Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-06-12 13:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/den-basta-pjasen-som-nagonsin-skrivits-blir-till-slut-ganska-bra/

KULTUR | RECENSION

”Den bästa pjäsen som någonsin skrivits” blir till slut ganska bra

Bild 1 av 2 Björn Lönner i ”Den bästa pjäsen som någonsin skrivits”.
Foto: Carl Thorborg
Bild 2 av 2 Björn Lönner i ”Den bästa pjäsen som någonsins skrivits”.
Foto: Carl Thorborg

I Ian Kershaws pjäs vänds perspektivet ut och in. Det lilla blir oändligt, det oändliga blir självklart och några av personerna får till slut syn på sig själva, skriver Ingegärd Waaranperä.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

År 1977 skickade NASA upp två rymdsonder, Voyager 1 och 2, för att utforska det yttre solsystemet. De hade med sig var sin guldskiva med bilder och ljud som skulle berätta om livet på jorden för eventuella utomjordingar. Carl Sagan, astronom och astrofysiker – även känd från tv för sina populärvetenskapliga filmföreläsningar (”We are not alone”) – ledde arbetet med att välja vad som skulle finnas på skivorna.

Britten Ian Kershaw liknar denna ”flaskpost ut i det kosmiska havet” (Sagan) vid den ensamma människans sökande efter sin andra hälft, men behåller samtidigt det kosmiska perspektivet.

Han skriver i den genre av brittisk dramatik som Tom Stoppard gjort stor, en inspirerad mix av makroperspektiv – fysik, filosofi, historia och bildning – och det lilla, personliga, ömtåliga jaget som får glimta till, förklaras och belysas av tillvarons enorma räckvidd.

Scenografin är en stor hög med skokartonger. Skådespelaren Björn Lönner, en lätt docerande, blyg och vilsen lektorsfigur i en skjorta som flammar av himlakroppar, plockar ur lådorna fram pjäsens människor i form av deras skor, och berättar om relationerna mellan dem. Han omges av små roliga ljusprojektioner och metalliska rymdsamtal.

Alla bor på Preston Road: Tom, en ”siffermänniska”, letar efter en ”ordkvinna” för att bilda ett komplett par. Jämvikt och symmetri är hans ledord. Livet är som liv är mest, rivalen Markus ett återkommande problem, liksom de ljudliga ungdomarna i grannhuset och de eviga larmsamtalen från ”Grannsamverkan mot brott”.

Allas skor får liv i Toms berättelse. Tonen är seriös, ibland lite gnällig – singellivet inte så kul. Mängden ovidkommande information är ganska överväldigande, och frågan om detta verkligen är ”Den bästa pjäs som någonsin skrivits” hänger i luften.

Men så stannar tiden. Klockan 04.40 på natten (en sifferpalindrom förstås) upphör allt och blir tyst.  Rymd-tiden som detta ju också handlar om, har liksom vikt sig! Möjligen i mitten av pjäsen.

Visserligen händer ingenting särskilt då heller, i Toms ganska menlösa berättelse, men nu sker ändå det där som brukar ske hos Stoppard: perspektivet vänds ut och in. Det lilla blir oändligt, det oändliga blir självklart. Tom och Sarah, och några andra också kanske, får syn på sig själva i det kosmiska. Den lågmälda, resonerande teaterföreställningen får sig en dusch stjärnstoff och förmedlar en känsla av evighet. Det är ändå rätt bra, faktiskt.

Läs mer av Ingegärd Waaranperä och fler scenrecensioner

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt