den grundläggande tekniken är ännu inte under kontroll.

Anita Goldman.
Foto: Viktor Gårdsäter

Från ax till limpa är kärnkraften en smutsig och livsfarlig verksamhet. Genomlyser vi inte den natursyn som ligger till grund för denna, riskerar vi att reproducera samma oansvariga tankesätt och drift. Denna reproduktion pågår för fullt. Just nu är det batteridrivna bilar som gäller, trots att utvinningen av kobolt och litium bidrar till förorening av vatten och stora koldioxidutsläpp.

Litium och kobolt är, som Öresundskraft skriver, elbilens skelett i garderoben, och energibolaget betonar även de ofta människoovärdiga arbetsförhållandena vid brytningen, som exempelvis barnarbete och slavhandel i Kongo, som står för över hälften av världens koboltproduktion.

En era av överflöd och tillväxt, av slarv och girighet, ja plundring av planetens resurser, går mot sitt slut.

Vi befinner oss i ett planetärt nödläge, som av allt att döma kommer att accelerera i en hastighet som både förvånar och oroar forskare. För det är inte skogsmullar, klimatungdomar, sekter eller kommunister som kommer med de starkaste varningarna. Det är vår vetenskapsdyrkande civilisations mest framstående representanter och organisationer som tar till stororden för att varna för en ansvarslös och huvudlös styrning av världen.

”Jag har sett många vetenskapliga rapporter i mina dagar, men ingen som denna.” sade FN:s generalsekreterare António Guterres, om den 3 700-sidiga rapport som den mellanstatliga klimatpanelen IPCC publicerade i februari i år. ”Dagens IPCC-rapport är en atlas över mänskligt lidande och en förödande dom mot ett misslyckat klimatledarskap. Nästan hälften av mänskligheten lever nu i riskzonen. Många ekosystem befinner sig nu på gränsen till en punkt där ingen återvändo finns.”

I Frankrike, Europas mesta kärnkraftsland, talar president Macron om att landet går mot en ”ny era” av uppoffringar. Reklamskyltar ska släckas och simbassänger stängas. Macron är knappast någon miljöaktivist, men kanske ger hans ord och tilltag ändå uttryck för en insikt om att vi inte står inför en energikris eller en ”krigsvinter” utan inför en civilisationskris. En era av överflöd och tillväxt, av slarv och girighet, ja plundring av planetens resurser, går mot sitt slut.

Jakten på tillväxt, på ständigt ökad produktion och konsumtion har kommit till vägs ände.

Vi måste tänka om rörande så gott som allt. Det behöver inte vara en tragedi. Det kan vara en kreativ omställning till ett mer humant samhälle. En utmanande men hoppfull vision av en möjlig framtid för barn, barnbarn och barnbarnsbarn på denna vår vackra planet är politikens huvuduppgift i denna exempellösa tid. Men i detta moderna land som vill vara ett föredöme har i stället kärnkraftsbussen stannat vid Regeringskansliet där den nya statsministern – valrörelsens Chamberlain som försäkrat att ingen omställning av vår livsstil behövs – väntar på att göra sitt inträde. I historieböckerna, det är jag övertygad om, kommer han endast att omskrivas för detta. Och för att han släppte in den klimatförnekande fascismen i värmen.

Läs mer:

Anita Goldman: Klimatkrisen bör betraktas som ett säkerhetspolitiskt problem

Ämnen i artikeln

Kulturdebatt
Kärnkraft
Klimatet
Val 2022

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt