Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-02-03 21:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/bjorn-ostbring-detta-ville-jag-ha-sagt-med-boken-som-jimmie-akesson-gav-till-annie-loof/

KULTURDEBATT

Björn Östbring: Detta ville jag ha sagt med boken som Jimmie Åkesson gav till Annie Lööf

Björn Östbring skrev boken ”Nationalstaten” som Jimmie Åkesson gav Annie Lööf när hon tackades av i riksdagen den 18 januari.
Foto: Mikael Lundblad/ Fri tanke förlag, Thomas Karlsson

När Annie Lööf tackades av i riksdagen gav Jimme Åkesson henne ett exemplar av min bok ”Nationalstaten”. Men hela poängen med boken, i min föreställning, var att nå fram till det breda skiktet mellan motpolerna, skriver statsvetaren Björn Östbring.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Historikern och essäisten Tony Judt skrev en gång att författandet av en bok är som att skjuta i väg en rymdraket utan möjlighet att kontrollera landningen.

Det enda man bör sträva efter är att skriva det man vill ha sagt; vara glasklar över varför man, från sitt privata hörn, skickar upp en raket i offentlighetens universum. Var och hur den kommer ”landa” är omöjligt att förutsäga eller ta hänsyn till.

Kloka ord.

Ändå var jag helt oförberedd när det en dag förra veckan kom ett mejl från en gammal kollega på universitetet. Han satt och tittade på livesändningen från riksdagen, där Annie Lööf avtackades.

”Jimmie Åkesson överlämnade just nu din bok ”Nationalstaten” som avskedsgåva till Annie Lööf. En bok han även gärna önskar diskutera med henne på Listerlandet”, skrev kollegan.

Oron i magen som mejlet utlöste talade sitt tydliga språk. Jag hade uppenbart inte alls enbart siktat på vad jag ville få sagt, utan väldigt mycket på vilka som skulle läsa, vilka som skulle lyssna.

Jag hade haft bestämda planer för var raketen skulle landa.

Målet var varken Listerlandet eller Maramö. Hela poängen med boken, i min föreställning, var att nå fram till det breda skiktet mellan motpolerna. Att förse vanliga medborgare och politiker med ett annat perspektiv, att ingjuta självförtroende nog att bryta sig loss från spänningsfältet mellan Lööf och Åkesson.

För den stora kontrasten mellan dessa rivaler har tillåtits dominera och fördumma svensk politik i över ett decennium nu.

Med Lööf i spetsen har liberala politiker och opinionsbildare utnämnt nationalismen till sin huvudfiende. Jimmie Åkesson och andra ledande nationalister har å sin sida ofta annonserat att liberalismen och ”det socialliberala etablissemanget” är rörelsens främsta fiende.

Björn Östbring
Foto: Mikael Lundblad/ Fri tanke förlag

Enligt den ena sidan anses nationalismen per definition utgöra ett hot mot demokratin och mot alla liberala landvinningar, enligt den andra är liberalismen en ideologi som strävar efter att undergräva nationen och nationalstaten.

Kulturkrig galore.

Det är som om vi har glömt all närhistoria. Stora delar av Sveriges 1900-tal präglades av konsensus kring två av det politiska livets verkliga grundfrågor: styrelseskickets karaktär och den politiska gemenskapens grundval. Demokrati inom ramen för en nationalstat – detta var länge och till ganska nyligen en självklar karakterisering av Sverige som statsbildning.

Historiskt har uppfattningen att den liberala demokratin och nationalstaten utgör oförenliga och konkurrerande politiska organisationsformer varit ovanlig. Och idén att varje god liberal eller demokrat kategoriskt måste avfärda nationstanken och alla former av nationalism är en samtida projicering eller förträngning. Så skilda tänkare som John Stuart Mill, Torgny Segerstedt, Isaiah Berlin och John Rawls utgick alla från att liberala, demokratiska och omfördelande institutioner gick att kombinera med nationalstaten – eller till och med behöver den.

Det var detta som jag ville ha sagt med min bok.

De utmaningar vi i dag står inför kan inte lösas – utan kommer förvärras –ifall enbart principiellt renodlade varianter av liberalism och nationalism ses som alternativen

I stället krävs en kompromiss och en balansgång mellan liberala värden och värdet av samhörighet och gemensamma referensramar. Sverige behöver bli en mångetnisk nationalstat, ett land vars befolkning kombinerar olika kulturella bakgrunder med en gemensam samhällskultur.

Därför skickade jag upp min raket.

Läs mer:

Johan Croneman: Annie Lööf visar att det finns saker och ting som inte är till salu

Sven-Eric Liedman: Det stora problemet med svensk politik är idélösheten

Ämnen i artikeln

Kulturdebatt
Annie Lööf
Nationalism

Kommentarsfältet stänger. Nu finns inte längre möjligheten att kommentera artiklar på DN. Vi hoppas att ni som uppskattat att kommentera artiklar ändå fortsätter att engagera er i vår journalistik, och tar debatten vidare på andra vis. Tack alla läsare för ert engagemang!

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt