Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-23 01:29

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/bade-kitschiga-och-kansliga-nakenstudier-pa-fotografiska/

KONST | RECENSION

Både kitschiga och känsliga nakenstudier på Fotografiska

Elinor Carucci, ”After sex”, 2019
Elinor Carucci, ”After sex”, 2019 Foto: Elinor Carucci

”Nude” på Fotografiska är en global grupputställning om den nakna kroppen, med drygt 200 foton, filmer och installationer av 30 kvinnor. Birgitta Rubin ser ett lovvärt men högst ojämnt initiativ.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Den nakna människokroppen tillhör konsthistoriens allra äldsta motiv, en av de mest utforskade och samtidigt moralkonservativt omstridda genrerna. Likaså i fotokonsten. Men traditionellt har det främst handlat om den aktiva, subjektiva ”manliga blicken” på det passiva kvinnliga objektet. Allt som oftast en idealiserad kropp.

Utställningen ”Nude ” på Fotografiska vill vända på perspektiven och utmana vår tids skönhetsideal genom att samla nakenfoton tagna av uteslutande kvinnor (varav en född som man). Uttrycken skiftar vilt och urvalet är globalt av såväl fotografer som modeller. Här figurerar en bred palett av hudfärger, sexuella orienteringar och kroppstyper – smala och tjocka, släta och fårade, unga och gamla, män och kvinnor, liksom individer som fått könsbekräftande vård.

Family of Man i en samtida, avklädd tappning är vad jag möter i detta mångskiftande människovimmel.

Bild 1 av 2 Carlota Guerrero, ”Organismo formado por mujeres”.
Foto: Carlota Guerrero
Bild 2 av 2 Dana Scruggs, ”The Face of Heaven”, 2016
Foto: Dana Scruggs

Det är ett lovvärt och sympatiskt inkluderande initiativ med pedagogisk underton. För så här ser vi faktiskt ut under statusmarkerande kläderna, utan photoshoppade korrigeringar av skavanker; valkar, rynkor, celluliter, leverfläckar och ärr syns överallt. Likaså bröst, rumpor och könsorgan i diverse storlekar och former, såväl naturliga som konstgjorda.

Men jag saknar en historisk introduktion till genren – vilka föregångare har dagens nakenfotografer? Det hade räckt med ett rum med några klassiska studier av bemärkta namn som Bill Brandt och Lucien Clergue, flankerade av kvinnor som Imogen Cunningham och närmare i tid Tuija Lindström. En fylligare historieskrivning kunde åtminstone ha lagts till i den egenproducerade katalogen, som Fotografiska för en gångs skull satsat på.

Dessutom undrar jag över urvalet. Fotografiska talar om ”konstnärer” och ”internationella stjärnor” men själv känner jag bara igen enstaka namn, trots att jag bevakat den globaliserade konstscenen i drygt 30 år och skrivit om fotokonst lika länge.

Ja här handlar det mindre om konstnärer som viktiga konstinstitutioner lyft fram för deras fototekniska, konstnärliga och konceptuella landvinningar, och mer om namn med stjärnstatus i reklam- och modevärlden eller på sociala medier. Kvaliteten på printarna är därefter, några mer av affischer. Och färgfilter ger flertalet verk en kitschig slagsida – fast kan i speciella fall förhöja känslan, som i Momo Okabes dokumentära bildserier med japanska transpersoner.

Men fotografier blir inte automatiskt konst för att upphovspersonen är en spektakulär normbrytare och/eller har många följare på nätet. Leah Schrager har nu som kamgirl-personan ”Onaartist” 4,4 miljoner följare på Instagram och presenteras med ett liveströmmat flöde, som sägs kommentera exploateringen av kvinnokroppen i gränslandet mellan porr och konst. Själv kroknar jag dock efter bara några minuter av allt plutande och putande, i kombination med alla sexy-sexy kommentarer från följarna.

Då är Arvida Byström betydligt mer intressant i sin lek med klichéartade kvinnliga attribut och stereotypa erotiska poser, krockat med håriga ben och frossande i rosa. Men bara för att en kvinna hållit i kameran så saknas inte automatiskt den klassiskt voyeuristiska ”manliga” blicken.

Bild 1 av 2 Jenevieve Aken, ur serien ”Sanctuary”
Foto: Jenevieve Aken
Bild 2 av 2 Aneta Grzeszykowska, ”Selfie #11”.
Foto: Aneta Grzeszykowska

Dana Scruggs formligen slukar Roze Traores ebenholtssvarta, muskulösa manskropp med kameran och jag blir faktiskt illa berörd av nigerianskan Jenevieve Akens serie ”Sanctuary”. Den sägs vara inspirerad av det brutala mordet och våldtäkten på en italiensk kvinna, och påstås vilja ge upprättelse och frid åt lidande kvinnor. Här iscensätter Aken sig själv i sexiga underkläder och prinsesskrona, alternativt exponerar sin nakna, perfekta och vackert bronsfärgade kropp på en dammig grusväg. På vilket sätt dessa fantasibilder skänker tröst eller betvingar andra kvinnors livsfarliga verklighet går över min horisont.

”Nude” innehåller dock några riktigt starka och intressanta bidrag. Som Elinor Caruccis  känsliga studier av medelålderns kroppslighet och Monika Macdonalds projekt ”Hulls”, en serie hudlösa porträtt av män. Här finns också flera kroppspositivistiska inslag. Bäst är Julia SH:s kommentar till den historiska nakenkonsten, med modeller som liknar Venus från Willendorf, poserande likt antika statyer.

Julia SH, ”Studio Practice #6”.
Julia SH, ”Studio Practice #6”. Foto: Julia SH

Själv stannar jag längst i ett bås tillägnat den polska konstnären Aneta Grzeszykowska, som arbetar i en surrealistisk tradition. Serien ”selfies” med hennes egna kroppsdelar skulpterade i grishud är kusligt gripande – särskilt dem där hon håller de ”avstyckade” bitarna i sina händer. Videoverket i samma anda är än mer drabbande. Här både bryter hon sönder och omskapar sin person på nytt, kroppsdelarna lever sitt eget liv för att sedan mödosamt sättas på plats igen. Kampen för att få ordning på livet, att hålla ihop kropp och själ, kan kännas precis så.

Läs mer om konst

Ämnen i artikeln

Konst

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt