Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-09-27 07:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/den-motvillige-kronikorens-samlade-vark/

BÖCKER | RECENSION

Den motvillige krönikörens samlade värk

Bild 1 av 2 Johan Cronemans ”Sport i tv” är en klassiker i svensk media, skriver Mats Olsson.
Foto: Mondial förlag
Bild 2 av 2

DN:s Johan Croneman har alltid varit motvalls, och det är kanske därför han är en både omtyckt, fruktad och avskydd krönikör i tv-, kultur- och sportvärlden. Han är ovanligt träffsäker och ömsint när han skildrar Sverige och svenskarna, skriver Mats Olsson om ”Samlad värk”.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Johan Croneman är både motvalls och motvillig. ”Samlad värk” är en vitsigt träffande titel, men den här samlingen av texter, till största delen från Dagens Nyheter, hade lika gärna kunnat heta ”Den motvillige journalisten”, med undertiteln ”motvalls genom tillvaron”.

I en nyskriven inledning om hur han blev journalist är det så mycket krumbuktande och så många invändningar att det på sitt sätt är beundransvärt att Croneman fortfarande är en både omtyckt, fruktad och avskydd krönikör i tv-, kultur- och sportvärlden.

Hans pappa kallade journalister för ”patrask och lögnare” och Johan Croneman själv vred sig som en mask när han motvilligt och motvalls tog sig fram via journalisthögskolan, praktik på Expressen i Malmö, där han försökte straffa ut sig genom att skriva sportreferat som enbart bestod av klyschor, vikariat på Aftonbladet och Göteborgs-Posten, men till slut ändå hamnade som chef på Nöjesguiden i Stockholm.

Jag var medveten om vem han var redan då, men det var först när han började skriva om sport i tv i Dagens Nyheter som jag fastnade på allvar eftersom han skrev och skriver fullständigt pardonlöst om idrott som han upplever den på och utanför planerna, framför och bakom tv-kamerorna.

En lärare på journalisthögskolan varnade honom tidigt för de tre P:na, Pengar, Polare & Politik, och hur de kunde korrumpera och försvaga en kritikers roll om han eller hon valde pengar före frihet eller blev kompis med dem man var satt att bevaka och kritisera.

Jag var ofta avundsjuk på Johan Croneman eftersom han aldrig var ute på arenor, aldrig intervjuade aktiva, aldrig var med i tv och befriad från alla band satt på sin kammare framför tv:n och sköt från höften.

Cronemans ”Sport i tv” är en klassiker i svensk media. Ofta består de krönikorna av åsikter som hamrats fram med boxhandskar utan tanke på språk eller formuleringar.

Det som är väldigt bra i ”Samlad värk” är texterna om Sverige och svenskarna. Croneman ville förstås inte alls ge ut boken eftersom den sortens samlingar är pretentiösa.

Myten om Johan Croneman är att han alltid är arg och ibland ännu argare, men här finns träffsäkra och ömsinta krönikor om svenska företeelser som är väldigt välskrivna och genomtänkta och ibland får mig att tänka på en mästare i genren som Stig Claesson, Slas. De kan handla om en hammock, en berusad midsommar, män kring en grill, julfirande eller ett pyramidspel för att i nästa kapitel bli en satirisk vidräkning med de män, ofta i reklambranschen, som hävdar att fotboll är kultur.

Alla människor har ett ögonblick, en bok, en film, ett album, en konsert, ett möte, som definierar dem som person och pekar ut framtiden. I Cronemans fall var det filmen ”Johnny got his gun”, en antikrigsfilm av Dalton Trumbo. Det som är motvalls hos Croneman är att han fortfarande bär på ett gammaldags vänsterideal från 70-talet som genomsyrar hans syn på politik och journalistik där kommersialism och reklam ersatt gamla värden.

I hans värld är gränserna hårda och obönhörliga och han driver tesen om hur tramset tagit över underhållningen och hur forna nöjesjournalister fasats ut för att göra plats åt skvaller och banala kändisnyheter.

Jag tycker väldigt mycket om filmrecensionerna från 90-talet. Den om ”Beck” är ett briljant exempel på Björn Vinbergs tes om hur man skriver recensioner. Vinberg var en legendarisk nöjeschef på Expressen som alltid hävdade att en recension inte var en snårig, inkrökt text för de redan frälsta eller insatta, den skulle tvärtom gå att läsa av alla. ”Beck”-recensionen är en njutning.

Jag kan, som Croneman, också längta efter en tid när medierna tog underhållning på allvar och lät nöjessidorna domineras av nöjen och inte av sjukdomar.

Precis som alla som haft åsikter om fotbollshuliganism har Croneman blivit hotad, men i en skildring av fotbollsslagsmål i Europa får han till en vidunderlig mening om engelsmän:

– De sjunger så högt att de ser dåligt.

Den ska jag spara och sno.

Vi har alla manér i skrivandet och i Cronemans fall är det parenteser. De kan ge effekt en eller annan gång, men i vissa texter blir de bara tröttande och onödiga och man hade lätt kunnat plocka bort dem. Jag följer den doktrin som en Expressenstilist vid namn Alf Montán alltid upprepade:

– Inga utropstecken, inga parenteser, en text ska vara ren och lättläst.

Den ska också vara korrekt.

Croneman skriver om hur roligt det var att arbeta på korrekturet på Göteborgs-Tidningen och hur skickliga medarbetarna var (mycket bättre än redaktörerna) (detta var en Cronemanparentes).

De hade slagit bakut i inledningskapitlet, där handbollslaget Lugi blir Luigi, skådespelaren Paul Newman blir Neuman och Expressens oöverträffade fotbollsreporter Hans Linné blir Hasse Linnér.

Läs fler av DN:s bokrecensioner och Johan Cronemans senaste krönikor här

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt