Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-06-21 00:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/bildade-brittiska-provokationer-om-pandemin/

BÖCKER | RECENSION

Bildade brittiska provokationer om pandemin

Bild 1 av 2 Niall Ferguson tolkar världen med statistik och fysikaliska lagar snarare än genom socioekonomiska modeller. Det kan kännas befriande.
Foto: Tom Stockill/TT
Bild 2 av 2

Niall Ferguson är känd som en frispråkig brittisk intellektuell och tv-personlighet. I den nya boken ”Doom” sätter han in coronakrisen i en lång kedja av historiska katastrofer. Den är bildad och underhållande, men knappast sylvass, skriver Jesper Högström

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Vi har nog bara sett den första vågen av pandemiböcker än och ingen flockimmunitet verkar vara i sikte. Johan Anderbergs ”Flocken”, Amina Manzoors ”Pandemier!” och Fredrik Charpentier Ljungqvists ”Corona” är bara de första svenska mutationerna av viruset som snart kommer att skölja över oss som en mild tsunami (som Johan Giesecke skulle ha formulerat saken).

Den brittiske historikern Niall Fergusons ”Doom” tillhör dem som hetsskrivits under pandemins gång, ett slags utbroderat direktreferat som redan i förordet ber om ursäkt för alla slutsatser som redan när boken går i tryck kommer att ha visat sig inaktuella. Ännu mer hörbart är emellertid det besvikna tonfallet i en bok som läggs upp som en spellista med katastrofernas Greatest hits i mänsklighetens historia – Digerdöden, Pompeji, Titanic och Tjernobyl – och tvingas avsluta med denna antiklimax till slutlåt.

Det är som om ”Kung Oidipus” avslutats med tv-sända presskonferenser från Thebes folkhälsomyndighet och en veckotidningsintervju där kungaparet talade ut om hur de lärt sig att bejaka sitt okonventionella förhållande.

Ferguson är känd i Storbritannien som en akademisk provokatör av den sort de brittiska elituniversiteten gärna producerar, uppfriskande motvallstänkare enligt vissa, intellektuell ligist och slagskämpe enligt andra. Han gjorde sig ryktbar genom en bok om en katastrof som verkligen gjorde skäl för namnet, ”The pity of war”, där han hävdade att det var ett ödesdigert misstag av Storbritannien att ge sig in i första världskriget (ett segerrikt Tyskland skulle bara ha bildat ett EU fyrtio år i förväg, nazism, kommunism och andra världskriget skulle ha undvikits).

Därefter har Ferguson skrivit böcker om finansmarknaden, nätverksteori, den amerikanska byråkratins förfall och en halv biografi om Henry Kissinger. Allt detta blir påtagligt i ”Doom”, eftersom covid 19 ger honom möjlighet att recycla en stor del av sina teser, om ett annalkande kallt krig med Kina (lika bra att bejaka, tycker Ferguson, eftersom kinesernas lömska agerande i början av pandemin är ett av många tecken på att de redan satt i gång det där kriget) och den inkompetenta amerikanska administration som ligger bakom USA:s höga dödssiffror, i jämförelse exempelvis med ett land som Tyskland.

En invändning skulle kunna vara att det är USA:s avvisande inställning till företeelser som den svenska Folkhälsomyndigheten som slår igenom i de där dödstalen, och att den befolkning som skördats av liemannen var försvagad av läsk och snabbmat. Det argumentet redovisas inte av Ferguson, eftersom jobbiga motargument överhuvud taget aldrig tillåts hejda det brusande flödet i hans framställning.

Det finns naturligtvis alltid ett stort mått av bekräftad världsbild i böcker som denna: den tillfredställelse man hör i Fergusons röst när han identifierar kinesiskt mörkande som en faktor i pandemins spridning skulle man också höra hos en svensk kulturskribent som avslöjade att viruset ”slog mot utsatta grupper”. Men i det här fallet tillåts man aldrig glömma Fergusons intresse av att motionera sina käpphästar.

Det innebär att man får ta honom som en bildad och underhållande turnéföreläsare snarare än en sylvass analytiker. Det fria associativa flödet och de excentriska deklarationerna måste ses som ett självändamål snarare än något analytiskt redskap. Det är inte helt klart varför en flera sidor lång beskrivning av den brittiska taktiken i slaget vid Somme ska vara med i en bok om coronapandemin, förutom att Ferguson är inläst på ämnet och att det, på ett lite vagt sätt, har att göra med administrativ inkompetens som en bidragande faktor vid katastrofer.

Något liknande får man förmodligen säga om Fergusons beskrivning, i blixtrande förbifart, av Black lives matter-rörelsen som ett av de apokalyptiska utbrott som brukar följa pandemier (en motsvarighet, påpekar han ivrigt, till den bolsjevikiska revolutionen i Ryssland som han betraktar som ett parallellt virusutbrott till spanska sjukan).

Det finns något befriande över greppet att tolka världens gång genom statistik och fysikaliska lagar snarare än de socioekonomiska modeller som är det defaultmarxistiska favoritgreppet: att tala om grå noshörningar och svarta svanar i stället för de evinnerliga ”privilegierna” och klassmotsättningarna.

Det är vad Ferguson har gemensamt med författare som Jared Diamond, Malcolm Gladwell eller Yuval Noah Harari: han erbjuder en alternativ belysning av en verklighet som aldrig kan beskrivas från en enda utkikspunkt. I fallet med coronapandemin blir hans slutsats föga originell: det var en grå noshörning (en förutsägbar risk) som behandlades som en svart svan (en oförutsägbar företeelse).

Onekligen viss förvirring i djurparken. Helt uppenbart krävs det en större taxonomisk kompetens nästa gång, även om just den här noshörningen visade sig göra mindre kaos än man kunde ha fruktat.

Läs fler texter av Jesper Högström och fler av DN:s bokrecensioner

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt