Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-02-26 11:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/darfor-borde-framtidens-manniskor-lyssna-till-de-gamla-mystikerna/

Kultur

Därför borde framtidens människor lyssna till de gamla mystikerna

En skugga av ett kors faller över Trädgårdsgatan i Gamla stan.
En skugga av ett kors faller över Trädgårdsgatan i Gamla stan. Foto: Lotta Svensson

I en ny bok belyser prästen Magnus Olsson den religiösa mystikens roll i idéhistorien. Det handlar om röster som har försökt fånga erfarenheter av det som inte låter sig fångas i ord. KG Hammar och Lotta Fång finner ett av mystikens dolda centrum i Gamla stan i Stockholm.

Det finns en mystiker i Gamla stan i Stockholm. Det har funnits många just där, men för att finna dem krävs en mystiker av i dag, som kan berätta om dem för oss andra. Vi behöver inte vara mystiker för att förstå vad han berättar. Men vi behöver nog vara pilgrimer, människor på väg, som söker och som är öppna för att det egna livet och vårt liv tillsammans på den här planeten alltid innehåller mer. Och detta mer kan stavas G-U-D. Vi är aldrig framme.

Turister som söker sig till Stockholm missar inte Gamla stan. Där möter byggnader, torg och gränder, affärer och matställen, och det finns många guideböcker att söka vägledning i för den som vill mer än ett flyktigt besök bara för att ha varit där. För den som vill mer, vill söka djupdimensionen i sitt liv, den som mystiken handlar om, har nu en annorlunda guidebok sett dagens ljus: ”Underströmmar i Gamla stan. Essäer kring kyrkohistoria och mystik” (Stockholms Domkyrkoförsamling 2020). Och den är också, förunderligt nog, knuten till Gamla stan.

Författare är Stockholmsprästen Magnus Olsson. Han är mystikern som lyhört vandrar gränderna upp och ner. Han betraktar husens fasader och undrar vad som döljs i rummen innanför fasaderna. Han identifierar underströmmar, sammanhang, röster från det förflutna som blir till inre röster att samtala med. Hans metod är ofta att i antikvariat och boklådor, på loppmarknader och vindsröjningar fastna för gamla böcker och manuskript som de flesta av oss bara lägger åt sidan. Det handlar om mystika röster, som försökt fånga erfarenheter av det som inte låter sig fångas i ord, än mindre kontrolleras.

Men i Gamla stan har det funnits grupper – kretsar – som mötts i det fördolda för att samtala om det som är bortom språket. De gör det inte för att söka färdiga svar utan för att i mötet med andra likasinnade upptäcka att frågorna består men djupnar och kan bli till livspräglande underströmmar i deras egna liv.

Mest kända av dessa mystiska kretsar är Flodbergkretsen och Bergmankretsen. Carl Flodberg var runt sekelskiftet 1900 lykttändare i Gamla stan och bodde på Själagårdsgatan. Kretsen samlades på Köpmangatan. Carl Henrik Bergman var prästen som vägrade befordran men samlade präster och lekfolk kring sig fram till sin död 1909. I båda kretsarna lästes mystikers texter från hela Europa från medeltiden och framåt.

Men i Gamla stan har det funnits grupper – kretsar – som mötts i det fördolda för att samtala om det som är bortom språket

Jakob Böhme (1575–1624) var en röst man gärna umgicks med inom Flodbergkretsen. Han var skomakare från Görlitz i nuvarande Tyskland. I sin av mystiken präglade världsbild samlade han erfarenheter från de medeltida mystikerna som Mäster Eckhart på 1300-talet, Thomas a Kempis på 1400-talet och Johannes av Korset på 1500-talet. För Böhme var Gud hela tillvarons hjärta och han smälte samman Bibeln, den judiska kabbalan och muslimsk sufism. Han blev en utmaning för både den katolska och den lutherska kyrkan och trakasserades svårt.

Den radikale mystikern Anders Collin (1754–1830) i Stockholm inspirerades av Jakob Böhme, och till svenska översattes han av Eric Hermelin (1860–1944) på S:t Lars sjukhus i Lund, där denne satt inspärrad. Hermelin betraktade Böhme som trossyskon med de sufiska mystiker han främst umgicks med i sitt omfattande översättningsarbete. Norstedts förlag tryckte flera av Böhmes skrifter under åren kring 1920. Böhmes tankar spreds främst genom en annan skomakare, Hjalmar Ekström (1885–1962) från Helsingborg, vars själavårdsbrev skapade underströmmar över hela landet.

Madame Guyon (1648–1717), tillsammans med hennes försvarare och lärjunge biskopen Francois Fénelon (1651–1715), återkommer ständigt i de båda kretsarnas samtal i Gamla stan. Hennes skrifter, ”Andliga strömmar” och ”Bönen” förekom i avskrifter och gick från hand till hand. Hon var en representant för den kvietistiska rörelsen under senare delen av 1600-talet. Rörelsen var djupt kyrkokritisk och underkände prästerskap och andra kyrkliga ordningar, och den blev därför både förföljd och förbjuden. Madame Guyon fick sitta åtta år på Bastiljen efter beslut av Ludvig XIV, ”solkungen”. Kvietismen förordade jagets utplåning för att möjliggöra ett ”osynligt liv tillsammans med Kristus i Gud” (Kol. 3:3).

Gerhard Tersteegen (1697–1769) är ett tredje namn som frekvent återkommer både inom Flodbergkretsen och inom Bergmankretsen. Hans ”De heligas lif” översattes av Carl Henrik Bergman. Tersteegen representerar den tyska pietismen, en andlig rörelse inom den lutherska kyrkotraditionen som reagerade mot steril renlärighet. Det personliga andliga inre livet betonades, liksom behovet av pånyttfödelse. Den pietistiska rörelsen samlade lekfolk för andlig fördjupning utan prästers medverkan, något som i Sverige ledde till konventikelplakatet. Detta var i bruk 1726–1858 och förbjöd sammankomster utan präst.

Den mystika erfarenheten är att inget språk kan fånga denna närvaro. Poesi och lågmälda samtal är det enda som kan vägleda en sökande människa

Tersteegen är i dag mest känd som psalmförfattare. Maria Arosenius (1869–1959), konsthantverkare från Gamla stan, har översatt psalm 79 ”Gud är mitt ibland oss” som talar om tystnaden inför erfarenheten av Guds närvaro. Den mystika erfarenheten är att inget språk kan fånga denna närvaro. Poesi och lågmälda samtal är det enda som kan vägleda en sökande människa. I kretsarna hade sådana samtal en hemvist.

En svensk pietist och mystiker som man gärna läste i kretsarna var Erik Tolstadius (1693–1759). Han var en förgrundsgestalt i den tidiga pietismen och hamnade i konflikter med myndigheterna, då han predikade mot ”ogudaktiga präster”, som inte levde som de lärde. I Holmkyrkan på Blasieholmen predikade han för stora folkskaror samtidigt som han var djupt engagerad i socialt arbete bland Stockholms fattiga. Hans predikningar spreds genom avskrifter och fördes vidare till nya generationer av väckelsens folk.

Många personer passerar genom Gamla stan och har sin hemhörighet i någon av de två kretsarna. En är ”vandrarprästen” David Petander (1875–1914) som lämnade sin prästtjänst i Härnösands stift och gav sig som en svensk Franciscus ut på predikovandringar. Han gav bort allt han ägde och förkunnade Guds rike i den radikalpacifistiska andan från Leo Tolstoj. Tolstoys mest berömda lärjungar blev senare Mahatma Gandhi och Martin Luther King. När kriget bröt ut hösten 1914 och Petander fick en inkallelseorder, totalvägrade han och ställdes inför krigsrätt men avled samma år. En som vandrade tillsammans med David Petander under ett år var Hjalmar Ekström, den kanske mest kände av medlemmarna i Flodbergkretsen.

”Gud – och intet mer” är titeln på en bok med minnesteckningar och brev från Flodbergkretsen. Titeln återger mystikens grundförståelse och erfarenhet så länge ”intet” inte innebär begränsningar utan inkluderar allt. Boken är skriven av en som var med, Ulrika Ljungman (1906–2002), barnbarn till kyrkoherden i S:ta Clara kyrka och med personliga relationer till Flodbergskretsen. Hon blev katolik och var nära vän till både karmelitmunken Wilfrid Stinissen och skomakaren Hjalmar Ekström.

Den senare blev också utgångspunkten för mystikforskaren Antoon Geels (avliden i oktober 2020) och hans sökande efter mystiska underströmmar i världens alla religioner och visdomstraditioner. Antoon Geels skrev sin doktorsavhandling om Hjalmar Ekström och gav senare ut en populärvetenskaplig version av denna under titeln ”Det fördolda livet”. Detta var i sin tur titeln på den tidskrift Hjalmar Ekström tillsammans med stockholmsmystikern Henrik Schager (1870–1934) gav ut under åren 1924–26. Där publicerades flera av Hjalmar Ekströms texter.

Så spränger de mystika underströmmarna tidens och rummets gränser. Under ytan och bortom allfarvägen finns de mitt i Gamla stan

Biskopen och författaren Martin Lönnebo skrev redan 1975 i ”Religionens fem språk” om Hjalmar Ekström och Flodbergkretsen. En som också skrivit om dessa under en talande titel är pastorn och författaren Peter Halldorf, som året efter Antoon Geels’ bok gav ut ”Hädanefter blir Vägen väglös” (1997). Både Lönnebo och Halldorf rör sig hemvant i mystikens landskap och skulle säkerligen hittat till gränderna i Gamla stan under kretsarnas tid.

Så spränger de mystika underströmmarna tidens och rummets gränser. Under ytan och bortom allfarvägen finns de mitt i Gamla stan. För den som bara betraktar fasader förblir de osynliga. Men det finns fortfarande lykttändare i Gamla stan. Genom den lyhörde Magnus Olssons varsamma guidning kan det osynliga bli synligt i de korta ögonblicken där människor verkligen möter sig själva och varandra, och därmed G-U-D. Magnus Olssons svar på den väglösa Vägen är den vägskylt han satt upp någonstans i Gamla Stans gränder: ”Här slutar allmän väg”. Endast den som gett upp kontrollbehovet, driften att beskriva, systematisera och definiera utan ser tillvaron med andra ögon lägger märke till skylten. Och det finns ett språk för väglöst land som förlitar sig på Vägmärken.

Den katolske teologen Karl Rahner (1904–1984) fick en gång frågan om han trodde att det fanns några kristna i framtiden. Han svarade: om det finns kristna i framtiden, så är de mystiker. Nu efter nästan ett halvt sekel kan vi formulera om frågan: finns det några människor i framtiden? Ett jakande svar måste nog innehålla mystikernas livshållning. Lyssna till underströmmarna i Gamla stan.

Ämnen i artikeln

Religion
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt