Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-17 06:40

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/cat-power-ar-karleksfullt-respektlos-mot-originalen/

MUSIK | RECENSION

Cat Power är kärleksfullt respektlös mot originalen

Tredje gången gillt. Cat Powers nya coverskiva är påfallande personlig.
Tredje gången gillt. Cat Powers nya coverskiva är påfallande personlig. Foto: Mario Sorrenti

Cat Power är kärleksfullt respektlös mot originalen på ”Covers”. Hon får varje sång att låta som att den handlar om hennes eget liv, tycker Nicholas Ringskog Ferrada-Noli.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

För många artister som skriver låtar och spelar traditionella instrument symboliserar coverspelande ett slags barndom, en fas man tar sig igenom för att utvecklas till att bli musiker. Huruvida man därefter väljer att spela covers då och då på konserter, eller kanske till och med tolka dem på skiva, beror lite på vilken relation artisten har till det förflutna.

Chan ”Cat Power” Marshall är annorlunda. Hon blev inte artist genom att spela andras låtar, hon blev det genom att mumla självutlämnande texter, misshandla en elgitarr som hon inte riktigt begrep sig på och inte se någon i ögonen. Som tur var hon på rätt plats i rätt tid – New Yorks alternativscen under det tidiga 90-talet – och hon var cool nog att vinna Sonic Youths gillande. Det blev startskottet på en karriär som fortfarande utvecklas och glänser.

När Chan var liten älskade hon att sjunga. Hennes mörka och kaotiska ungdomstid gjorde att det dröjde länge innan hon hittade tillbaka till ett varmare förhållande till musik. Hennes resa från trauman, ångest, missbruk och sammanbrott mot hopp, styrka, lugn och kontroll är en kamp som alltjämt pågår. Det är en av förklaringarna till att hon fortfarande lyckas ladda varje ny skiva med en skarp närvaro.

Att Cat Power ständigt förändras gör att det inte finns något trött och fantasilöst över hennes beslut att för tredje gången släppa en skiva med enbart covers. Första gången hon gjorde det, med ”The covers record” (2000), använde hon sina begränsningar som musiker till att skapa radikalt egensinniga versioner av gamla rockklassiker.

Hon hade ett helt annat självförtroende när hon på inspelningarna som ledde till ”Jukebox” (2008) tog sig an soul, country, New Orleans-hiphop och standards, backad av ett kompband som hon var trygg med.

Nya ”Covers” är på ytan en mer traditionell coverskiva, med ett fint bandsound som är en naturlig förlängning av förra skivan, den mer avskalade ”Wanderer”. Men materialet är mer eklektiskt än någonsin: Frank Ocean, Lana Del Rey, den ganska bortglömda countrysångerskan Kitty Wells, The Pogues, Ryan Goslings band Dead Man’s Bones och många fler. Cat Power är kärleksfullt respektlös mot originalen. Och får varje sång att låta som att den handlar om hennes eget liv.

Bästa spår: ”A pair of brown eyes”, ”Here comes a regular”

Läs mer om musik och andra texter av Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

Ämnen i artikeln

Musik

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt