Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-03-04 23:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/brown-island-sara-kristoffersson-avfardar-en-komplex-dialog-som-fors-pa-konstfack/

Konst

Brown Island: Sara Kristoffersson avfärdar en komplex dialog som förs på Konstfack

Konstfack.
Konstfack. Foto: Hironori Tsukue

Vi påstår naturligtvis inte att färgen vit är rasistisk i sig. Men homogeniteten på skandinaviska konsthögskolor, och inte minst Konstfack, är ett demokratiskt problem, skriver student- och konstnärskollektivet Brown Island i sin replik till Sara Kristoffersson.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Brown Island formades hösten 2016 av studenter från olika program på Konstfack. Genom åren har vi som konstnärskollektiv kurerat utställningar, arrangerat offentliga samtal, publicerat en handbok för rasifierade på konsthögskolor och den djupgående texten ”Floating in the White sea – A foray into the contemporary art institution” som problematiserar Konstfacks utställningshall Vita havet.

Arbetet belyser hur strukturell rasism tar sig uttryck, vilka perspektiv som får företräde och vilka som osynliggörs. Som en följd har en arbetsgrupp bildats på lärosätet som kommit med förslag på förändringar.

Medan Brown Island har förhållit sig till de strukturer och arbetsgångar som krävs för att ta sakfrågor vidare inom Konstfack som organisation, plockas nu fragment ut ur sin kontext tillsammans med felaktiga uppgifter. I en debattartikel i DN gör Sara Kristoffersson en rad missvisande påståenden som underminerar mångas arbete och bidrar till en bekymmersam polarisering.

Homogeniteten på skandinaviska konsthögskolor, och inte minst Konstfack, är ett demokratiskt problem. Bristen på representation och kulturell mångfald avgör vilken sorts konst, värdesystem och uttryck som skapas på högskolorna. Detta upprätthåller och reproducerar ett smalt konst- och designfält som i sin tur bidrar till att forma samhället.

Vi har använt utställnings- och samlingslokalen Vita havet, både platsen och dess namn, som metafor för att synliggöra blinda fläckar samt osynliga förtryckande och ojämlikhetsskapande strukturer som hemsöker institutioner där vithet är dominerande. Denna historia färgar även Konstfacks förflutna, foton funna i arkiven på skolan vittnar om hur studenter och lärare iklär sig blackface och rasistiskt språkbruk. Vi har haft ett behov av att gemensamt bearbeta delade erfarenheter av rasism på skolan och formulera förslag på förbättrande strategier.

Det är viktigt att erkänna problematiska aspekter av historien

Namnändring har aldrig föreslagits som enda åtgärd utan som utgångspunkt för samtal om strukturell rasism. Vi påstår naturligtvis inte heller att färgen vit är rasistisk i sig – detta påstående som Kristoffersson gör banaliserar och förlöjligar tidigare och pågående arbete. Vi har snarare kollat på Vita havet utifrån ett socialt och kulturhistoriskt perspektiv.

Inom samtidskonsten har det länge bedrivits en aktiv kritik av den vita kuben som utställningsformat. Rummen vi rör oss i, platser vi bebor – vi skapar dem och de formar oss. Det är viktigt att prata om att Vita havet, som exemplifierar den vita kuben, inte är en neutral plats. Det är snarare en ideologiskt ritualiserad plats med rötter i den västerländska modernismen – en tradition som har förespråkat idéer om vithet, renhet och rasbiologi.

Att välja att inte nämna något om vita kuben, modernismen och dess grepp om den västerländska konstvärlden, särskilt utifrån Kristofferssons position som professor i designhistoria, är överraskande.

Det är viktigt att erkänna problematiska aspekter av historien och förstå hur grunderna vi står på skiljer sig från varandra beroende på våra olika kroppar och hur de är sammanflätade. Det är värt att ställa sig frågan varför en skulle vilja klamra sig fast vid ett namn som har sitt ursprung i sällskapsrummet Vita havet på Kungliga slottet, samtidigt som det pågår ett arbete med att försöka göra konstskolor mer demokratiska och tillgängliga. Kristoffersson avfärdar en komplex process och dialog som förs på Konstfack, samtidigt som hon raljerar över de perspektiv som studenter erbjuder.

Läs mer:

Sara Kristoffersson: Nej, Vita havet på Konstfack har inget med rasism att göra

Ämnen i artikeln

Konst
Rasism

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt