Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-09-29 18:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/brett-morgen-jag-ville-skapa-en-upplevelse-av-david-bowie/

FILM

Brett Morgen: ”Jag ville skapa en upplevelse av David Bowie”

David Bowie höll på att kosta Brett Morgen livet. Under arbetet med ”Moonage daydream” drabbades han av covid och ett galopperande stresspåslag som ledde till hjärtinfarkt. Ändå var det värt all möda:

– David Bowie är en av de viktigaste artisterna under min livstid, säger regissören till DN.

För 15 år sedan uppvaktade Brett Morgen den brittiska popkameleonten med en idé om att göra en ”väldigt annorlunda typ av film” som lekte med tanken på hur Bowies liv hade gestaltat sig om han aldrig hade gått vidare från sin Ziggy Stardust-figur. David Bowie gillade regissörens pitch, men projektet rann ut i sanden.

När Bowie avled i sviterna av levercancer 2016 började Brett Morgen i stället att tänka på idén om att göra en dokumentär om sångaren. Under årets Cannesfestival var det till slut världspremiär för ”Moonage daydream” – ett drygt två timmar långt kalejdoskopiskt bildbombardemang där Bowies egen röst leder oss genom hans karriär – från den allra första singeln ”Liza Jane” i bandet Davie Jones & The King Bees 1964 till hans magnifika avsked med albumet ”Blackstar” 2016.

”Moonage daydream” bygger på en enorm mängd material från Bowies kvarlåtenskap. Morgen fick tillåtelse av Bowies familj att utan förbehåll botanisera bland en gigantisk skatt av filmer, föremål, foton, böcker med mera. Bara att sortera i researchmaterialet tog månader.

Hans insjuknande och allvarliga hjärtinfarkt kom att fördröja arbetet än mer.

Vad fick dig att ägna fem år åt att uttolka David Bowies gärning?

– David Bowie är helt enkelt en av de viktigaste artisterna under min livstid. Beslutet var enkelt: Jag gör filmer för att jag älskar film. Vad jag ytterst ville göra den här gången var att skapa en ny filmgenre, säger Brett Morgen på en brusig telefonlinje till USA.

– Under hela min karriär har jag varit intresserad av att göra filmer som inte handlar så mycket om personerna, jag har istället velat teckna deras persona. När det gäller Bowie så har jag mer än någon annan artist närmat mig honom i ambitionen att skapa en upplevelse. Och för att kunna skapa en sådan var det avgörande att filmen inte skulle handla om information eller om folk som berättade om sina möten och erfarenheter av Bowie.

Morgen var istället starkt upptagen av David Bowies ”resa” – sex decennier av olika konstnärliga uttryck och rörliga tankar.

– Jag ville visa allt det där som genom ett prisma. Till formen påminner ”Moonage daydream” ofta om en cool gigantiskt lång rockvideo från förr. Filmflödet pumpar fram Bowies hulkande rödgråtna sjuttiotalsbeundrare, Ziggy Stardust i sin morotsfrisyr, teaterkaraktären The Thin White Duke jämte Bowies beniga kokainår, den grå svärtan under åren i Berlin med mera – och därpå helomvändningen med ”Let’s dance”. Hans femtonde album i ordningen. Mer väntade.

David Bowie under ”Let's dance”-turnén 1983.
Foto: Trinity Mirror / Mirrorpix / Alamy Stock Photo

Morgen liknar ”Moonage daydream” vid ett slags Rorschachtest som kan uttolkas på triljoner olika sätt.

– Filmen är ju också i hög grad formad av Bowies gärning. Jag ville inte förklara något utan i stället skapa en duk som betraktaren själv skulle kunna projicera sina upplevelser och tankar om David Bowie på. Det finns ingen enskild förklaring eller definition av vad alla de olika sekvenserna och bilderna i filmen föreställer – eller vad filmen handlar om. Jag har medvetet försökt att skapa något med en större effekt än så, säger han och fortsätter:

– Vad tittaren lämnas med efter att ha sett filmen är mysteriet Bowie. Och det var ju själva essensen i Davids synsätt: han förklarade inte vad han skapade utan förblev undflyende gentemot oss andra – och är ju fortfarande det.

Att få gå igenom Bowies textarkiv som Morgen fick tillgång till beskriver han som särskilt fascinerande.

– I arkivet återkommer han bland annat gång på gång till vissa namn. Det var nästan som att han hade ett pågående samtal med både sig själv och sin publik kring dessa, säger han.

– Jag läste bland annat texten på en av Davids första låtar, ”Silly boy blue” från 1967, som på en nivå handlar om reinkarnation och kärlekens krafter. På sitt allra sista album ”Blackstar” (2016) använder Bowie exakt samma ord och samma mellanparti. Den handlar dessutom också delvis om reinkarnation.

Brett Morgen ringde Tony Visconti (Bowies långvariga producent bakom bland annat ”Blackstar”) och berättade om den oväntade ”Silly boy blue”-låten, men han hade inte upptäckt sambandet.

– Jag insåg i det ögonblicket att den låten inte handlade om någon som ville nå nirvana, utan om en person som ville göra det bästa av varje dag.

Bowie var i synnerhet under sina första decennier besatt av förvandling. Uppbrott, genrebyten och nya stilgrepp. Vem tror du var den oförställda David Bowie, pojken från Stansfield Road i södra London?

– Jag har så klart funderat kring den frågan, men jag kan som alla andra bara utgå från den musik, böcker, filmer och andra medier som David Bowie lämnade efter sig, poängterar Morgen.

Han berättar att han just talade med några vänner om Bowies stora värv.

– Alla människor bär ju med sig olika slags törnen. Men i ljuset av alla hundratals Bowie-intervjuer som jag tittat igenom så såg jag inte en enda gång att han såg ned på någon. För mig framstår han som en remarkabel person som levde ett remarkabelt liv. Jag visste att han var en intelligent person, men jag hade ingen aning om hur klok, och … zen han var. Att få se hans generositet lämnande mig faktiskt mållös.

David Bowie i ”Moonage daydream”.
Foto: UIP

Vad tänker du om det potentiellt autentiska i popmusiken?

– Jag hamnade en gång ihop med en känd musiker som beskrev hur de enda två artisterna som han var intresserad av att möta privat var Bruce Springsteen och just David Bowie för att han betraktade båda dem som icke-autentiska. Han menade att ”Springsteen inte var arbetarklass, som sin far, och att Bowie rakt igenom var artificiell”.

Vad svarade du?

– Att han hade fullkomligt fel. Jag tycker tvärtom att Bowie lyckades uppnå en högre sanning genom sitt förhållande till konsten. Det han gjorde menar jag var upplysande, känslomässigt, avslöjande och plastigt om man så vill. Jag tror att Bowie var så autentisk som det går att vara i musikbranschen.

Men beslutet att ta sig an ett så mångskiftande och otyglat filmprojektet var ändå ganska läskigt medger Brett Morgen.

– Det var skrämmande för det riskerade ju att förvandla mig till en ... fjant. Men jag lärde mig en hel del om honom - och mig själv också - under arbetet.

”Moonage daydream” har svensk biopremiär den 16 september.

Brett Morgen: ”Kurt Cobain jagade sin barndoms förlorade värld”

Ämnen i artikeln

Film
David Bowie

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt