Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-12-02 16:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/courtney-barnetts-indierock-ar-varm-och-klangrik/

MUSIK | RECENSION

Courtney Barnetts indierock är varm och klangrik

Courtney Barnett.
Courtney Barnett. Foto: Mia Mala McDonald

Med kris kommer nya insikter – och klanger. På sin tredje soloskiva ”Things take time, take time” kontemplerar australiska Courtney Barnett över vad som gör livet värt att leva. Samtidigt stakar hon ut en delvis ny musikalisk riktning.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Med sin ordrika popprosa, sin släpiga sång och sina elgitarrdrivna rockkompositioner mutade australiska Courtney Barnett in ett alldeles eget hörn åt sig själv redan med singeln ”Avant gardener” från 2013.

Låten handlar om någonting inom poplyriken så ovanligt som att rensa ogräs och få en så allvarlig allergisk reaktion att det krävs både akut sjukvård och en adrenalinspruta. Texten i sig är omfångsrik som en kortare novell, medan sångsättet mest minner om en släpig spoken word över en kantig indierock i nittiotalsskrud.

Men trots att ”Avant gardener” bygger på Barnetts egen upplevelse av en uppslitande situation så är den påfallande rolig, pepprad med en typ av svart humor som ofta återfinns i hennes dråpliga vardagsberättelser.

Lovorden har haglat över 34-åringens två tidigare soloalbum. Men med framgång kommer ju karusellen, och med den oundvikligen behovet av att stanna upp och på nytt hitta sin plats i världen.

Tredje albumet ”Things take time, take time” är sprunget ur en känslomässig lågpunkt; utbrändhet, depression, separation. Allt med pandemin som fond. Ändå, eller kanske precis därför, är ”Things take time, take time” Courtney Barnett mest lättsamma hittills.

På nya skivan får elgitarren fortfarande leda, men utan uppbackning av de rockigaste, mest gnisslande attributen. Ljudbilden är istället varm och klangrik. Med bitvis små medel skapar hon ett rockalbum präglat av saknad, acceptans och sökandet efter ögonblicken som gör livet värt att leva. Höjdpunkterna är många, som i den hoppfulla ”Sunfair sundown”. Eller i den eftertänksamma epilogen ”Oh the night”.

Bästa spår: ”Sunfair sundown”

Läs mer om musik och fler texter av Alexandra Sundqvist

Ämnen i artikeln

Musik
Dagens skiva

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt