Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-18 20:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/deborah-hay-utforskar-kroppens-rorelsemonster-fast-baklanges/

SCEN | RECENSION

Deborah Hay utforskar kroppens rörelsemönster – fast baklänges

Cullbergbaletten i ”Horse, the solos” på Stora teatern.
Cullbergbaletten i ”Horse, the solos” på Stora teatern. Foto: Shaon Chakraborty

Världspremiären av ”Horse, the solos”, dansad av Cullbergbaletten på Stora teatern, är som ett sjumannasolo och mycket mera storslaget och sublimt än dans, skriver Josefine Wikström.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Hur ser en dans ut som inte vill se ut som en dans? Eller snarare hur ser en dans ut som vare sig innehåller synkrona steg i takt till musik, igenkänningsbara dansstilar eller rörelser och inte heller är traditionellt uppbyggt med solon, duetter och ensembledans?

Deborah Hays nya verk ”Horse, the solos” uppfört med Cullbergbaletten och med världspremiär på Stora teatern i Göteborg, är ett ovanligt lyckat exempel på detta. Svårigheten med denna tradition är att konsten lätt kan framstå som antingen ogestaltad och formlös eller som ett uttryck för en naiv anti-modernism. Men i Hays uttömmande av dansen som språk och konvention blir detta sjumannasolo till något mycket mera storslaget och sublimt än dans.

Sju rödklädda dansare – alla dräkter olika och fantastiskt skurna av Behnaz Aram – rör sig på en mörk scen där den enda dova strimman av ljus kommer från en strålkastare placerad alldeles i mitten. Såväl rummet, kostymernas färg och snitt och det ibland vispande naturligt trummande ljudet och den ibland dataröstaktiga sången skapar ett meditativt landskap. Kompositionen inger ett lika enkelt som komplext intryck och får mig att tänka på den så ofta närvarande Zenbuddistiska influensen i Hays verk.

Varje dansare dansar för sig själv och gör sitt eget solo. Men alla gör detta samtidigt, bredvid, längs med, bakom och framför varandra och nästan obemärkt gåendes av och på scenen. Det enda som accentuerar ett solo från ett annat är då varje dansare – i tur och ordning – under korta stunder hamnar under lampan.

Annars är detta en dans i konstellationer av tre, fyra men för det mesta sju dansare. Utspridda, sällan närmare än en meter mellan varandra och aldrig i något igenkännbart mönster. Och rörelserna? De är så heterogena och icke igenkännbara att jag har svårt att återge dom. Men de är lågmälda, nästan som gester, och tycks utforska kroppens naturliga rörelsemönster fast baklänges och skissartat. Jag ser lätt böjda ben, fötter halvt uppe på trampdynan, mjuka hopp, öppna handflator och armar löst vajandes ovanför huvuden. Det är en dans nära golvet men nästan alltid utförd ståendes, inte sällan med kroppen i diagonal mot publiken.

Dramaturgin är helt platt utan en specifik början eller slut. Snarare än scener eller delar kan man kanske prata om verkets olika zoner och som mest kännetecknas av de olika ljudsekvenserna som går in och ut i varandra.

Trots att Hay har utforskat denna dansens antidans ända sedan 1960-talet så blir den här inte till en pastisch eller genre i sig själv. Kanske för att hon här drar principerna så till sin spets att de blir något mer än bara en negation. Mot slutet är det som att de olika dansarnas individuella och expressiva rörelser i denna röriga formlöshet börjar se ut som min fantasi om naturen i dess minsta beståndsdelar. En slags fysikens urdans bortom dansen.

Läs fler scenrecensioner

Ämnen i artikeln

Scen
Göteborg

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt