Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-05-27 03:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/asa-beckman-jag-minns-nar-jag-anklagades-for-att-vara-maffia/

KULTUR | KRÖNIKA

Åsa Beckman: Jag minns när jag anklagades för att vara maffia

Victor Malm utsågs i veckan till ny kulturchef på Expressen och DN-kritikern Rebecka Kärde blev årets Axel Liffner-stipendiat.
Victor Malm utsågs i veckan till ny kulturchef på Expressen och DN-kritikern Rebecka Kärde blev årets Axel Liffner-stipendiat. Foto: Klara Rasmussen, Naina Helén Jåma

Bestämmer profilstarka kotterier vad som är god respektive dålig smak? Nej, ryktet om litterära sammansvärjningar är betydligt överdrivet. Men det betyder inte att författare saknar anledning att frukta unga kritiker – åtminstone för stunden, skriver DN:s Åsa Beckman.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

”Just nu har jag mest mardrömmar om att de där självsäkra unga kritikerna i ‘Gästabudet’ ska håna min roman”, sa en medelålders författare som jag pratade med häromveckan. Jag hade frågat honom hur det gick med skrivandet och han började genast prata om den podd som kritikerna Lyra Ekström Lindbäck, Victor Malm, Mikaela Blomqvist och DN:s Rebecka Kärde haft sedan 2019.

Om man varit verksam som kulturskribent under några decennier har man sett den här typen av grupperingar uppstå. Och man har också sett hur närmast komiskt konstanta föreställningarna är om vad som pågår i de där grupperna. I slutet av 80-talet rasade en stor debatt om den nya poesins obegriplighet. Den inleddes med att jag som ung kritiker skrev här i DN om mottagandet av Ann Jäderlunds ”Som en gång varit äng”. Jag menade att manliga kritiker hade svårt att förstå vad som pågick i dikterna för att de aldrig behövt sätta sig in i kvinnliga erfarenheter. De hade inte lärt sig läsa könsöverskridande.

En av dem jag använde som exempel var Tommy Olofsson, som då skrev i SvD. Han svarade i en upprörd replik och menade att jag var språkrör för en ny gruppering som bestämde vilken litteratur som skulle släppas fram. Han själv befann sig ”i en liten by i Skåne” och därifrån betraktade han med avsky ränksmiderierna i huvudstaden: ”Stockholm är ett föraktligt Sparta i norr … fyllt av vänskapskorruption och hetsjakt på personer som vägrar att hålla sig till den senaste boksäsongens konsensus. Själv ingår jag inte i någon kulturell maffiabildning. Jag är kritiker och inget språkrör.”

Visst var vi ett gäng som pratade litteratur, hade fester, spelade fotboll, men att vi hade inflytande lät mest absurt

Och hur var det då? Var vi en nykläckt maffia? Inte direkt. Visst var vi ett gäng yngre författare och kritiker som pratade litteratur, hade fester, dansade till Talking Heads, spelade fotboll, men att vi hade inflytande lät mest absurt. Och någorlunda likartad litteratursmak hade vi möjligen bara under några månader. För sådana här grupperingar upplöses alltid efter en tid. Man börjar tycka olika, får svårt för åsikter någon uttryckt i en artikel, man börjar konkurrera, några drar i väg och blir mer tongivande, andra väljer helt andra livsvägar, med besviket eller lättat hjärta.

Lägg sedan till alla krångliga och privata komplikationer, någon ligger med någons stora kärlek eller ”glömmer” att betala tillbaka ett lån och sticker till Madrid.

Det här är så tydligt i Jesper Högströms bok om författaren och kritikern Tora Dahl, ”Jag vill skriva sant”. Hennes och maken Knut Jaenssons villa på Parkvägen 10 på Lidingö i Stockholm blev under 30-talet en samlingsplats för en ny generation. Här umgicks Artur Lundkvist, Erik Lindegren, Eyvind Johnson, Harry Martinson, Ivar Lo-Johansson och många fler. De hade kräftskivor, spelade dragspel och åt julluncher. För Gunnar Ekelöf blev villan ett andra hem där han fick sova, ofta full alternativt bakis, i gästrummet.

De unga litteratörerna som träffades på Parkvägen var uppfyllda av att de utgjorde en ny generation. De läste högt ur sina manus, skrev artiklar, drog igång tidskrifter och skärpte och utvecklade varandra. Men så smög sig också den där irritationen in. ”Knut och Tora är rysligt snälla, men har nog blivit lite trista, de har resignerat så förfärligt”, skrev Artur Lundkvist i ett brev i september 1937. Knut Jaensson tyckte i sin tur att Lundkvist förvandlats till en ”diskussionsmaskin”. Gunnar Ekelöf blev stött över att Lundkvist hävdade att rimmad vers var meningslös och hämnades genom att skriva en orimmad hatdikt till honom.

Så där höll de på.

Det brukar sägas att kotterier och grupper driver kulturhistorien framåt. De alstrar litterär energi när de bildas, medan de existerar och i historieskrivningen efteråt. Just kretsen på Parkvägen har dokumenterats i en rad dagböcker och memoarer och när man läser dem inser man verkligen vilken skillnad det är på hur en grupp uppfattas utifrån och inifrån.

Hade då den medelålders författare som jag pratade med i början av den här krönikan skäl att oroa sig för dagens nya kritikergeneration? Kanske för stunden. Men om det är är sant att kotterier driver kulturen framåt gäller lika mycket motsatsen – att kulturen driver kotterier framåt. I veckan belönades DN:s och ”Gästabudets” Rebecka Kärde med Aftonbladets anrika Axel Liffner-stipendium och hennes medpoddare Victor Malm fick Expressens traditionstyngda kulturchefspost. Nu befinner de sig mitt i centrum – och jag lovar er att någonstans samlas nya och stridslystna litteratörer som ser fram emot dagen då de äntligen får börja häckla dem.


Läs fler krönikor av Åsa Beckman här, till exempel ”Man måste inte prata öppet om att man ångrar sitt föräldraskap”. Prenumerera på hennes nyhetsbrev som kommer varje måndag och där hon väljer fem favoritartiklar från veckan.

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt