Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-19 04:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/dans-och-mode-som-vapen-mot-islamismen-i-papicha/

Filmrecensioner

Dans och mode som vapen mot islamismen i ”Papicha”

Shirine Boutella, Lyna Khoudri och Amira Hilda Douaouda i filmen ”Papicha”.
Shirine Boutella, Lyna Khoudri och Amira Hilda Douaouda i filmen ”Papicha”. Foto: Bezzaoucha Faycal

Modeintresserade Papicha vill dansa, designa och leva fritt. Men islamistisk terror sätter käppar i hjulet. Algeriets Oscarsbidrag som utspelar sig under det blodiga 90-talet – signifikativt nog stoppad i hemmalandet – knyter ihop algerisk kvinnokamp förr och nu.

Algerisk film, i den mån utomstående alls har någon relation till den, förknippas med frigörelsen från Frankrike: ”Slaget om Alger” (1966), ”De glödande åren” (1975) och ”Outside the law” (2010). Politiskt skarpladdade berättelser om historiska orättvisor med ett gott slut. Det har varit betydligt mindre filmisk uppmärksamhet kring vad som hände efter självständigheten.

I fjol premiärvisades dock två filmer på Cannes filmfestival, bägge franska samproduktioner, som i stället riktar backspegeln mot blodigheterna på 1990-talet. Medan ”Abou Leila” handlar om jakten på en terrorist i öknen, skildrar ”Papicha” hotet mot kvinnliga studenter i huvudstaden.

Filmen utspelar sig när den islamistiska terrorn kulminerar i landet, och visar hur inbördeskriget flyttade in frontlinjen i vardagslivet. Genom plötsliga massakrer och fientliga kommentarer osäkras varje steg av tillkämpad normalitet. Nedjma, eller Papicha som hon också kallas, drömmer om att bli designer men på universitetsmurarna affischeras det om slöjkrav. På natten dansar hon till Ini Kamozes ”Here comes the hotstepper”, på dagen konfronteras hon med fundamentalister som tränger sig in i föreläsningssalen och anklagar den fransktalande professorn för imperialism.

Att ”Papicha”-premiären stoppades i Algeriet, trots att den utsetts till landets Oscarsbidrag, är ett tecken på att friheten knappast är vunnen på alla fronter.

Jo, Mounia Meddours debutfilm är en antiislamistisk pamflett med känsla för klaustrofobi. Visst kan ”Papicha” beskrivas som bredpenslad, men det speglar samtidigt huvudpersonens desperation och kompromisslöshet. Nedjma tänker inte nedlåta sig själv till att bara vara lagom frispråkig, även om flörtintresset Mehdi menar att hon är för oresonlig för sitt eget bästa.

Att männen i filmen aldrig blir mer än schabloner är en följd av att Meddour solidariserar sig med Nedjmas perspektiv – och hennes första impuls är inte att nyansera bilden av sina förtryckare. Lyna Khoudri gör en kraftfull rollprestation präglad av Nedjmas ungdomliga målmedvetenhet och rättmätiga vrede.

Däremot blir ”Papicha” dramaturgisk tungrodd, när filmen ständigt ska lägga sten på börda, och den sista akten stapplar sig fram. Idén med modevisningen är dock välfunnen i teorin: Nedjma bestämmer sig för att trotsa hoten och ordnar en catwalk på skolan med sina vänner. Hon skapar nya kreationer av tyget som används till den lokala varianten av slöja – ljusa plagg som hennes mamma berättar kunde användas för att dölja en kalashnikov under befrielsekriget. Så vävs den algeriska kvinnokampen samman över generationerna.

”Slaget om Alger” var förbjuden i Frankrike under många år, eftersom innehållet var för upprörande för den forna kolonialmakten. Att ”Papicha”-premiären stoppades i Algeriet, trots att den utsetts till landets Oscarsbidrag, är ett tecken på att friheten knappast är vunnen på alla fronter.

Se mer. Tre andra filmer från Nordafrika: ”Traitors” (2013) ”Mimosas” (2016), ”Skönheten och odjuren” (2017).

Läs fler filmrecensioner i DN

Ämnen i artikeln

Film
Islam
Algeriet

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt