Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-06-21 00:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/bokrecension-de-foro-till-rom-rika-essaer-om-nordiska-romresenarer/

BÖCKER | RECENSION

Bokrecension: De foro till Rom – rika essäer om nordiska Romresenärer

Bild 1 av 2 En av Roms stora sevärdheter sedan mer än två tusen år: Colosseum, här på en litografi från 1870-talet.
Foto: Alamy
Bild 2 av 2

Att resa till Rom är och var ett måste för nordiska konstnärssjälar. Om dessa resor handlar en ny antologi. Spännande, men det blir lite väl mycket Strindberg konstaterar Harald Bergius.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

På ett enda sätt har de långa, reselåsta månaderna varit en god tid för den som alltid längtar till Rom. Det har funnits att läsa.

Redan vid årsskiftet utkom ”Luften så klar” som samlar femton essäer under undertiteln ”Nordeuropeiska konstnärer och författare i Rom 1780-1950”. Tonvikten ligger på författare, men vi får också följa med när några målare, ett par arkitekter och en skådespelare möter den eviga staden.

Och visste man det inte innan blir man snart varse: det finns många olika Rom att besöka, förälska och spegla sig i – eller, som August Strindberg, friskt förakta. Det går att resa till kejsarnas, påvarnas, folkets, romantikernas och grand touristernas stad, men den uppdelning som löper tydligast genom ”Luften så klar” är en annan. Nämligen den mellan den verkliga staden och den imaginära, den av berättelser, bilder och fantasier skapade. De mest spännande essäerna är de som spänner tankar mellan dessa två städer, mellan förväntningarnas och verklighetens Rom. Mest minnesvärt kanske i Mattias Pirholts korta och klara text om Johann Wolfgang Goethe och bildkonsten.

”Blott en gång i sin livstid kommer man första gången till Rom” har den tyske italoromantik-nestorn skrivit, men som han och nästan alla andra resenärer upptäckt är även den första gången full av sådant som man redan är bekant med. I Goethes fall bland annat genom kopparstick i faderns tambur. Han skriver: ”Alla min ungdoms drömmar ser jag nu levande”. För en vaken västerlänning är Rom aldrig helt nytt.

Goethe in Rome. Stålgravyr av Friedrich Pecht.
Goethe in Rome. Stålgravyr av Friedrich Pecht. Foto: Falkensteinfoto/Alamy

I essän visar Mattias Pirholt hur storförfattaren, som är så ”djupt förknippad med idén om geniet och originaliteten”, bland annat genom mötet med redan hel- och halvkända målningar och skulpturer börjar se konsten som en process. En kedja där både konstnären och det enskilda konstverket är beroende av, och kanske till och med förenar, ett månghövdat sammanhang av elever, imitatörer, kritiker, samlare och kollegor.

Hennes resa har karaktären av en iscensättning. Hon är inte bara på väg till Rom för att se, utan också för att skapa en ny bild av sig

Goethe lyckas alltså använda sina förväntningar och förkunskaper till att göra staden större, mer intressant. På andra änden av skalan finner vi Strindberg, i alla fall som han framstår i den kåseriska och koleriska resenovellen ”Rom på en dag” från 1885. Jag måste, skriver han, ”se den där stan innan jag dör. Mina föräldrar anbefalla mig det, min sociala ställning fodrar det, mitt litterära samvete pockar på det. Men jag kan inte uppoffra mer än en dag. Tror ni det är tillräckligt?
– För mycket!”

Inte mindre än tre av de femton essäerna i boken handlar om Strindberg och alla tre citerar ordentligt ur ”Rom på en dag”, vilket förstås är jäkligt upplivande, men det indikerar också hur ett strängare redaktörsskap hade kunnat skapa en ännu bättre och mer tillgänglig bok – den som den snygga typograferingen och det noggranna bildurvalet redan är framme vid.
För nog hade det räckt med en text om Strindberg? Och nog hade helheten mått gott av att de två danska bidragen översatts till svenska… om man nu får göra som Romresenärer i alla tider och jämföra sin uppskruvade förväntan med verkligheten (mellan pärmarna eller kullarna).

Men med det sagt, här finns mycket att upptäcka. Carina Burman har hittat en ung, svensk adelsman, Gustaf Georgsson af Sillén, som på 1780-talet skriver och skissar i en stor resedagbok – som efterhand byter genre och blir till en tidig svensk guidebok. Det är en text som får en att längta efter att få veta mer, precis som Hélène Ohlssons om skådespelerskan (och Oscar I:s långvariga älskarinna) Emelie Högqvist. Hennes Romresa har karaktären av en iscensättning. Hon är inte bara på väg till staden för att se, utan också för att skapa en ny bild av sig: bort från den skandalomsusade kurtisanen och mot ett nytt, bildat och supersensibelt, kvinnoideal.

Sammantaget ger ”Luften så klar” en komplex, men aldrig rörig bild av hur nordliga konstnärer tog sig an, och togs i anspråk av, Rom. Så medan vi väntar på att tågen ska börja rulla igen kan vi som alltid längtar dit försiktigt säga till varandra: ”Ja, vi hade i alla fall tur med böckerna”.

Läs fler texter av Harald Bergius. Och fler av DN:s bokrecensioner.

Ämnen i artikeln

Böcker
Resa Rom

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt