Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-04-21 07:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/bjorn-sands-prosa-later-lite-for-saker-pa-sin-sak/

Bokrecensioner

Björn Sands prosa låter lite för säker på sin sak

Bild 1 av 2 Björn Sand.
Foto: Magnus Liam Karlsson
Bild 2 av 2

Debutanten Björn Sands roman ”Evighetstecken” präglas av ett säreget berättande som till stor del sammanfattar händelser. Det skapar ofta en rätt spännande litterär effekt, skriver Kristina Lindquist.

Tom har precis börjat gymnasiet och på fredagarna tittar han på ”Let's dance” med sin mamma. Pappa är död i aggressiv cancer, mamma dricker vin – och mot slutet av kvällen häller hon upp ett glas även till sonen. När Tom tar studenten skålar de ensamma i champagne, och super sedan ihop in på småtimmarna.

Att ha sin tonåring som dryckeskamrat låter inte som världens bästa idé, men allt handlar som bekant om paketering. Det gäller förresten det mesta i livet – från det lilla medelklassbarnets välplanerade timmar hos terapeuten (”Han hade vid det här laget räknat ut att tystnad sågs som problematisk”) till jobbet på den fräscha pr-byrån (”kommunikation är grundvalen varpå hela mänskligheten vilar”). Till en första dejt kommer han medvetet exakt sex minuter sent och har gjort sin research kring potentiella samtalsämnen. Till och med den ofrånkomliga kollapsen med påföljande tvångsintagning går att paketera på ett framgångsrikt sätt, om man har talang för storytelling.

Här finns inget tjechovskt månljus som återspeglas i några glasskärvor

Ungefär såhär skulle man, utan att avslöja för mycket, kunna sammanfatta handlingen i Björn Sands debutroman ”Evighetstecken”. Och Sand arbetar själv med en säregen prosa som till stor del bygger på just sammanfattningar av tillstånd och skeenden.

Det finns passager i boken som skulle kunna fungera som talande nidbild för den typ av stilistik som diskuterades på kultursidorna under höstens så kallade gestaltningsdebatt. Ingenting visas, allt deklareras. Här finns inget tjechovskt månljus som återspeglas i några glasskärvor, i så fall snarare upplysningar om att månljus var ett fenomen som brukade förekomma under den aktuella tidsperioden.

Sand arbetar nämligen mycket konsekvent med ett slags ”tell, don’t show”-prosa som är så iögonfallande att jag funderar på om det handlar om ett försök till grepp eller experiment. Jag undrar hur man annars bör se på meningar av det här slaget: ”Han hade i deras alltmer ansträngda isolation börjat beskylla mamman för pappans död och en väldig ilska gentemot henne hade börjat växa.” Den där ilskan syns alltså inte till, det slås helt enkelt bara fast att den existerar och tar sig ut i nattens drömmar.

Det är som att Sand – medvetet eller inte – skapar en osynlig gräns mot texten

Samma sak gäller det faktum att Tom börjat föra en konstant och ensidig dialog med ”en okritisk fjortonårings uppfattning av Gud”. Läsaren blir upplyst om att den där dialogen är som ett virus och att Toms manifestation av Gud formas av ”hans dåliga samvete och trasiga liv”, men får inte höra något, inte uppleva något. Vi får helt enkelt lita på berättaren, som låter lite för säker på sin sak.

Allt detta kan alldeles uppenbart läsas som ett hantverksmässigt misslyckande hos en debutant, men det uppstår samtidigt en rätt spännande litterär effekt av denna märkliga icke-gestaltning. Det är som att Sand – medvetet eller inte – skapar en osynlig gräns mot texten, där läsaren står utanför och tittar in. Kanske är det trots allt så man skriver en bok om djup alienation inför livet och världen.

Läs fler texter av Kristina Lindquist och fler recensioner av aktuella böcker i DN Kultur.

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt