Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-03-02 12:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/carole-king-knockade-en-hel-varld-med-sitt-album-tapestry/

Musik

Carole King knockade en hel värld med sitt album ”Tapestry”

Carole King på scen i början av 70-talet.
Carole King på scen i början av 70-talet. Foto: REX

Skivan ”Tapestry” gjorde Carole King till en av det förra seklets största artister. Nu fyller den 50 år. DN berättar historien om det klassiska albumet och Kings väg från låtskrivandet av storskaliga pophits till sjuttiotalets mer jordnära sånger.

I januari 1971 slår Carole King sig ned vid pianot i A&M Studios i Los Angeles för att spela in sitt andra album ”Tapestry”. Alla hennes dagar har tagit henne hit, så också alla hennes hitlåtar.

Som soloartist är hon fortfarande relativt okänd. Men som låtskrivare är hon respekterad för sina storvulna popkompositioner, ofta influerade av soul, jazz, gospel och blues. Tillsammans med ex-maken, textförfattaren Gerry Goffin har hon skrivit några av 1960-talets mest tongivande låtar, däribland The Shirelles ”Will you love me tomorrow”, Little Evas ”The Loco-motion”, The Drifters ”Up on the roof” och Aretha Franklins ”(You make me feel like) A natural woman”.

Bland Carole Kings beundrare finns Paul McCartney och John Lennon, likaså den vid tiden särskilt rock å rullande trubaduren James Taylor, som i slutet av sextiotalet övertalar Carole King att följa med honom på turné. Någonting som hon också gör, trots att hon lider av grav scenskräck.

Carole Kings legendariska album ”Tapestry”.
Carole Kings legendariska album ”Tapestry”. Foto: Rajko Simunovic / Alamy Stock Photo

Under de två januariveckor som ”Tapestry” spelas in finns James Taylor på plats i musikstudion, liksom resten av det ambulerande musikerkollektivet som blivit Kings andra familj efter skilsmässan från Goffin och flytten med de två döttrarna från New York till det mer bohemiska Laurel Canyon i Los Angeles. I slutskedet av inspelningen kommer även Joni Mitchell in och körar.

Flytten lägger grunden till Kings solokarriär. Sensommaren 1970 börjar hon, som tidigare förlitat sig på Goffins penna, skriva både text och musik själv. Samtidigt söker hon direktheten som fanns i de demoversioner hon sjöng in när paret skrev låtar åt andra artister under åren i Brill Building, ett låtskrivarkomplex i New York där kompositörer trängdes i små, kubliknande rum. Ofta i par, jagandes den nästa hitlåten.

– Det som är intressant med Carole King är att hon, innan hon blev auteur, skrev storskalig, kommersiell popmusik som inspirerade så väl The Beach Boys som The Beatles. Medan exempelvis Joni Mitchell hängde på små folkklubbar i Kanada, formade King sextiotalets popmusik lite från sidan. Att hon sedan gjorde den här resan där hon bröt sig loss från jukebox-eran och blev singer-songwriter gör henne unik i det alternativa sammanhanget, säger Peter Morén, artist och medlem i trion Peter Bjorn and John.

Det är när Carole King börjar formulera sig på sitt eget sätt, i stället för att förlita sig på en låtskrivarpartner, som framgångarna som soloartist kommer. ”Tapestry” blir inte bara en av sjuttiotalets bäst säljande skivor. Den blir också det första albumet, skrivet och framfört av en kvinna, som säljer 24 miljoner exemplar och ligger hela sex år på Billboard-listan.

– En anledning till att ”Tapestry” blev så populär är att skivan är personlig och samtidigt universell. Jag har svårt att tro att någon skulle kunna tycka illa om Carole King. Det vilar någonting snällt, nästan kamratligt, över hennes tilltal. Samtidigt är pianospelet väldigt sofistikerat, det finns ett sådant skönt gung i det, säger Marita Rhedin, musikforskare vid Göteborgs universitet.

– På skivan är Kings tilltal närmast konversatoriskt. Hon talar direkt till lyssnaren med rader som ”you're beautiful” och ”you've got a friend”. Texterna kretsar ofta kring att man duger som man är, att man inte behöver ändra på sig, och det är ett budskap som man inte träffar på så ofta inom populärmusiken. Hos Carole King levereras det helt utan hållhake, fortsätter Rhedin.

Carole King tillsammans med trubaduren James Taylor 1971.
Carole King tillsammans med trubaduren James Taylor 1971. Foto: Keystone Pictures USA

Jämte bland andra Joni Mitchell, Carly Simon, Laura Nyro, Melanie och Kate & Anna McGarrigle blev King en del av en ny musikvåg. Singer-songwritern tog det lågmälda, personliga in i de bredare rock- och poplagren i slutet av 60-talet.

Jordnära var ett av ledorden i det gröna årtiondet som följde.

– Efter Bob Dylan och Beatles var det som att artisterna ville blotta själen, bli mer personliga. I Laurel Canyon växte en scen fram, med bland andra Neil Young och Joni Mitchell, och ”Tapestry” kom helt rätt i tiden. Folk var inte lika intresserade av popsnickarnas skräddarsydda hits längre, säger Peter Morén, som vidare konstaterar att det finns ett slags musikaliskt dna i Kings låtar.

– Hon har ett tonspråk som är unikt för just henne och som hörs både i sextiotals-hitsen och på hennes egna sjuttiotalsskivor.

På omslaget till ”Tapestry” signalerar Carole King att hon kan vara vem som helst där hon sitter barfota med sin katt intill sina hemmasydda gardiner. Medan hon i låtarna gifter ihop det som på sätt och vis varit klangbotten i hennes egen vardag som stretande tvåbarnsmamma och strävsam kompositör; det lilla livet, jämte de stora drömmarna.

Eller som poeten Toni Stern, som skrev ett par texter med Carole till ”Tapestry”, konstaterar i Sheila Wellers bok ”Girls like us” – Carole King, Joni Mitchell, Carly Simon – and the journey of a generation”; ”Hon hade den ena handen på pianot, med den andra hjälpte hon en av döttrarna att klä av sig”.

På skivan kläs sånger om hemlängtan, frihetstörst, familj, vänskap och lojalitet i Kings omisskännligt varma melodier.

En ung Carole King.
En ung Carole King. Foto: Jon Blau

Soundet är både tidstypiskt och tidlöst, säger artisten Lisa Ekdahl, som vidare medger att hon lyssnat så mycket på skivan att hon misstänker att den är det sista som kommer att spelas upp i hennes huvud innan hon lämnar jordelivet.

– Jag kan när som helst frammana ljudet av den. Den låter sjuttiotal, men samtidigt klassisk, som om skivan alltid funnits där. Carole King har inspirerat mig mycket i mitt eget låtskrivande. Hon vågade vara enkel i sina texter och använder sig av bilder, i stället för att gå in i direkta skeenden, som i ”You've got a friend” med den helt magiska raden ”winter, spring, summer or fall / all you have to do is call”.

– Att James Taylors största hit är just en cover på den låten säger också en hel del om kraften i hennes låtskriveri, fortsätter Lisa Ekdahl.

Även Merit Hemmingson, organisten som släppte sin kultförklarade skiva ”Huvva! Svensk folkmusik på beat” samma år som ”Tapestry”, håller skivan högt.

– Det svänger verkligen om hennes pianospel. Som harmoninörd älskar jag melodierna. Sen gillar jag att hon inte drar iväg i en massa solon. Hon spelar bara härligt till sin sång, samtidigt som hon låter helt självklar. När man lyssnar på skivan i dag förstår man varför den fick ett sådant enormt genomslag.

Läs fler texter av Alexandra Sundqvist och mer om musik

Ämnen i artikeln

Musik

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt